Jag gillar Lokalpatriotism.
Alltså patriotism som är vettig och inte lutar över åt nationalism.
Ett år i min ungdom bodde jag i Kiruna. Där är den mest patriotiska befolkning som jag har mött. Egentligen inte konstigt. Det var deras överlevnadsstrategi där man levde som en ”oas i fjällviddernas öken”.
Jag tycker det är roligt att va lokalpatriot. Efter dryga femtio år inom Årjängs räjonger glömmer jag aldrig att ”jä kåmmer frå Kiûhla!!!”
I det vi kallar ”den Gamla Goda Tiden” – då levde vi i det lilla samhället där vi ändå brydde oss om varann. Visslerligen ibland nyfiket men Rent bokstavligt höll vi koll på om ”det ryker ur grannens skorsten”. Det var alltså på den tiden som det fanns ”Koopra/Bua” i vartenda hemman å vi hade skolor i Hämnäs, Högelia, Hävda å Lysse. Å därimälla.
Visst finns det sen länge ett Tingshus här bland ”åvagåhlingane här nolante i Sellbedal”. Men annars var vi allt tämligen avskurna från omvärlden. Det var mera ”kjarre-spôr” än ens tanken på asfaltera väg.
Idag 2025 lever vi i en Modern värld. På gott och ont. Vi har det fantastiskt bra materiellt de allra flesta utav oss här i Sverige. Vi har fått skörda frukter av en makalös samhällsutveckling.
Ändå mår vi inte alltid bra. Ändå har vi idag kanske större oro än någonsin.
Givetvis pga att vi har en mörk oro i globala världen. Närmare än vi vill tänka. Men även i vår lilla egna plätt bär vi ofta på oro. Vi är oroliga över att inte duga till i en ”jämförelse-värld” utan dess like. Istället för att kolla ”röken från grannens skorsten” så har vi lärt oss att utveckla navelskåderi.
Just att se utanför min egen armbågslängds räjong är hälsobringande – och för en liten glesbygdskommun som Årjäng med mindre är tiotusen invånare kan det vara en ren överlevnadsfråga.
Vi ska Tro på oss själva, Tro på Varandra och Tro att vi kan fortsätta och utveckla ett gott samhälle.
Jag blev mycket glad över den jordbävnings-reaktion som skedde när det hintades om privatisering av vår superfantastiska nya Simhall.
Budskapet var glasklart. Rör INTE vår (=vi som kommunmedborgare) stolthet, Simhallen.
Under cirka fyrtio år av min korta levnad har jag varit företagare och jag tror, ja jag vet!, att sund företagsamhet är en grundbult i ett livskraftigt samhälle.
Men vissa saker ska inte marknadskrafterna tafsa på anser jag. Och då menar jag samhällets grundvalar som Skola, Vård och Omsorg.
Vi kan absolut ha friskolor ifall de inte drivs i vinstsyfte. Men marknads-kolosser som har har till första syfte att tillfredsställa aktieägares plånbok har jag faktiskt inte mycket till övers för.
Samma gäller då inom Vård och Omsorg.
Vi har en God Omsorg i vår kommun. Vi har bra vård (fast alldeles för mycket hyrpersonal), vi har duktig hemtjänst och vi har fina äldreboenden i form av Kvarnåsen och Solgården.
Men……. Vi har bedrivit äldreboende i privat regi i mer än femton år. vad ska vi då gnälla över?
Jo – vi ska gnälla över dynamiken, över resultaten, över ett antal incidenter som skett under decennier.
Jag vill starkt påpeka att alla dumma rykten som snurrat runt under åren är inte sanna.
Många är inte sanna. Men en del.
Och här går jag på nåt sätt tillbaka till vår inställning gentemot simhallen.
Simhallen är VÅR. På samma sätt Vill jag å Tror jag att vi sk se på Skola och Äldreboende.
Jag tror på och jag hör uttalanden typ ”som personal kröker jag hellre rygg åt mig själv/min kommun”
Liksom mitt parti å förhoppningsvis andra partier och framför allt gräsrotsmakt ska vi hela Årjäng sätta klackarna i backen och se till att när nuvarande avtal går ut då ska vi ta över dessa boenden i egen kommunal regi. Så som många andra kommuner i vårt land gör.
När jag sagt detta vill jag tillägga att jag Vet att en dylik förvandling inte blir lätt. För jag är inte naiv.
Jag tror att vi har befolkningen med oss, jag tror att vi har personalen med oss. Vi torde även ha de boende med oss – men NB – de boende har tack vare duktig personal hittills inte blivit lika mycket drabbade.
Bekymret är en rejäl arbetsuppgift vid roderbyte. Främst för förvaltningen Stöd och Omsorg i vår kommun. Duktiga chefen Malin med alla medarbetare och likaså ett tungt politiska arbete.
Och så var det där med pengar. Här kanjag klia mig i huvet. Jag tror att en marknadsdriven verksamhet är duktiga att driva, kanske duktigare än offentlig verksamhet. Men samtidigt delar vi då uten massa pengar till ointresserade aktieägare.
Å, framför allt – beslutsgången blir såå mycket kortare i egen regi.
I min föreställningsvärld ska inte övergång till kommunal verksamhet bli dyrare. Faktiskt. Just av den anledningen att jag ser fram emot engagemang när vi jobbar ”åt oss själva”.
Visst vill vi detta.
Tillsammans
Heja Vi Årjäng!!
