Nu i torsdax har vi Rockat Sockor i fyrtionio år.
Fast vi har inte fattat det.
Det är alltså så att funktionsvariationen Downs Syndrom sedan 2006 har en egen dag då detta handikapp och alla dessa underbara människor ska uppmärksammas.
Down syndrom kännetecknas av en kromosomavvikelse. En person med Downs syndrom har tre exemplar av kromosom nummer 21 istället för två som vi övriga normalstörda innehar. Detta leder till ett handikapp, en utvecklingsstörning, en funktionsvariation…….you name it (Glöm bara Inte Människan!!!)
Större eller mindre avvikelser, begränsningar i kognitiva förmågor och fysisk tillväxt samt vissa karakteristiska ansiktsdrag.
För hundra år sedan dog många redan som barn medan man idag har en vuxen medellivslängd.
Antalet individer med Downs syndrom minskar konstant i vårt goda land. Orsaken är att man vid s k fostervattensprov under graviditeten kan konstatera detta handikapp.
Blivande frustrerade föräldrar ställs då inför ett otäckt svårt val.
1975 fanns – Tack o Lov – inte sådana diagnosticeringar under graviditeten utan Ingegerd och jag fick välkomna underbarnet Sara.
Det ändå märkliga är att Sara föddes just 21 Mars, den dag som 2006 namngavs som ”Down Syndrom-dagen”, vilket FN stadfäste 2011. Ett par år senare startades i USA med att lansera låten ”Rock your socks” som sedan blivit kännemärke och symbol.
”Rocka Sockor- dagen'” den 21 mars ska man bära olikfärgade sockor/strumpor med budskapet att OLIKA ÄR LIKA VÄRDA.
Sara kan inte allt.
Hon kan förvånansvärt mycket. Hon sköter sitt eget bankkort å sitt eget busskort. Hon spelar wordfeud (mest med Marianne o Jan) å hon spelar Candy Crash (med Mamma). Hon studerar på datakurs å hon sitter i reception på sitt jobb. Hon har egen fin lägenhet mitt i stan, där hon bara får lite stöd å besök av personal ibland. Å hon kan läsa denna blogg.
Skriver jag riktigt Sara?
Å denna helg har hon deltagit i en bejublad dansuppvisning på Bibliiotekshuset.
Ändå detta inte det bästa med Sara.
Jag bara frågar – hur många av Dina bekanta litar Du på.?Helt fullt ut…… utan några serpentiner å glidningar.
När jag får en kram av Sara så får jag den bara för att Sara vill
Tänk en människa som man kan lita på helt fullt ut. Jag menar – bland alla fina, goda människor.
Åsså kan man få lite panik ifall man tänker.
Tänk om Ingegerd blivit gravid med Sara något decennium senare. Tänk om vi hade kommit in till en omtänksam å förståndig barnmorska som förklarar att barnet vi väntar kanske kan medföra problem.
Ett besked där vi som villrådiga föräldrar skulle ta ansvar för att ta emot ett barn som skulle kosta svett o tårar. Ett barn som skulle kosta samhället….
Vi fick det beskedet, men inte förrän vi hamnat på BB, Sara hade sprattlat fram ur mammas mage, sköterskorna blivit stirriga och – något var onormalt för 24-åriga förstagångs-föräldrar.
Vi fick besked, försiktigt utportionerat under månader av underbare barnläkare Knut Lykken.
Vi fick reda på att vårt föräldraskap skulle inte bli som andras.
Vi fick reda på att vårt föräldraskap skulle bli bra.
Tänk Vilken Lycka!!
