Går det att Dricka Sig Törstig eller att Svälta Sig Mätt?
Har man tappat sugen så behövs det inte så mycket. Att världen är full av tappade sugar var ett stående inlägg i vår lokalblaska för en del år sen. Tröttnar man så behövs inte mycket. Man blir däst, man blir likgiltig – man blir gammal.
Eller så tror man på en ny vår. Att solen ska värma och vitsipporna blommar ännu en gång. Att barnbarnen kommer springande och påstår att Livet är Roligt. Då kan man Dricka Sig Törstig. Man måste inte ta i lika mycket som Kalle Scheven. Ni vet han som är som en pojke fast farfar han är, ja rospiggen spritter i mig! Det blir bara värre med åren det där, med dans och med jäntornas blig.
Men alla har vi nog mött nån som slutat leva. Där livet o människan torkar o skrumpnar ihop. Något av det hemskaste som finns att möta. Ibland måste man acceptera – kanske en obotlig sjukdom. Men ofta finns en tragisk historia som handlar om sorg, bitterhet och förlust. Kanske livskamraten försvunnit, meningen med livet….
De människor som däremot högt opp i åren, kanske med rejäla krämpor, lever och är aktiva och följer med, de är synnerligen intressanta att möta. De som har både historia och nutid. De som har ett långt liv att filtrera dagens händelser igenom..
Man måste inte va gammal för att Dricka Sig Törstig. När man finner ett genuint intresse. En källa att dricka ur. Det kan vara konst. Det kan vara fotografi. Det kan vara vårens ankomst. Det kan vara en livsåskådning. Något som gör att ju mer man söker, ju mer man ger sig tid att undersöka desto törstigare blir man på att finna mer. Man ger sig hän. Man Dricker Sig Törstig. Ifall intresset är en källa som inte sinar.
Det finns olika källor. Vissa källor är jag personligen sanslöst skeptisk emot. Som de där källorna som presenterar doku-såpor med fejkade livslösningar. Eller lyckan i form av shopaholic eller gym-uppumpade muskler. Eller…. Där man inte dricker sig törstig. Där man tror att man blir lycklig ifall man dricker ännu mer medans man istället blir däst och uppsvälld.
Gå ut och Se Våren!
Visst gör det ont när knoppar brister….då när det är som värst och inget hjälper Brister som i jubel trädets knoppar. Då när ingen rädsla håller faller i ett glitter kvistens droppar.
Fick just sms från en tjej som väntar barn. Då brister oxå knopparna. Då gör det oxå ont. Då dricker sig livet törstigt.
Å jag hade lyckan att höra en monolog med Edvin, 5½ när han kröp opp till sin sovande pappa ”Vi tycker om varann, vi tycker lika, vi vill ligga länge på morron och vi vill läsa Bamse högt” (!!!)
å Kalle Scheven han dansar då det brinner i martallens topp. Å Kalle han dansar, han dansar när solen går opp
