Naturen har en mäktig lag. Alla dagar måste inte vara uppbyggliga.
”Om inte vetekornet faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd” som min mentor säger.
Demolition kan alltså vara uppbyggligt. Ifall det följs av ett livgivande bygge.
Denna symboliska vecka i gråaste November har vi påbörjat rivningen av vår uttjänta simhall. En rivning som om nåt år ska mynna ut i mycket glädje, plask, motion och skratt.
Vad händer mer som är ”nybygge”? Exempelvis vårt Miljöpartis distriktsstämma med fastställande av Regionslista och Riksdagslista. Lite i
skymundan smyger Eva ut. Eva kommer inte in i Regionen när hon nu står på tionde plats. Vill bara Tacka Dig EVA.. Verkligheten är att Du Eva i FYRTIO ÅR varit ryggraden i MP Värmland. Ända från den dag som Miljöpartiet bildades 1981 i Örebro. Det är mäktigt. Oerhört taxam att vi kan röra om i listorna utan att kriga som man gör i vissa andra partier. Vi är så glada att Du kan vara med i fortsatt många år Eva fastän kanske inte i yttersta fronten. Istället kommer yngre färska förmågor. Det är roligt.
Och som Riksdagskandidat valdes totalt enhälligt unge sextiotvå-åringen Per-Inge. Oxå ett nytänkande
Söndagen som gick så predikade jag här i Equmeniakyrkan. Inte nog med att det är November, det var Domsöndagen oxå. En yttersta Dom och uppgörelse om vårt liv på denna vår goda jord. Då predikade jag HOPP. Det enda för mig relevanta att föra fram.
När vi gått sönder – det gör de flesta av oss – så finns det HOPP …….
,
I vadagsPolitiken får vi oxå ta nytag. gång på gång.
& – Det kom ett medborgarförslag om att bättre grusa cykelvägarna i tätorten vintertid. Svaret innehöll istället mest info om våra fina cykelleder runt om i kommunen. Inte Bra.
& – Vi har fått klagomål på skräptomter här i kommunen. Tomter med bilvrak, olja och batterier. Vi möts av lagar o regler som bromsar och helst vill stoppa våra åtgärder. Inte Bra.
& – Överförmyndarnämnden ligger externt i Åmål gemensamt styrt av fem kommuner. Kostnaderna skenar. Ändå går tjänstemännen på knäna och vi har stor brist på ideella Gode Män. Inte Bra.
& – Glaskogen är en fantastisk resort. För väldigt många kontinental-europeer, men självklart även för oss Nordmarkingar. Men vi får rapporter att Stiftelsen inte mår bra, vi läser årsbokslut att verksamheten blöder trots en enorm potential. Inte Bra
& – Det kan finnas ovaccinerad personal som jobbar hos infektionskänsliga människor som genom handikapp eller annat inte själva fixar att bestämma om de accepterar detta. Inte Bra
,
= = = = = = = = = = = lr vårt egna Privata grotteliv som vi tror är så viktigt. Bara ett par tankar från det inre livet…….
# – Stegräknarens Tyranni. bara som ett exempel. När den nyttiga motionen blivit ett livstvång – att vi inte är värda att leva ifall vi inte trampat tiotusen steg just idag. Inte Bra
# – lr så har jag drabbas av höstförkylningen. Jag snorar. Jag till o med hostar.. Föralldel – påminn mig inte om flyktingarna vid Belarus gräns eller såpass undernärda barn i Afrika att överlever de så får de leva med en förvärvad hjärnskada. Inte Bra.
INTE BRA.
MEN – DET KAN BLI BRA.
DET KAN BLI BRA NU I NOVEMBER. OM VI HJÄLPER VARANN.
LETAR EFTER LJUSET – DET FINNS
,
Hur blir vi vänner på djupet du och jag där det som är klokt för mig inte är det för dig och tvivlet hos mig är tron hos dig.
Vad är det som skiljer oss åt, som gör att de andra inte kan känna sig hemma hos oss.
Vem kan fly från den utmaningen som skiljer oss åt med en vinst i behåll och som sker på bekostnad av de andra.
Är det jag frestas att göra en kompensation i mitt liv för något jag saknar hos de andra, tar avstånd, hävdar min rätt men glömmer mitt medansvar.
Så länge vi inte har funnit vad som väntar oss i delandets glädje är drömmen om vänskap en myt som slutar i ensamheten.
Vem är kapabel att fälla en rättvis dom över skuld som ligger gömd under fäderna gravar – var finns den som är utan skuld och är betrodd att döma.
Är inte vårt livs största utmaning att låta sig försonas och är det inte kärleken som är störst som tar oss vid handen och leder oss genom vår djupaste nöd.
Är inte vårt livs största utmaning att låta sig försonas – och är det inte kärleken som är störst som tar oss vid handen och leder oss genom vårt djupaste kval.
,
