Nån gång sådär ibland så placerar Försynen mig i en storstad. Så skedde även härförleden helg.
Jag passerade Södermalm i den borna huvudstaden och min tillfällige guide ville som helgjuten Stockholmare berömma allt det vackra som vi ser.
”Ser Du vilken vacker park” säger han. ”Här finns träd å till och med blommor och fåglar”. Fiskmåsar å dylikts.
Å jag tycker att ha skjuter sig i foten. Jag menar – skogen därhemma är ju helt full av träd å jag har vitsippor, sädesärlor, bävrar, vildsvin, talgoxar å maskrosor. I mängders mängd. Guds allra vackraste natur.
Nej ska storstadsbon berömma sig så måste det väl bli över betongkolosser, röda stoppljus, automobilier å stressade anonyma individer. Såna fantastiska upplevelser har vi inte i Högelian.
I Högelian, Bottner, Risviken å Gilldalen har vi såna saker å berömma oss av.
Å i Lennartsfors!!
Vår kommuns kanske allra vackraste träffpunkt. En gammal före detta industriort med Bruk å undersköna vattenfarleder att frakta nödvändigt gods uti. Som man gjorde uti gamla tiden då varken järnvägar eller landsvägar fanns av farbart skick.
Sommargäster har uppfunnit (upptäckt) denna pärla. Vår bostadskrympande pärla har framkallat ett antal mer eller mindre renoverbara torp och stugor som numera befolkas av norrmän, tyskar och holländare.
Sommartid. Efter höstdagjämningen bryter det stora vintermörkret in och och utlampor och solstrålar lyser sedan inte förrän långt in på månaden maj.
Helt plötsligt befolkas – kanske överbefolkas både Foxen o Lelång och intilliggande fornminnestäta skogar.
Tänk att det ska vara så svårt att vara lagom.
Hela året om strävar Lennartsfors AB som framför allt tillverkar skogsmedhjälparen Järnhästen. Ätteläggen efter det en gång så berömda Facit med sina berömda räknemaskiner. Innan elektroniken kom och överrumplade bygden.
Och så bor ett handfull människor här och en handfull människor där. Thomas Wassberg och många andra har däremot tyvärr flyttat vidare. Fastän det är så undervackert.
Här finns Bergstugan med sin pub, här finns Lappelisa å här finns fortfarande Herrgåden och Slussen.
Och så finns den gamla fabriken med allra vackraste läget precis mellan sjön och slussen.
Tämligen anskrämlig, övergiven sen förra seklet. Säkerligen med en massa skit i väggar och underjord.
Ändå – här finns en vision. De 123 kvarvarande åretruntboende vill att Lennartsfors och Trankil ska överleva.
Visionen är att det ska finnas lite med att leva på, leva av och leva med. Året runt.
Skulle den vackra förfallna fabriken kunna vara en knutpunkt i en dylik vision??
Hembygdsförening, Idrottsförening och Båtklubb och Folkets Husförening visionerar.
Jag kan inte lösa Lennartsfors bekymmer.
Jag kanske kan empatisera…… Medkänna. Medleva.
Vill jag, vill vi att ”Hela Sverige Ska LEVA” – i så fall måste Lennartsfors oxå leva. Över Leva.
Då måste vi resterande Människoboskap som lever i Levande Landsbygd eller Överlevande Stadsbygd vara med och Lyssna och Medarbeta.
För allas vår Överlevnad.
Eller hur?
