Orden BRÖLLOP o ÄKTENSKAP används i dagens samhälle i två huvudkategorier.
- ett ålderdomligt sammanflätande löfte att man ska ska leva gemensamt livet igenom “när det är ljuvt och när det är lett”
- ett rosenskimrande spektakel där vi pumpar opp all världens lycka i en gemenskapshögtid som man vet inte ska hålla men där man med all världens glamour just denna dag ställer sig över detta.n
Jag håller inte riktigt med.
Själv har Ingegerd och jag nu varit gifta i 48 år 4 månader och 16 dagar. Vad vill jag säga med det? Jag vill säga….
- Äktenskap i 48 år är ingen garanti för livslång lycka. Vi har grälat många gånger. Vi har växt isär och vi har växt ihop.
- Jag menar med bestämdhet att det finns ett antal “nödvändiga” skilsmässor. Liv som endast går att rädda med att gå skilda vägar.
Ändock vill jag TRO på denna “ålderdomliga rituella sammanflätning”.
Jag Tror att Viljan är viktig. Jag tror att ett Löfte är viktigt, Jag tror att Respekt och Ödmjukhet är viktigt Och som kristen tror jag att det är viktigt att plocka in en “utomstående”. Någon mer som har ansvar, någon mer som bryr sig om att det fungerar,
För det är självklart inte lätt. Själva visionen, målet är ju att “de tu skola varda ett”. Ett synnerligen extremt svårt tänkesätt – särskilt i dagens individualistiska samhälle.
Och då menar jag verkligen inte att det ska se enhetligt ut för att En bestämmer!! Nej, när två ska bli ett då måste det gnuggas mycket, då måste det till mycket resonemang. Och säkerligen ett antal gräl.
MEN “låt inte solen gå ner över Din vrede” som min mentor brukar påminna om
==================
STINA har vi känt sen hon var en riktigt liten krôta. Men första riktiga minnet är när den lilla tioåriga tjejen en dag gick till sin Silbodalsskola iklädd HV71s Matchtröja. Den dagen begrep jag att Stina skulle gå sin egen väg. Göra så mittinuti Färjestads-land! Sen har jag följt Stina i tjugo år. Följt tankar och handlingar. Ibland nära å ibland på avstånd. På Bjärka-Säby, Teater, Taize, ICA-kassan å SMU i Årjäng. Skolor jobb å mycke mycke funderingar. Alltid med ett engagemang som magnetiskt dragit med alla i närheten. Alltid kompromisslös. Ändå fundersam, ibland tvivlande. Så – efter långt funderande söker Stina in till Pastorsutbildning. Och……..
TOBIAS – har oxå testat olika liv. En gång ungdomsledare i körka, en gång volontärarbetare långtborti Asien. Nu har han landat (?) som producent på Levande Video. Så har vi känt Tobbe i kanske tio år. Alltmera på senare år. Ifrån en första bild bara av ett stort skägg och till en tänkande och skapande medmänniska. En tekniker som främst tillsammans med vår Nils byggt upp detta web-företag till en seriös aktör i Stockholm med omnejd. Tillsammans har man i en svajig bransch byggt något som “går att lita på”. Lite såhär från sidan har vi fått se två killar som kompletterar varann perfekt. Bägge tekniker, bägge högst seriösa och där Tobias står för det eftertänksamma, resonerande – snälla. En fantastisk tänkande August där bakom skägget, Han bor i en lägenhet med lediga rum. Och……..
Igen har vi lyckan att bli bjudna på ett bröllop.
Stina å Tobias har varit så godhjärtade att de bjuder Tant Ingegerd å Farbror Lennart, två stapplande pensionärer att vara med på deras gemensamt största dag.
Ingegerd och jag påstår oss vara äktenskapskopplare. Tobias har en lägenhet stor nog att dela med flera. Ungdomar som utnyttjat Tobias snällhet och till sist kastade Tobias ut dem. Stina kommer till Stora Staden från förorten Strand i Årjängs tätort. Hon ska studera teologi och behöver ett boende. “Ett boende” finns inte i Stockholm. I Stockholm finns marknadshyror och milslånga köer.
Då träder Bryntessons in på scenen. Visserligen as-långt från Teologiska Högskolan, men nog vore det väl trevligt att få hyra hos snälle Tobias med det fryntliga skägget.
Så vi är kanske värda lite provision…..
Så enkelt var det.
Helt plötsligt så delar de på hyran istället för att vara värd och gäst. Vi vet inte detaljerna. Kan det vara så att Stina mutade med en HV71-tröja? Nej…. detaljerna kan vi bara gissa.
Det vi vet är att både Tobias o Stina – trots sin ungdom – nästan gett opp. De fick inte livet och relationer att stämma. De ser många fina medmänniskor, men ingen som det klickar med.
Inte förrän de hamnade i samma hyreslägenhet och fick timmar och åter timmar att dela i samtal.
Därför tror jag på Er – Stina och Tobias. Dels är Ni mycket fina människor. Medmänniskor.
Jo – Ni har att några brister Ni oxå, men det är det ganska många mänskor som har. Och Ni har gått in i denna relation inte som en lek utan på allvar. Självklart är det här Kär Lek. Men det är Kär Lek på allvar.
Hade jag fått hålla ett bröllopstal till Er så skulle jag önska att få leva något decennium ytterligare för att få följa ert spännande liv. Ett liv med kablar, datorer å teologi. ett liv med hus på landet, med många Medmänniskor och med Nyfikenhet.
Två stycken intelligenta, rejält disträa, skapande, empatiska människor som startar ett nytt gemensamt liv i ett hus på landet. Här bara måste det slå gnistor ur skorstenen. Jag vill va me ett decennium till å få se resultat!
Lev ut i Kärlek å Glädje å Lek. Alvaret kommer tids nog. Det kommer alltid tider av ö-liv.
Jag vill tacka för att vi får vara Era vänner, Jag vill tacka för att vi i nyfikenhet får se framåt vad Livet förväntar sig av Er.
Jag vill tacka för att jag fortsatt får Tro på den ålderdomliga institutionen “äktenskap”.
å vi tackar förstås för upplevelsen i Hagaparken med vigselakt och fest.
