Jag kommer väldigt väl ihåg.
Augusti 1957. Jo jag kommer ihåg. Jag kommer väl ihåg. Jag var snart sju år och jag skulle börja första klass i Tömte skola. Hos gamla fröken Hulda.
Mamma följde faktiskt med första skoldagen. Jag var euforiskt förväntansfull. Jag hade väntat ett helt år!! syster Maj hade börjat skolan Augusti 1956. Och nu så skulle jag få börja skolan och läsa böcker. Det som var det allra roligaste jag visste.
Fastän uppvuxen på en bondgård med allt liv så var det mycket jag missade. Jag satt inne och läste böcker.
Jag inbillar mig att skolstarten var en av de första flopparna i mitt liv. Visserligen fick jag plötsligt en massa skolkamrater. Jag fick sparka boll varenda rast. Jag fick retas och dra flickor i håret.
Men lektionerna. De var bara för tråkiga. Inte fick jag läsa. Jag fick höra hur min goda kamrater stapplade och stavade.
Det hände i n g e n t i n g. Det var tråkigt.
,
,
Jag ska inte skryta i onödan. Det var mycket jag var värdelös på. När jag letar opp min gamla betyg så finner jag – att jag lämnar tredje klass med tre BC!! Jag hade underkänt i Musik, Slöjd. å Välskrivning. Å nästan i Teckning.
Slöjd som de flesta älskade var en pina. Allt blev snett och vint. Jag tror inte jag ens fixade göra ett skärbräda. Att jag senare i livet skulle ägna större delen av min arbetstid att besöka konserthus å jobba tillsammans med proffsmusiker. Det skulle inte ens gå att drömma om. Magistern som med sin tramporgel hade individuell uppsjungning tyckte att jag “ändå kunde försöka”.
Och så fanns ett illustert ämne som hette Välskrivning. Jag har aldrig dragit ett rakt streck i hela mitt liv. Dessutom drog jag strecket med fel hand. Fröken Hulda tyckte att jag skulle skriva med högerhanden men hon var för snäll (mesig?). Men i tredje klass hamnade jag alltså hos Magister Mossberg. Han bara bestämde han. Bestämde på ett sätt som heller aldrig glöms bort. Bestämde att jag skulle skriva med den enda rätta handen – högerhanden. Eftersom det blev oläsligt så finns bara en lösning. T r ä n a. Alltså. När jag räknat ut Treans mattebok efter en dryg månad på läsåret så fick jag som belöning sitta VARENDA mattelektion med välskrivning. Jag glömmer inte det.
Detta är en del av min skolstart. I Tömte skola. Utan rinnande vatten och med en stor vedkamin där man torkade sina strumpor slaskiga vinterdagar.
Visst var det bättre förr. En del saker.
Så här har höstarna startat de senaste sjuttio åren. Till att börja med folkskola. Sedan grundskola med dagligt rälsbussåkande mellan Near-Ajlgsta å Arvika. Ungefär. Gymnasium med dess intern-boendefröjder. Lite sludigt studerande i Karlstad. Vapenfri lump i Kiruna (det var häftigt!)
Sedan skulle jag betala tillbaka min skuld till samhället. Sju år på Abeko i Åslanda och resterande liv som egenföretagare. Ett egenföretagareliv som blandades upp med lärarjobb och annat de första dussin åren så att man även fick lite inkomst.
Och så nu då. Nu har man startat livets hösttermin.
Skolstart? ja. Jo. Det finns alltid nåt att lära sig. Mest försöker jag lära mig kommunalpolitik i teori och praktik nuförtiden. Efter sommarens ännu latare dagar så trampar vi idag igång i Kommunhuset.
Idag har vi Beredning inför Kommunstyrelsens Arbetsutskott. Här sitter Kommunalråd Daniel och likaså Anette och jag. Åsså Kommunchef Birgitta å viktiga Sandra – hon som har hand om alla papper.
Detta möte har ingen beslutsfunktion utan finns till för att underlätta kommande möten. Så har varje nämnd en beredningsfunktion. Här kan det komma fram motioner, det kan komma förslag ifrån förvaltningen, det kommer externa inbjudningar och propåer. Så bläddrar vi igenom detta och skickar vidare till KSAU alternativt till någon av “special-nämnderna” som har delegation. Alltså nämnder som Bygg o Miljö, Kultur o Fritid etc.
När vi samlas med tentakler överallt i nätverket så dyker precis alla typer av frågor opp. Alltifrån en häck som växer ut på trottoaren till kanske en presumtiv större industrietablering. Högt och Lågt men i mina ögon lika viktigt. Lika viktigt för den enskilde kommuninvånaren.
Jag är ju den som är mest informell i en sådan grupp men jag är mycket taxam att även mina funderingar tas på allvar. Jag blir även glad den gång som MedelSvensson förstått detta- Jag blir faktiskt glad när nån jag knappt känner stoppar mig på gatan och kanske börjar med att säga “du som är sån…..” och så kommer en fundering på en skräptomt som stör omgivningen. Eller nåt annat viktigt.
,
Detta är min Skolstart denna höst. Jag är oändligt taxam så länge jag får vara med.
Får vara nån som man frågar lite om råd. Eller kanske nån som man skäller ut efter noter…………
,
