Ingen vill tituleras Bitter.
Ändå prickar vi lätt in dem. De som förmodligen en gång drabbats av en Orättvisa och sörjt över detta – och fastnat.
Måtte det ändå inte vara jag.
Ni har kanske noterat den 800 år gamla ”Nunnans Bön” som bl a Lasse Åberg citerar. Helt underbara ordvändningar som ”avhåll mig från den fatala tron att jag måste yttra mig i alla ämnen” och ”jag vågar inte be om ett förbättrat minne men jag ber om växande ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet när mitt minne inte stämmer med andras”. Och så skriver hon så underbart ”Låt mig få bli någorlunda angenäm, jag vill inte vara något helgon, somliga helgon är så svåra att leva med. MEN en sur åldring är något av kronan på djävulens verk!”
Jag menar – nån gång i livet (eller många gånger?) så blir vi orättvist behandlade. Av Gud eller Människor så som vi ser det. I de mest skiftande ärenden. I allt från pengar till kärlek. Plötsligt förlust av en närstående eller att ”luras” av någon man har förtroende för.
Vi behöver verkligen inte grotta ner oss i detaljer – detta är olika för varenda en av oss. ”Befria mig från begäret att jag ska ordna opp alla människors angelägenheter” som den kloka nunnan i Wells Cathedral uttrycker det.
När man drabbas av det oväntat tråkiga – kanske fasansfulla – så reagerar både kropp och själ. Helt sunt.
Man blir arg eller man blir apatisk. Man vandrar automatiskt in i en sorgeprocess. En sorgeprocess som kan upplevas märklig men som finns för att skydda mig.
Chock…… – Reaktion ……. – Bearbetning – ………… – Nyorientering.
Allt detta är naturligt. Faktiskt fullkomligt naturligt. Jag/Du har mött/drabbats av något mer än vi klarar att bemästra. Då sätter dessa kroppens försvarsmekanismer igång. Fullständigt naturligt o bra.
Bra t o m att man till att börja med inte känner någonting. Bra att man så småningom reagerar. Med ilska, med bestörtning, med förtvivlan.
Det allra viktigaste är att man -förr eller senare – även kommer in i faserna Bearbetning/Nyorientering.
Fastnar man i fas ett eller två, Chock/Reaktion då blir det inte bra. Då blir Du/Jag inte lätt å leva med. Då får vi själva ett eländigt liv. ”….en sur åldring är något av kronan på djävulens verk”.
Så Spännande.
De
t viktigaste är alltså inte skeendet, orsaken, ”vems är felet”.
Det viktigaste är att jag inte fastnar.
Själv är jag oförskämt gott lottad och kan inte sätta mig in i Din jobbiga situation MEN
Den som fastnar i den förorättades sits, den som inte orkar komma igenom skeendet utan fortsätter att vara arg på Gud och Människor.
Den människan tituleras Bitter och den människan mår aldrig bra.
TACK för ett Gott Liv – måtte jag ha förstånd nog att vara Taxam för det även återstående dagar.
”Lär mig den strålande läxan att jag har fel ibland…..Ge mig förmågan att se det goda i oförutsedda sammanhang” sa hon, den livsvisa kvinnan.
