Vintersolståndet var den 22 December kl 04.27, lr hur? Årets kortaste mörkaste dag.
Ponera att Du räknar 50 dagar bakåt från Vintersolståndet och likaså 50 dagar framåt. Där har vi årets Hundra Mörkaste Dagar. lr hur?
Gläd Dig Du som inte måste räkna på a l l t…….
Nu i lördax så var det ju femtio dagar efter Vintersolståndet. Konklusion – vi har genomlevt detta årsvarvs hundra mörkaste dagar. Jag gläds.
Skidor är skoj. Skridskor är skoj. Men mörkret är inte särskilt skoj. Å kylan är inte alls skoj. Mina kroppsdelar är inte kompatibla med vintrig kyla.
Nu ser vi framåt. Nu ser vi ljusare tider. ”snökäpparna sticker redan opp ut snön” som något ljushuvud skrev. Och efter den kommer snödroppe, krokus, marskatter å Vårdagjämning.
Jag vill ändå inte vara den mörka tiden förutan. Jag älskar mitt lands alla fyra årstider. Hur skulle jag kunna längta efter snödropp, vitsippor å lärkans drill ifall det alltid vore solsken å högsommar. Ifall det alltid vore ”vackert väder”.
Det är fint att få längta efter något ljusare.
Har vi även upplevt upplevt vinterns hundra mörkaste dagar runtom oss i världen? Jag skulle önska det.
Det långvariga meningslösa kriget i Ukraina, människoslakten i Gaza, mer dolda krigshärdar i Jemen, Kongo å Syrien. Naturkatastrofer å lögner i megaformat. Fruktan för gängkriminalitet som yttrar sig i att man tar av sig kepsen- Fruktansvärda påhopp på enskilda människor. Mycket negativt allt ner till populistisk propaganda om exempelvis vindkraft.
Just nu lär vi befinna oss mitt i det som kallas för ”Vänliga Veckan”. En gång instiftat av Läkarmissionens grundare Harry Lindkvist som tyckte han såg för många tråkmånsar runt om sig.
Kanske lite skeptisk till EN Vänlig Vecka. Typ att vi verkligen en vecka om året ska spänna oss onormalt och helt plötsligt bli vänliga.
Ändå finns en god grundtanke. Att ändå vilja det Goda. Att se positiva möjligheter.
Hur ofta hör vi inte den enkla frasen ”tänk om det ändå vore slut på kriget”, alternativt med knorren ”tänk om nån kunde skjuta den där dåren Putin”.
Lockande……idiotisk tankegång.
Kriget startar inte i Ukraina, Västbanken, Kingshasa eller Vårby. Kriget startar hos Mig å hos Dig.
Hur ofta upplever vi inte ”krig” ända inne i familjen , bland grannar, i föreningen, kanske i kyrkan, i politiken.
Den som inte vet vad osämja och svårigheter med dialog är borde engagera sig i en Vägsamfällighet. Eller kanske ett Jaktvårdsområde.
Nej det är inte speciella individer just där. Det speciella är att vi är individer. Som ofta har ett för stort egoistiskt hjärta.
Härute på landet bryr vi oss väldigt mycket. Vi vet (tror oss veta) det mesta om våra grannar. Inne i stan där integriteten triggas av trångboende är det helt tvärtom. Vi kanske inte ens kan namnet på de som bor i lägenheten bredvid, i extrema fall kan man här avsluta sina liv totalt ensam och utan avsaknad.
Jag inbillar mig att jag inte kan förvandla världen. Möjligtvis kan jag något lite förvandla mig själv. Jag kanske kan vara lite mindre kritisk. Jag kanske kan sätta på mig min grannes glasögon
Möjligtvis kan jag utan egenvinning sträcka ut handen,
Jag tror på det lilla. Det enda som kan förvandla världen är gräsroten.
Gräsroten, den obetydliga, den nedtrampade, gräsroten som har en inneboende kraft som kan spränga sig igenom asfalt å onaturliga överbyggnader.
Måtte vi bruka denna obändiga kraft i positiv riktning. Inte vara falsk, men tänka väl, prata väl…..
Är det för mycket begärt…..
Den där devisen att – våld besegras inte av våld – hat besegras inte av våld – våld besegras endas av Kärlek
från Gräsroten!
Då kan vi really se fram emot Midsommarafton. Då när vi ska skutta runt med de andra grodorna.
……………
På nåt ställe har jag oxå läst om de viktigaste orden………. Tro, Hopp och Kärlek……….
.