För några få år sen blåste vi opp ballonger i Årjäng och vi firade med stor fest-tårta på torget. Vår lilla kommun hade lyckats med bedriften att passera tiosuseninvånarestrecket.
En kortvarig ”lycka”.
Vi har sedan fladdrat i trakten av detta streck men mer och mer dalat. Dalat till för dagen 9805 medborgare.
Femton av Värmlands sexton kommuner tappar just nu i befolkning. Som om det skulle vara någon glädje för oss. ”hihi – ni är ändå sämre”. Pust.
Dettta är ju en enkelt matematiskt fakta. Vi blir alltfler äldre och äldre som strävar att fortsätta att leva. Samtidigt som de unga som vi lutar oss emot föder för få barn. Hur svårt kan det vara?. Mja……
Givetvis behöver vi öka inflyttningen inom våra kommungränser.
Precis samma som Grums, Eda, Säffle och alla andra kommuner.
Till detta kommer dagens märkliga politik där man i princip endast ska ha ariskt ljusblåa svenskar i vårt land. Självklart skjuter vi oss i foten. Förutom att vi får maximal brist på sjukvårdspersonal, busscaufförer,
lokalvårdare, ”grovarbetare” -pizzerior – förutom detta säger enkel matematik att vi bara måste bli färre i Svedala land.
Då hjälper det inte att naiva makthavare pockar och lockar kvinnor att föda mera barn. (Återigen är det kvinnor som ska till
….. det kanske finns nån logik i detta?!?!)
MEN
I väntan på att ledande politiken ska nyktra till – vad ska vi göra??
Vad ska vi säga, vi Årjängsbor? Vi kanske inte är vackrast i världen? Eller.
Ska vi fortsätta Emil Jensens underfundiga å kloka text…..
Ni är inte vackrast i världen. Världen är vackrast i Er!!
Faktum är att i dessa futtiga rader finns en ofantlig Sanning.
Låt oss summera – VAD är Årjäng?!?
Årjäng är vidunderlig natur och driftiga människor med små-bygdens fördel av närhet. Därtill gränsen till fantastiska Norge som ger oss ytterligare näring.
Här finns bäst tillgång av kantareller i hela vårt land, här finns lingon, blåbär å t o m ”môlter”. Här finns fortfarande älg, här
finns rådjur, räv hare och här finns bäver. Å Sädesärlor!
Här finns fortfarande kämpande, beundransvärda bönder som håller landskapet levande. Här finns tusen sjöar å vattendrag att värna om. Likaså finns det stora, stora skogar – som dock i viss mån rov-skördas. Här finns i vår lilla
kommun femhundra företagare med ”småbrukar-gener” som envist överlever. Här finns ett kommunalt paraply som inte är längre bort än till Storgatans trottoar, till ICA eller ett telefonsamtal bort. Nåbara!
Här finns god kultur och jovialitet, här finns hundra-talet idoga ideella föreningar.
Och här finns plats för flera.
En hel del av detta finns även i många andra kommuner. Inte i storstadens ghetto, inte i förorternas tråkigmiljö, men ändå i många av landets 290 kommuner.
Varför och hur ska vi då få Dig att begripa att det är just ÅRJÄNG som är Ditt riktiga mål……
På nåt sätt inbillar jag mig att Emil J finner detta i slutstrofen ”Världen är Vackrast i Er”
Har jag rätt. Har vi en inneboende stolthet som kan locka mera underbara människor till vårt Nordmarken. Trots kalhygge-sår, trots brister i vården, trots slit i skolan, trots ……ofullkomlighet.
Självklart har inte jag egentlig rättighet att uttala mig. Jag är ju själv utböling. Jag har endast bott i denna kommun i femtitre år. Men ändå.
Eller just därför. en tillfällighet tog mig till Årjäng hösten 1972.
Och där har jag stannat. Tillsammans med fru Ingegerd och växande familj. Först ett par år i nybbyggd lägenhet på Gärdesgatan, sedan numera femtio år i gamla Stationshuset i Högelian.
Och jag ser INGEN anledning till att dra opp dessa nergrävda rötter. Här kommer jag förmodligen en dag att somna in.
Varför?
Ja här finns ju allt jag behöver.
Liv och Stillhet. Jag kan dra en kvällsdrill bakom knuten utan att någon annan än bävern å sädesärlan iakttar mig. Här har jag haft mitt dagliga värv i dryga förti år. Som jag brukar säga ”man bör inte ha mer än 150meter till jobbet”. Då behövs varken avgasosande bilköer eller minutstressande tunnelbanor.
Ändå ligger vi i centrum av världen. I mitt företag i Högelians Centralort hade vi kunder i 30-talet länder. Med Högelian Station som nav.
Och här har jag fått mitt såkallade intellekt tillgodosett. Jag får bada bastu med vänner, jag får åka skridskor och jag får hugga vinterved. Och jag har fått leta opp en kyrka där jag trivs. Jag har t o m funnit en plats i politikens virrvarr.
Vad finns mer att önska? När vi sitter i lä i söderläge och njuter av middagen i vårsolen – då funderar jag ibland……
Varför har inte alla människor såhär bra?
De kanske inte vet att man kan ha det.
Det tror jag är vår uppgift att upplysa om.
att Världen är Vackrast i och hos Oss
