Några goda osjälviska människor såg min föregående veckas självmedömkan och har med tillfredsställande heja-rop godkänt ytterligare några bloggar från undertecknad penna.
Den förste som skrev en vacker kommentar var Erik. Vi som bor bara dryga milen isär över skogen och möts så sällan. Men när vi möts så kan vi bara fortsätta samtalet där vi senast slutade.
Några ytterst få vänner kan man göra så med. Detta är en stor ynnest. Oxå har jag blivit kompis även med Eriks pappa. Även det en gedigen ynnest.
Erik är inbiten Pingstvän, jag är Mischonare, Erik är Centerpartist, jag är Miljömuppe, Erik står stadigt i myllan med hela sitt liv, jag är mest en skrivbordsprodukt, Erik är praktisk – jag bara Är.
Glappa i käften är vi bägge. Vi trycker till varann så gott vi kan å Vi tycker till om varann så mycket vi kan. ”Jag skulle aldrig kunna jobba med Dig som chef” som Erik sa.
Erik, vars halva liv är Skogen tror att vi har olika syn på den. Jag är inte lika övertygad.
Där i grunden i botten har vi alltså funderingar å värderingar som vi gärna ventilerar. Nån gång ibland.
Under åren när vi bägge var ordförande för våra församlingar så var det naturligt att tugga frågor. Nu blir det bara ibland.
Som när Erik ringde. ”Jag är gräsänkling så Du kan sätta på bastun.” Och så tillade han ” glöm inte att jag vill ha en bra fika”. Jo, det var nödvändigt. Erik stanna i sex timmar. I sex intressanta timmar – kan Du tänka det? Kan Du förstå att det inte blir så ofta. ……..men vi blev rena i själen.
Jag beundrar mycket av Erik – Genuiniteten, Äktheten, Stönigheten, det Jordnära.
Erik å hans Camilla kommer i princip från Borås ”förorter”. Vilket inte hindrar att han har matjord å
bonnförnuft i stövlarna. De tog över Eriks släktgård i Tjärn i bitvis ödsliga Sellre. Där skulle de försörja sig, Camilla inom skolans värld, Erik som Potatis- och Skogsbonde. Helt utifrån sett påstår jag att de hade några tuffa decennier där de även utökade familjen med Petter, Filip å Ellika. De kanske hela tiden varit ”rika” vad vet jag. Skogen är ju ett gott kapital.
Däremot är det ytterligt svårt att få månadslön ifrån skogen. Investeringen kanske bär sig om fyrtio år. Erik skulle alltså i mycket förlita sig på potatisodling och diverse-jobb. Som att starta upp en grusgrop och andra småsaker.
Såå strongt att fixa detta, bygga opp en fin skogsfastighet – och överleva. Å hinna med barnen. Å Pingstkyrkan som de blivit mycket engagerade i. Beundransvärt.
Sedan strulade vår goda kommun, Erik tappade leverans av potatis till skolans kök vilket vände opp o ner på ganska mycket.
Konklusionen blev att Erik slutade med potatis och sadlade om. Skogen behåller han men utbildar sig till virkesköpare.
Ett nytt liv öppnar sig. Fast månadslön, oberoende av väder o vind, får springa runt i skogen en hel del. Å framför allt – han får gaffla med alla goa skogsägare som måste berätta att de får för lite betalt och att de absolut inte ska betala nån skatt.
Rent materiellt får familjen det bättre än någonsin och de har sin bofasta plats kvar i Sellre-skogen. Å på sommaren kan de kuska runt med husvagnen som vilken Svensson-familj som helst.
Lycka.
Rosenrött eller hur. Men jag är inte alltid överens med Erik jag heller. Ibland tycker jag att han pinkar revir för mycket.
Det är bara att han är så intressant.
Han finner rappt lösningar. När vi högst seriöst sitter i en grupp och pratar om att odla Vänskap och en i gruppen säger ”tänk om jag inte har några vänner”. Innan det pinsamma sätter sig svarar Erik blixtsnabbt ”köp Dig en släpkärra” – javisst får man vänner……
Eller när han försökte hyra ut pastorn som sångledare i Mischonskörka. ”Vi ska va billiga” sa Erik ”vi tar bara fyra kronor kilo”(!!) – fast det är klart såna skämt kanske är bättre att dra med skogsbönder.
Men bara några få lyckas reta sig på fryntlige Erik.
Erik som tänker så annorlunda praktiskt. När Centerpartisten å Miljöpartisten skulle ventilera skogsbruk – då bjuder Erik in hela lokalföreningen till sin skog så att ”vi får se hur jag tänker konkret”. Sånt gillar jag.
Liksom jag så amatör-predikar Erik. Där kommer hans praktiska, konkreta funderingar in om hur vi ska leva här på 2000-talet för att bli TROvärdiga.
Å intressanta bloggar skrev han under en lång period – men det slutade han med. Hur kan man göra det?
Taxam att jag får räkna Erik som Vän. Trots att vi är så kapitalt olika. Eller kanske därför att……
