Tanken på järnväg i Dalsland och sydvästra Värmland fanns redan i slutet av 1800-talet och tog fart efter Unionsupplösningen 1905. Viktiga möte i våra trakter hölls bl a i Ströms Missionshus och koncession inlämnades 15 April 1912. 1914 bildades Dals-Västra Värmlands Järnvägsaktiebolag – DVVJ och bygget av den 16 mil långa sträckan Mellerud-Arvika påbörjades 1917.
Med tanke på dåtidens teknik är det imponerande att järnvägen stod färdig 1928. Allmän trafik med stopp vid bl a den helt nybyggda anhalten HÖGELIAN STATION.
I Stationshuset Högelian Station huserade på nedervåningen J Helmer Öhman, hustru Märta och tre barn. Nedervåningen som dessutom var Expedition, Väntsal och Godsmagasin.
Helmer Ö hade kommit hit som rallare och blev järnvägen trogen. Han fortsatt som banvakt och fru Märta som han funnit här i socknen skötte Expedition och biljettförsäljning.
Ömans bodde här i hela fyrtiosex år, men flyttade 1974 av tragiska personliga omständigheter in till centralorten Årjäng.
Ingegerd o Lennart var då tämmeligen medellösa men önskade komma ifrån lägenhet och ut på landet. Vi fick tips av brevbärare Axelgård att Högelian Station abrupt stod tom ”och de vill nog inte ha den ståendes över vintern”.
Sagt och gjort, jag ringde Öman å frågade om vi kunde få hyra huset. ”Nej” sa Helmer ”Du får köpa det”.
Tre veckor senare bodde vi där. Vi hade lyckats skrapa ihop den facila summan av femtitusen kronor som var köpeskillingen då i mitten av 1970-talet.
Å sen har familjen Bryntesson bott där. Nu i femti år.
Det är alltså bara två familjer som befolkat detta stationshus.
Lite efterhand började vi rusta huset förstås. Grusplan utanför blev en gräsmatta, ingen dränering fanns, köket var minst sagt ålderdomligt. Etc.
Åren gick och vi lyfter blicken. Körvägen upp till landsvägen avslutas med det vi kallar för ett rejält ”ardertjås”. Det är verkligen inte snyggt. Tänk om vi kunde göra något roligt där……..
Då i början av -90 talet bodde förutom Nils och Sara även Örjan i vårt hem. Jag knåpade med Bison hemma i ett litet rum och hade det kalla godsmagasinet som varulager. Tänk om……. å Örjan drömde om att bygga en verkstad.
Efter riktigt mycket trassel lyckades vi av Jernhusen få köpa en kilometer nedlagd järnvägsmark. Inklusive ardertjåset.
Vi röjde och vi fyllde upp slänten med grus. Flera hundra lastbilslass!
Sedan stod det still.
Tills David Öberg kom som tillfällig jobbare på Bison. ”Du måste bygga – eller lägga ner verksamheten” bestämde han. David tog taktpinnen, gjorde alla ansökningar, organiserade, kallade till byggmöten och verkställde. Sedan gick David vidare i livet till större uppgifter.
Sommaren 1994 stod första bygget färdigt.Det blev riktigt fräscht. Överraskande för många. ”har Du värme inkopplad oxå?” som min förre arbetsgivare frågade.
Under femton år blev det fem ytterligare till- och ombyggnader till det som står här idag.
Klart mycket lättare att jobba här än att sitta i sovrummet. Jag minns med fasa när jag i ett tidigt skede fick trixa bort Håkan Hagegård som ville komma på studiebesök.
2002 hade jag tröttnat på min ”sidoverksamhet”, de höstliga uppköpen av Bär o Svamp. Till vår stora glädje ville vår största kund, Krister F ta över verksamheten, och Mr Mushroom finns nu sedan dryga tjugo år på gårdsplanen.
Åren går och Ingegerd o Lennart råkar bli äldre. Vi förstår att det snart är dax att lämna skutan och aviserar detta. Det blir oro bland personalen där ingen önskar ta över rodret.
Efter ett par års förunderliga turer så dyker Hans o Marita Norén opp. Detta passar oss bägge parter som hand i handske. 2017 köper Noréns företaget och vi fasar ut.
I min naivitet så inbillar jag mig att BISON finns kvar i Högelian fram till våra dödsdagar. Noréns är driftiga, har nya tankar och utvecklar. De har ett par fina år fram till den för Musikinredningstillverkare rent förskräckliga pandemin kommer. Den period då alla Musikinstitutioner bommar igen. Mästerligt och genom otroligt dubbelarbete lotsar Noréns företaget genom krisen.
Dock har detta inneburit strukturförändringar. En dag lämnar Han mig uppsägning av hyran. Lokalerna har blivit för stora, de har funnit lämpligare lokler inne i Årjäng City.
Så sitter man då med tusen kvadratmeter industrilokaler mitt ute i obygden. en del brukar förstås Mr Mushroom men det blir mycket kvar att värma opp.
Visst kan man bara ”lämna skeppet” men det gör ont. Riktigt ont. Vi byggde ju detta med början för trettio år sen i tron att det finns en framtid även på Landsbygden.
På behändigt cykelavstånd från Stan.
Det har varit ett antal grubbeltimmar efter detta besked.
Norèns lämnar Högelian sista Oktober.
Nu har vi jalla fall beslutat borra för bergvärme efter fyrtio års vedeldning och vi TROR på framtiden.
Du eller någon i Din omgivning kanske har behov av industrilokal/kontor med komfort. Som ny granne kan Du få Wilderness Wheels. Det låter väl fränt
Åsså har vi ju byggt en niohåls discgolfbana. Tänka sig.
Så gamla vi är
