Du missa brasa å vårsång på Hembygdsgården. Men Du slipper inte undan. Här kommer talet….
Det är fint med VÅR. Även om det i år varit kallt, surt å blåsigt.
Fint med Blommor o Fåglar. Fint med Förväntan.
Jag gillar Maskrosor mer än Lupiner.
Maskrosor är fina fastän de är hatade. De har överlevnadsförmåga å sprängkraft som kan bryta genom tjockaste asfalt. Maskrosor växer överallt – gärna som typ nån protest i välansade trädgårdsmattor.
Maskrosor gör ingen skada, men ställer till förtret genom sin uppstudsighet.
Beundra den underbara skapelsen. Den vackra blomman. Den fantastiska fallskärmen som seglar väg för nya uppdrag när blomningen är färdig.
Ta vara på Maskrosen. Istället för att svära över den kan Du göra marmelad eller vin.
Lupiner är oxå vackra. Men lömska. De sprider sig kraftigt och tar gärna kommandot i det område de växer. Lupiner förkväver annan växtlighet, förbjuder andra å växa.
Jag vill prata blommor som jag mött. Som Vi mött. Vi möter dem varje dag Du å jag.
Vi påverkas av dem.
Lupinerna som odemokratiskt tagit makt. Som bestämmer bara för att de är tjusiga. Förför oss tills de har möjlighet att förkväva oss. Dom pratar vi om en annan dag.
Men Maskrosorna, hur ofta ser Du det vackra i dom?
De som kanske inte passar in i samhället. De som är duktiga – på ett annat sätt.
De är ofarliga, kanske bara sitter på en parkbänk.
De kanske skriver fula saker på FB.
De kanske kallas gäng, de som vi vill utrota, trampa på.
De kanske stökar i skolan.
De kanske har ett handikapp, men är de enda Du kan lita att de är äkta ifall Du får en kram.
Eller kanske en företagare som tror han kan köpa bär o svamp fast han är färgblind. Eller kanske den mest omusikaliske åtminstone i Västvärmland som tror att han ska tillverka Notställ. I Högelian……….. Måste vara många bokstäver där.
Vi möter dem varje dag. Lyft på locket och upptäck en ny värld. Några ska Du få träffa.
Anders mötte jag i början av 1970. På den tiden jag liftade……… det roligaste sättet att komma i oväntade situationer.
Det är kulen November å snöslask. Jag står i trakten av Stockholm å vill hem. Bromsar in en skruttig Renault 4L, jag får skjuts till Västerås. En vänlig, lite kutryggig, skäggig kille erbjuder mina frusna händer lovikkka-vantar. Å han erbjuder mig middag i Västerås men jag måste hem. Inget mer med det. Förrän jag två veckor senare lyssnar på radion på en musiklärare/trubadur som heter Anders Caringer. Det var ju han! Killen som satt i fängelse som vapenvägrare å gav ut skivan Cellstoff!
lr Markus som höll föredrag i Säffle förra veckan. Uppväxt på Öckerö men bor nu i Jämtland. Du har sett honom på TV där han bygger ett hus oppe i fjället och bär dit allt virke manuellt! Markus har oxå bokstäver som gör att han inte kan sitta still. För å tvinga sig bli lugn bosätter han sig under en presenning i skogen. I fyra år! Markus har mycket att säga om Livets Mening. Högst basala saker han räknat ut på en stubbe i skogen. Han säger ”Du kan köpa ett armbandsur som talar om hur mycket Du sovit i natt. Vad är detta?? Kan Du inte själv känna om Du är trött?” Han säger ”När smakar maten bäst? – Jo när Du är hungrig!”
Helt självklart men inte säkert vi förstår i vårt upptrissade konsumtionssamhälle.
Linda besökte Niklas Strömstedt i ”Tack för musiken”. Jag menar alltså Miss Li.
Omusikaliska jag blev fascinerad. Av Människan. Hon sa ju det hon tyckte. Hon var inte strömlinjemediatränad. TackoLov!!
Hon funderar på Livet bl a i sin låt Hälsa Gud
Igår när jag var ute på krogen så träffa jag Jesus Han satt där och tog en öl helt själv Jag samlade mod och drog ett djupt andetag och gick fram och sa ”jag behöver hjälp” ”Herre kan Du hälsa Gud att Han borde visa sig lite mer Om Han faktiskt finns, för jag kan tvivla på det som Du vet Världen är så galen nu så ge mig gärna nånting konkret Ja Du kan hälsa honom det
Maskrosor finns förstås även här på hemmaplan.
Första grannen vi mötte i Högelian 1974 var Kerstin. Kerstin varken sitter på parkbänken eller var i pundar-gänget. Men Kerstin var en lysande maskros som irriterade i den välansade gräsmattan. Likasom hon var en Kungslilja och Förgätmigej. Tavlan hon då ”råka” ha med Mjölkerskan som går över ängen har fortsatt hedersplatsen i vårt vardagsrum.
lr Karin som vi kan kalla henne. Hon går det jättebra för idag. Jag jobba i en femteklass på skolan å hon dröjde sig kvar i klassrummet. Hon fundera ”jag har ingenstans å ta vägen” – hon bodde hos sin egentligen snälle pappa som var periodare. Nu var han i en period där han drack så Karin kunde inte gå hem.
lr Karin som vi kan kalla henne. Hon går det jättebra för idag. Hon var en de jobbigare tjejerna i skolan. Tjejer är jobbigare än killar när de strular – förmodligen för att de är klyftigare å mer mogna. Hon hamnade hos oss en period när hon var tretton. En dag ville hon bli med mig ut å springa. Då började hon prata. Berättar om livet hos mamma och styvfar. Hur hon kunde bli utslängd hemifrån. Hur hon suttit på farstutrappen utlåst en hel natt. Som tretton-åring!
Den löprundan lärde mig att inte döma å peka finger åt strulpellar.
Det finns en orsak. Det finns alltid en anledning!
lr Andreas som kom ut en dag. ”Kunde jag bli hans övervakare?” va hans fråga. Andreas var ganska stark, alldeles för stark när han fick alkohol i sig. Så nu skulle han straffas.
Efter mig så åkte han till Kjell-Åke på Tingevi. Undra om han kunde få göra sin Samhällstjänst där.
Sen skulle han träffa tanten från kriminalvården. Jag hade nöjet å va me. Jag trodde tanten skulle ramla ihop när Andreas hade fixat allt som hon skulle fixa.
Andreas kom sen ut till oss varje måndag klockan tolv. Berättade hur veckan hade gått. Att allt var under kontroll eller att att han hade tagit en blecka för mycket under helgen.
Efter åtta månader kom Andreas som vanligt – sa nu att han hade tröttnat å va på kant med lagen. Nu skulle han ta körkort för tung trafik.
Sagt är gjort – Andreas gick till Arbetsförmedlingen (som fanns i verkligheten på den tiden) å lyckades utverka intensivutbildning. Körkort extra gick på blinken. En lycklig Andreas visade opp sig.
Nu fanns jobb i mängder. Andreas ringde ett par åkerier som behövde hjälp.
Andreas åkte dit – Nej, de behövde ingen hjälp.
Orsaken satt utanpå skalet. Andreas hade hög färgad tuppfrisyr, resten av huvet skalat. På bakhuvudet fanns en rejäl tatuering. Öronen var rejält uttänjda av kraftiga ringar.
Nu höll Andreas på att misströsta – när räddningen kom. En norsk chaufför tog honom med bara som passagerare. När chauffören behövde rastvila trädde Andreas in å körde.
Idag har Andreas fast jobb, familj å villa å allt som Svensson ska ha.
lr Farid. Farid bodde hos oss när han gick på gymnasiet. Han var duktigast i El-programmet.
Bara ett problem. Farid kom från Afghanistan och han fick inget uppehållstillstånd. Han kändes ig alltmer jagad o rädd och en dag i December säger stillsamme Farid ”jag drar till Paris”.
Då säger Ingegerd ”Du Lennart måste följa med”.
Det blev en äventyrlig illegal kollektivtransport som började med tullstopp i Örje kl 04.30 å slutade med transportstrejk i ett vintrigt Paris.
Frankrike är ändå såpass intelligent så de förstått att Afghanistan är i krigstillstånd och Hazarer riskerar livet med att bli utvisade dit.
Idag jobbar Farid som elektriker, bor i en liten lägenhet och han är förlovad. Å han strävar å tar körkort. P franska!
Så finns dom här o där o everywhere.
Dessa maskrosor är inte värda å trampas på eller besprutas. De kan lära oss Livet ifall vi öppnar ögonen.
sm Emil Jensen sjunger ”Du är inte vackrast i världen”. Du är bara värdefull
Ni som går dit ni går utan att nån annan styr Er Ni som får Era sår utan att Ni bli martyrer Ni som drömmer men aldrig blundar för det som händer Glömmer Era fiender men aldrig vänner. gömmer o hjälper människor Ni inte känner
Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i Er Och det är inte i Era ögon, det är i vad Ni ser
Ni som skrattar Er fram till det sjukt seriösa Ni som får folk att undra om Ni borde få gå lösa Ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta spelar inga spel å skiter i det korrekta, som vågar vara snea och defekta.
Så – Ni är vackrast i världen, världen är vackrast i Er. Och jag ser det i Era ögon, där jag ser vad Ni ser.
Hemma i Högelian vippar Sädesärlan å kusin Gulärlan för 25:e året i rad. Tredje generationen kanske.
Sånglärkan däremot som jag växte opp med på Kölas jordbruksslätter hörs desto mera sällan.
Vi hälsar Våren Välkommen – helst utan Lupiner , men med Maskrosor, Sippor, Ärlor o Lärkor
VÄLKOMMEN VÅR – den Leve ………HURRA HURRA……..
