Så har alltså det unika skett här i Årjäng.
Efter många månader av turbulens så är det borgerliga styret nu utbytt mot en nygammal koalition S + C + M.
Kravet har länge varit att KSO Jonas skulle avgå främst pga alltför stora löne-uttag under ett antal år. När slutligen egna partiet (KD) bad honom att kliva åtsidan så trodde vi alla att det skulle bli lugn och någotsånär ro de sista 17-18 månaderna fram till nästa ordinarie val.
Men icke.
Helt tydligt är största samarbetsproblem bland de som fram till nu varit styrande dvs främst KD och så M o L ”med stöd av SD” som det så vackert brukar låta.- Lokalt såväl som på riksnivå.
Men SD får fortfarande huttra ute i kylan åtminstone formellt. å M fikar efter tunga poster som KD behåller. å KD vill gärna focka den partikollega som polisanmälde vår förra KSO. å försummade L ser rött när de ser mörkblått.
Inget bra underlag för konstruktivt politiskt arbete i vår kommun. När man därtill behöver ”köpa” varandras hjärtefrågor för att bli ense så drabbar det även på sikt kommunens totala ekonomi.
Inom Oppositionen var vi egentligen nöjda när KSO fått kliva åtsidan. Vi riktade in oss på ett drygt år ytterligare i opposition, så som det senaste valresultatet gav tillhanda.
MEN verkligheten kom ikapp oss väldigt snabbt.
Det blev byte av rorsman, fast inte till vår fördel. Vi i Miljöpartiet blir ställda ute i kylan. Några skrattar rått, vi själva tycker förstås det är lite jobbigt. Men så är spelets regler.
S förstås i styre med nygammal Styresman i form av Birger Pettersson Wiik. Tillsammans med C som de kamperat ihop med senaste decenniet. Överraskningen var tredje partiet, nämligen M utan P – Moderaterna. Fördelen med en sån konstellation är givetvis att man kan styra som egen majoritet.
Ändå känns det märkligt. Åtminstone S o M känns inte som såtaste vänner. Helt visst ska man vara pragmatisk och lyfta undan jobbiga frågor ett år framåt. Ändå känns det alltså märkligt när Ms talesman Mikael Olsson både internt och i media sagt att ”Moderaterna Årjäng gått till val på att inte samarbeta med Sossarna”.
Men man kan ju ändra sig.
Tydligen.
Ifall man är vänner..
Har för mig att S inte alltid sagt vackra ord heller……
Ideologierna är klart skilda i alla dessa tre partier och får så förbli. Men penningpåsen finns kvar och måste fördelas.
I Miljöpartiets värld har inte dessa tre partier samma tankar hur man använder den offentliga penningpåsen.
Miljöpartiets jobbiga mål i första hand fram till September -26 har varit att strama opp och ta ansvar för ekonomin. Vi måste sluta att skjuta från höften, vi måste sluta att ge varandra fina önske-presenter vad gäller favoritområden för att få ihop röstandet.
Vi pratar vi inte om några skattesänkningar längre. Inte ens en tio-öring! Vi måste fixa skola, vård och omsorg. Vi måste bygga om kommunhus på ett förståndigt sätt. Vi måste förstås värna näringslivet, vårt viktigaste stödben. Och vi ska vara rädda om naturen – den helt fantastiska natur som vi är begåvade med. Energifrågan är viktig, Turister och Handelns överlevnad. Skogs- o Jordbruk, Infrastruktur, Människors mående……..
Vi har inte heller kunnat utföra mirakel på ett år, men vi lovar att vi skulle vara väldigt rädda om våra skattekronor – vårda dem så ömt som bara möjligt.
Men nu sitter vi alltså på avbytarbänken…
