Det är September 2012
Vi svävar i det blå. Flygskammen har ännu inte nått oss utan vi tar rea-planet till Istanbul – denna vackra stad.
Med på resan har vi en hemlig familj – vi kan kalla dom för ”Svensson”.
Plötsligt tjoar Ingegerd till (jag minns det så – det kan ha skett på nåt helt annat sätt – jag var gammal redan då.). Som sagt Ingegerd tjoar – ”det är konsert med Leonard Cohen när vi är i Istanbul”.
Sidär. Här kommer det alltså bli lite mera än turkiskt kaffe å baklava, lite mera än Blå Moskéer å underjordiska katakomber, lite mera än Skandinvaisktalande ”äktapersiskmatte-nasare”.
Klart spännande.
Mr Cohen tog inte halva semestern för oss, men bra många timmar. Roliga timmar. först, framme i staden vid Bosporen skulle vi fixa biljetter. Bara det tog typ en arbetsdag.
När sedan konsertdagen kom så hade vi ändå klurat ut att den var på Östra sidan av stan – alltså den asiatiska delen av Istanbul.
40% av Konstantinopels invånare bor på denna asiatiska sidan av vattnet. 40% ur-invånare och Inga turister! INGA turister fast de var typ tjugo minuter bort.
Vi hade förberett oss. Startade resan med en färjetur sex timmar innan konserten gik av stapeln. Väl på andra sidan – där förstås ingen kunde engelska – trasslade vi oss med kollektivtrafik genom prångar å gränder å …..
å fram kom vi. å helt plötsligt i denna bisarra del av staden står en helt fantastisk skapelse – en helt enorm basket-arena. Vi har kommit rätt.
En fantastisk konsert trampar frampå kvällen igång. Sjävklart kan omusikaliska jag inte ta till mig kvaliteten. Men det är stämning, det är drag!
Å när sjuttifem-årige Cohen i avslutningslåten ”Hallelujah” går ner på knä så vet jublet inga gränser.
Vidunderligt att få varit med om denna globala upplevelse.
Taxiresan hem till hotellet sedan är värd en alldeles egen blogg.
Varför nu detta? Varför Leonard Cohen? Myten, Legenden – Helgonet?
Nej Cohen var definitivt inget Helgon. Åtminstone inte moraliskt. ’”som flugor kring en sockerbit” fanns de där, alla damer. Och som en kolllega till honom uttryckte det ”han satte på allt som rörde sig”.
Nej Han var verkligen inget Helgon.
Men Han var en tänkare. Kika på hans texter och du får mycket att meditera över. Han har levt Broken Hallelujah
Tugga på följande mening. Länge ”A CRACK O F EVERYTHING WHERE THE LIGHTS COME IN”
Ljuset kommer in i spruckna kärl………………….
I sina filosofiska funderingar sa Han oxå ”endera kan man reagera eller så kan man ropa Halleluja – ”jag försöker göra bådadera”. !!! Vi pratar verkligen om ett Broken Halleluja.
Klart viktig Livsvisdom. Vi måste BÅDE Reagera och Njuta.
==========
Leonard Cohen var jude. Och han var mycket upptagen av den förskräckliga krisen i Mellanöstern. Cohen ville verkligen Medmänniskornas väl. Alla medmänniskor.
En konsert i Tel Aviv 2009 avslutade Cohen med att be Välsignelsen för BÅDA parter
=====================
Nu är det snart tio år sedan Cohen vandrade vidare.
Låt verkligen hans Broken Hallelujah etsa sig fast och leva vidare.
Måtte vi be Välsignelse för både Judar o Araber å måtte vi med emfas fördöma all urskillningslös våld och egoistisk människoförakt.
I can barely stand right now Everything is crashing down And I wonder where you are
I try to find the words to pray I don’t always know what to say But You’re the one that can hear my heart
And even though I don’t know what Your plan is I know you make beauty from these ashes.