Ett amerikanskt resarch-företag skickade ut en fråga till ett antal av sina kunder.
Frågan löd – vilket tilltal skulle Du allra helst vilja höra?
Tre av svaren stack ut.
Dels var det Jag älskar Dig och så Jag förlåter Dig. Nog så naturliga och förväntade och goda svar.
Tredje svaret med hög andel var MATEN ÄR KLAR!!
Säg att det är UNDERBART!!
Det signalerar –
Förväntan
Gemenskap
Glädje
och så Bukfyllnad.
Bara doften av nystekt fläsk gör mig glad. Ger mig tankar till barndomen då man var uppväxt på ”fläsk å poteter”.
Plus den för oss alltför självklara åsikten att det alltid finns mat på bordet
Detta är väl ändå motsatsen till dagens samhälle.
Att bara sätta sig ner och slappna av, inte springa runt och tro att man har så bråttom med att göra – vaddå.
Att finnas tillsammans. Att verkligen göra något tillsammans. Aktivt.
När våra nu snart vuxna barnbarn kommer till landet så tvingar farfar dem att plocka bort mobilen under matstunden. Inte alltid goda blickar han får – men…..
Att få uppleva att någon har ansträngt sig att göra något fint just för min skull (just detta upplever specielt jag speciellt eftersom jag aldrig skulle försöka laga mat som någon annan än jag skulle äta….)
åsså Glädje. Både i vardagsmiddagen och när gäster är på besök – visst blir det ofta uppsluppet runt mat/fika-bordet. Helt utan uppkorkad champagne.
Vi ska inte glömma bukfyllnaden heller. Förr i världen – ännu någon gång i dagens tidevarv – kommer man till matbordet riktigt utsvulten. Det har faktiskt gått flera timmar sedan man stoppade in något i hålet där i ansiktet, och under denna tid har man t o m förbränt kalorier. Som med glädje och förväntan återinförs!
Det räcker med att nämna den ”genuint svenska” Fika-kulturen.
Att sätta sig runt ett bord, att få hälla opp det välsignade kaffet (det jag lärde mig dricka först vid tjugofem års ålder), och att inmundiga något – helst onyttigt.
Visst är chokladbollen, semlan, napoleonbakelsen å Mammas hemgjorda wafers efterlängtade. MEN – det är något mer. Något med att sitta ner å slappna av. Tillsammans.
Kontinentaler å OverSeas-medborgare som är vana att kasta i sig den färdigprocessade maten på ett ben, de skrattar åt oss.
Ett skratt i vrångstrupen.
Självklart blir jag Lycklig när någon lyckas formulera orden ”jag älskar Dig”. Och idag, sent i livet än mer – när någon tittar mig i ögonen och ärligt säger ”jag förlåter Dig”,
Människan Jag behöver detta.
Med dessa livsbejakande meningar så blir det än mer meningsfullt när ropet ljuder ”MATEN ÄR KLAR!”
Vi behöver Dela.
Vi behöver Dela det Positiva.
Det Stora i det Lilla.
