BARA DÖDA FISKAR FLYTER MED STRÖMMEN. Påstås det.
Månne vi är många döda fiskar då……..
Att tänka emot strömmen är svårt. Ibland Livsviktigt.
Martin Buber var en kuf född 1878. Existentiella filosofer är företrädesvis kufar.
Man måste dock tillstå att Buber var en ovanligt social och omtyckt kufisk filosof.
Samtidigt var han tydligen oerhört klipsk. Uppfödd som jude i Tyskland behärskade han redan som barn förutom modersmålet såväl Jiddisch, Hebreiska, Franska och Polska (!!)
Som grubblare sökte han andra grubblare och fann tidigt Immanuel Kant, Sören Kierkegard och Friedrich Nietsche.
Kan Du tänka Dig att som tonåring översätta Nietsches berömda verk ”Sålunda talade Zarathustru” (den där boken om Övermänniskan och ”Gud är Död”). Det kunde geniet Buber tänka sig.
Martin Buber fortsatte att simma emot strömmen. Tänkte alldeles självständigt. Han var Jude i ett Tyskland som blev alltmer Antisemitiskt. För att kulminera vid Hitlers trontillträde 1933. Då avgick Buber från sin Hedersprofessur i religionsfilosofi vid universitetet i Frankfurt.
Under sin vandring till karriärens topp fortsatte Buber att TÄNKA. Detta resulterade 1923 i hans mest berömda bok ”Jag och Du”. Buber myntar sitt Värdebudskap runt tesen ”I Begynnelsen var Relationen”.
Att det finns – ett Det – och det finns – ett Du -.
Och att detta senare är innehåller världens mening. JAG och DU. Alltid finns det en Relation att bygga. Alltid kan man lyssna. Alltid ska man vara beredd att simma emot strömmen.
Och Buber simmade verkligen emot strömmen.
Att han var Jude var för Buber inte något som skulle/borde ge företräde. Han såg sig som en Medmänniska född i en judisk kropp. Här fick han minst sagt kämpa i mellankrigs-tyskland.
Buber ville se alla människor som Medmänniskor. Detta levde han för och ”predikade” genom hela sitt liv. Han trodde på Medmänniskan under sin tid när han blev alltmer hotad och förföljd i sitt hemland Tyskland. Och Buber fortsatte att tro och ”predika” gemenskap och tro på Medmänniskan även när han senare flyttat till Palestina. Han trodde på en gemenskap mellan judar och araber. Att alla är Medmänniskor
Bland mycket annat blev Buber medlem i Ichud, en grupp vars mål varen binationell stat för judar och araber. En grupp med alltifrån ”vanliga” jobbare till högst intellektuella som den store Albert Einstein.
Buber jobbade så hela sitt liv med att simma emot strömmen. Han fick inte de stora massorna att gilla hans värderingar.
Han fick Vänner. Han fick Medmänniskor.
Varför flummar jag om allt detta?
Därför att i dagens Gaza, i dagens Libanon, i dagens Israel så behöver vi en ny profet av karaktär Martin Buber.
En människa som vågar simma emot strömmen och TRO på Gemenskap mellan alla olika människor.
En lära som lär oss at HÄMND INTE är en väg framåt.
Att Hämnd bara förstör, att Hämnd är en elakartad spiral som leder emot Helvetet. Att det är lättast att tänka H Ä M N D när man blir utsatt för våld och förnedring.
Att just då måste man sima emot strömmen och ÄNDÅ TRO på Kärlek och Gemenskap. JAG och DU!!
Inte är Du och jag några Bubrar -men tänk om vi ändå hade en sådan inställning.
När en av de grymmaste nazisterna, ”Oberstormbannführer” Adolf Eichmann togs till fånga och dömdes 1961 – då vädjade Martin Buber att Eichmann inte skulle dömas till döden.
Vi är inga helgon varken Du eller jag – men Förebilder kan påverka.
En Förebild kan tala om för oss att Hämnd aldrig leder till något gott.
Jovisst flummigt – men Spännande och Verkligt.
Tack vare Martin Buber och andra Medmänniskor så kan vi fortsätta att TRO
