Jag vill inte kritisera. Jag är inte mannen som har rättighet å klaga. Men lite fundering har jag allt. Jag tänker ju liksom tvärtemot.
Varför är det ofarligare å trängas på Storgatan i en mindre marknad med kanske sexti stånd gentemot en stor marknad med 800 knallar utspridda över hela tätorten om man tänker på risken med corona?
Fast……jag har hört om ett evenemang i Östra Värmland där vår ovälkomna pandemi grasserade. Å jag hörde faktiskt ryktas om ett kommunalråd som reagerade mer än kraftfullt.
Huruvida opassande kontaktmöjligheter kan uppstå längs vår Storgata är jag inte kapabel att bedöma.
Jag kan endast vidhålla – önskan om utökad pandemi vare mig fjärran.
För övrigt tycker jag att vi – med vånda – fixat corona-perioden med beröm godkänt.
Statistiskt sett ligger vi sämre till än våra kära närmaste grannar vad gäller covid-konkurrensen. Jag är verkligen imponerad av grannländers låga dödstal. Jag tror inte alls att de skulle fuska. Jag tror visserligen att många gamla människor dör vare sig man drabbas av corona eller inte. De allra mesta människor dör nämligen.
Sen finns det kanske lobbande affärsmän som tjänar pengar på en betong-gräns mot Sverige. Vilken tur man kan ha.
Å frånsett Norden är vi i princip världsbäst. Ändå.
Lite roligt är det ändå trotsallt faktiskt ickedstomindre med Årjängs Marknad. Kokosbullar å Chorizzo, Hundrasockorförtjugofemkronor, Två kôrvar till priset av tre, Plastpåsar å Smöriga svensktoppsskivor. Bara helt fantastiskt möcke saker som jag inte behöver.
Jag skulle verkligen aldrig vilja undvara Mârten.
Ändå har vi inte ens tivoli på Årjängs Marknad i år. Det skulle vara på Hotellets parkering och Axels Tivoli var engagerad likt tidigare. För bara nån vecka sen så hoppar Axel av. Det är alltså inte Kommunens fel. Om det är Axels fel vet jag inte. Marknadskommittén försöker förgäves få tag på ett alternativt tivoli. Stackars alla icke nog snurriga Årjängs-bor.
Vad säger vi? En marknad som är rumphuggen – hurpass negativ är den.
Vad saknar vi på vår rumphuggna Årjängs marknad. Ja inte fem ytterligare stånd med strumpor eller erbjudande ”bara för Dig”. Inte fulla ungdomar. Å vi saknar inte fulla föräldrar heller.
Det vi kan sakna är Mötet Med Människor. Mötet som aldrig blir av utom på Årjängs Marknad.
Mötet – Inte Konsumtionen.
Vågar vi dra en parallell till senaste årets Globalt Rumphuggna Marknad.
Vad har vi saknat mest?
Visst har vi saknat mest just att MÖTAS.
Vi kanske saknat att få gå på ICA, att rent fysiskt klämma på en färsk apelsin i fruktdisken, att lapa en latte i närheten av många andra, att exalterat skrika på en konsert eller fotbollsmatch.
Vi har nog saknat upplevelsen, vi har nog saknat konsumtionen. Allra, allra mest har vi ändå saknat att MÖTAS. Mötas verkligare än bakom en pixlad dataskärm
Tänk tänk ifall det finns en GOD rumphuggen marknad……….
Jag menar – en marknad där vi skalar bort en massa konsumtion men där vi behåller möjligheten att mötas.
I min filosofiska lilla bubbla skulle den rumphuggna marknaden var bra.
Bra för Människan.
Bra för Jordklotet.
