Januari 2009 började jag – redan då taffligt – att skriva blogg.
Till att börja med en gång i månaden, från sommaren 2010, en gång i veckan. Regelbundet faktiskt. Ett par gånger har jag slutat men abstinensen blev för stor efter nån månad -så jag finns. Fortfarande.
Min statistiksjukeberäkning ger summan av 745 diverse bloggar. Ungefär. Med rubriker alltifrån En fläck på skjortan och Buskis om Busskiss till Tillit eller Strandskydd.
Diversifierat eller hur? Faktiskt utan att upprepa mig.
Just denna vecka repriserar jag för endast tredje gången en gammal blogg. Jag råkade se denna blogg benämnd Törntagg skriven Januari 2011 och fick för mig att den skulle vara relevant även i Maj 2025.
Håll tillgodo.
TÖRNTAGG
”Idag hämtar jag ämnet från min Klokbok. Du får finna Dig i att jag läser den – Bibeln – och där finner en massa spännande poänger. En av de klipskaste och flitigaste författarna i Klokboken heter Paulus. Bland mycket annat skriver han om en tagg som sticker mig, i äldre översättningar var den benämnd som en törntagg. Paulus pratar med sin Gud att bli kvitt det där eländet. Tre gånger har jag bett att den ska lämna mig ifred. Men fastän Paulus är sån kompis med sin Gud så får han behålla sin tagg.
Det står ingenstans vad den där taggen sulle vara för något. Beskäftiga teologer har varit duktiga på att uttyda och haft uttydningsförslag där törntaggen betytt allt ifrån ”en ragata till kärring” till just en fysisk ”tagg” som han aldrig lyckts pilla ut. Allt det där får stå för teologerna – i Klokboken står det ingen förklaring.
Intressant är det ändå. Gör vi en okulärbesiktning så sitter det törntaggar i de flesta av oss. Som hon sa på kalaset i grannstugan när Brorsan fyllde år Du ska veta att vaknar Du i morron å är femti år och inte har ont på något ställe DÅ ÄR DU DÖ!! å vi satt där allaihopa å kände efter å kände igen oss. Krämpor som syns, krämpor som döljs. Reumatism å ”hjartsnûrp”, diabetes å cancer.
Men lika mycket törntagg finns det i Ensamhet, Skilsmässa å Pengabrist.
Professor David Ingvar konstaterar att hälften av de som är borta från jobbet har ingen biomedicinsk diagnos, dvs ingen sjukdom å ”ta på”. Oxå något att tänka på.
Det är ofta väldigt svårt att se min grannes törntagg. Vi kan bara förutsätta att de flesta av oss går där med någon tagg som skaver å skaver. Å allra värst är det om man kan förutse att taggen blir kvar resten av levetiden. Så verka det vara för Paulus. Det stod ju att han t o m bett till sin Gud TRE gånger å ändå var taggen kvar. Min nåd är Dig nog sa Gud till Paulus. Å de känns ju grekiska. Vad betyder sånt? Varför ska jag ha det där lidandet? Vad är det för vits med det här? Vadå Nåd??
Ibland blir vi faktiskt av med nån sån där tagg. 
Fast det kommer vi inte ihåg, för då har vi ingen tagg längre. Vi blir friska, barnen kommer å hälsar på, jag vann på lotto eller vad det nu var. Kommer Du ihåg? Var vi taxamma då för att vi slapp den där taggen?? Eller är det möjligen så som jag personligen upplevt det. Inte förrän det kommer en ny hopplös tagg är det som man kommer på att ”man skulle vara taxam(!!)”
Jämför aldrig. Jag vet visst att det kunde varit mycket värre. Att han som har värk som ”att hela tiden ta i ett el-stängsel” borde ha tapperhetsmedalj. Å att hon som gråter sig till sömns varje kväll hon lär inte se annat än svart natt.
Överlevnad måste väl ändå vara att bli nån sorts vän med taggen. Acceptera att livet är riktigt orättvist. Utan att bli bitter. På nåt sätt tro att livet går vidare. Att orka tro att just sorgeperioden över törntaggen får ha en begränsad del av min livstid. Att den i längden inte får förta glädjen över barnbarns upptåg eller en skidtur i månskenet. Eller att Degerfors vinner i fotboll igen…..
Javisst. Se skrev å tyckte jag då……..
Vad tycker Du?
Hur mycket pillar Du på Törntaggen
