Han ringde, Musikskolledarn. Gjorde en liten kompletteringsbeställning. Musiskolor o Kyrkor är våra största kundgrupper så det var inget märkligt med det. Men – han hade nog sovit dåligt den natten den gode Lars för han måste berätta en dålig vits för mig.
Så här löd den Jag har funderat en hel del på Dig å Ert företag säger Lars, – frågan är om man kan kalla det för socialistiskt. Alla så har Ni ju lika löner på Bison etc. När jag tänker på Er så benämner jag Er som ”Lill-Cuba”. Fast det är en väsentlig skillnad mellan Er å det stora Cuba. BISON har Dig medan det riktiga Cuba har Cass tro (!!)
Den Du. Vad ger Du för den en måndag morron? Jovisst jag är kristen och har en tro som jag påstår inte är så kass. Säkert påverkar det företaget oxå i nån mån. Fastän halva arbetssstyrkan ställer sig frågande till just den livsåskådningen.
Men det var inte riktigt det jag ville prata med Dig om idag. Jag ville undra lite grann om vad Du tror på. Nån däroppe som gillar oss…. Eller gillar Du läget över huvud taget. Vår eminenta lokalblaska Nordmarkbygdens tidigare redaktör Bertil Danielsson hade en stående ruta där det stod Tappa inte sugen – världen är full av tappade sugar! Tyvärr tror jag att det finns för många tappade sugar både här o där. Istället för att leta opp nåt vettigt, verkligt att leva för så lever många av oss för egotrippande å pryttlar. Vi har riktigt svårt att skrapa bort ytan på varandra för att se LIVET.
Jag har haft den ytterst stora förmånen med att leva med en handikappad dotter. Sara som har downs syndrom är en dam med stor integritet. Samtidigt har hon som många i hennes situation inte denna ”vägg” att ta sig igenom. Sara är alltigenom kontaktbar å närvarande. Något vi behöver lära oss av dessa våra vänner. Att vara utvecklingsstörd innebär att ha ett handikapp som berör förståndet, men intelligensen är bara en liten del av personligheten.
Livet kan va bra. livet kan va kass. Vi försätts i situationer som ibland övergår vår förmåga att lösa eller förstå. Låt oss då inte gräva ner oss eller stålsätta oss bakom vackra fasader. Låt oss mötas och fundera över vad som är kass tro å vad som är vettigt här i livet. Är det så intelligent å förståndigt att förstöra miljön i vårt klotrunda fosterland så att våra barn å barnbarn får betala ett skyhögt pris? Är det så meningsfullt att styla våra hem så att grannen inte vågar komma in bara för att dricka en kaffekopp på kvällskvisten?
Är det egentligen så kasst å tro att livet består av nåt mer än de här sexti, sjutti, åttio åren vi vandrar härnere….??
