Jag jobbar i Second Hand-butiken på Storgatan här i Årjäng. Den lilla butiken som är större än den ser ut med alla sina skrymslen och snår. Sexhundra kvadratmeter överbelamrad yta.
Mycket prylar från Dö – städning.
Jag är nån sorts föreståndare eller ordförande i den där SecondHand-föreningen, jag är alltså en uppburen person.
Trodde jag.
Tills jag blev mig påmind om den levande historien när vi gratulerade en jubilar. Frampå kvällen hamnade vi på en restaurang och började samtala rent seriöst. Om Vänskap. Då självaste jubilaren upphov sin röst och sa ”ifall man inte har några vänner då”…… En känsla av obehag sprider sig i rummet tills att gängets lustigkurre löser situationen – ”köp Dig en släpkärra!”. 
Så är det förstås. Jag har ju en buss att transportera varor uti. Inte konstigt alls att jag är uppburen och värderad
Detta fordon, en Peugeot Boxer från 2012, rasslar runt i diverse ärenden. Sällan privata. Senaste veckan
rasslat runt i stora staden Stockholm där Sonen med familj flyttat till ett hus med gyllene utsikt över Mälaren. Konklusion ett – man behöver inte va pangsjonär för att ha mycke pryttlar. Konklusjon två – man lär sig lite av storstans geografi när man kör trettitalet mil där i gatorna under några dagar. Konklusion tre – tänk så bra det går när man hjälps åt. Tänk så bra att ha Vänner som hjälper till.
En gång i tiden stod det ”Säg Bison, det stämmer” på våra bussar. Numera finns inget annat än bucklor och skrapmärken på vår namnlösa trotjänare.
Vår trotjänare som nog mest används i Second Hand-butikens tjänst.
Oerhört hur mycket skräp detta fordon rymmer konstaterar jag varje vecka jag idkar tömning ute i Furskog.
Saker gås sönder, trasiga emballage, sopsäckar med kläder som faktiskt stinker – varje vecka en resa till kommunens ändstation.
Ändå är det inte illa. Gissningsvis är 80% döstädat material vi får brukbart och mer än brukbart. Mycket är rent fantastiskt fiiint.
Som Du å Ni kommer å köper. Ni är ju bara Fantastiska!! Varje dag säljer vi typ 150 prylar och absluta merparten av kunderna säger ”ja jag har alldeles för mycket hemma”, Ändå är Du snäll å köper ifall det är inte är så att ”jag får absolut inte plats”
Dragspel, Mamelucker å Elekriska Byxpressar. Vitrinskåp, Fårnät, Kaffekoppar å Laskeklammar. Vet Du vad som är rätt pris på pryttlar??
Och där är vi alltså, Bussen å Jag å kanske nån Medbärare. Fast många, många döstädar ”utan hjälp” av oss på Second Hand. Kånkande in i butiken med kassar o kartonger eller så står dom staplade framför entre-dörren när vi börjar arbetsdagen.
Roligast av alla anekdoter är nog damen som efter lång vånda lämnar oss sin finaste servis. Två veckor senare kommer hennes dotter till butiken å får syn på en såå fin servis som hon bara måste köpa åt sin goda mamma.
Det är så vi bedriver vår affärsverksamhet……
Jo vi klättrar allt på väggarna ibland.
Vi hjälper alltså till att Döstäda. Nej inte städningen. Helst inte. Vi sätter verkligen ned foten där och säger att vi klarar inte det. Inte det oxå.
Utom nån enda gång. Som när goa gamla tanten i Töcksfors ringt och ville ha hämtat prylar ur lägenheten för hon skulle flytta till ”hemmet”, till sin make. Hon blev totalt förskräckt när hon förstod att hon skulle ha packat innan vi kom. Vi stannade och packade. I princip ett dygn och x lass körandes på E18. ALLT struket, manglat, putsat och i nyskick. Allt som hennes närmaste inte hade plats eller intresse för.
Efteråt hämtade vi tanten till butiken så att hon fick se sina pryttlar ståendes Överallt.
Vi får alltså se hur Du har det ”bakom lagårn”, bakom skalet. Vi får se dyngestan. Eller vi får se hur perfekt det kan vara även inom skalet.
Bara att det är FÖR MYCKET.
Våra nya vänner får nästan inte plats pga alla pryttlar. Som barn å anförvanter inte förstår att de vill ha. Faktiskt. Eller att Du valt att i första hand gynna just Second Hand därför att det blir ett fantastiskt bidrag till de som behöver MER ÄN VI.
Alltså – DÖSTÄDNING är nåt häftigt roligt.
Kan och Bör vara nåt häftigt roligt.
Med lite mindre dåligt samvete hos oss som mest behöver hantera att vi har fööör mycke pryttlar.
Något som majoriteten av våra medresenärer världen runt inte begriper.
