Tyske rikskanslern Otto von Bismarck – ”järnkanslern” – var kanske Europas främste politiker under 1800-talet. Hans största bedrift var att av Preussen och Tyskland göra ett enat land. Bismarck överlevde tre monarker Wilhelmar och Fredrik, han var både stark och skicklig. Han visste hur man kunde få som man vill.
Det var Otto von Bismarck som myntade det bevingade uttrycket
Politik är det möjligas konst.
Den lille Miljöpartisten i Årjängs kommun sitter och tänker på detta.
Tänker på snart tre år i gräsrotsmaktens korridorer. År då vi lärt oss mycket.
Sossar o Center ska ha all heder av att de ”släppt in oss i finrummet”, att de lyssnat och tagit del av vår eventuella kompetens. Och de har försiktigt manövrerat oss i procedurer där vi varit noviser.
,
Resultatet har blivit ett fint samarbete och ett öppet och gott samtalsklimat. Inom majoriteten, men även inom hela politiken och inte minst med tjänstemannastaben. Absolut intressant att slinka in på en stol – vilken som helst inom kommunhuset och höra sig för hur arbetet fortgår.
Rent ideologiskt står de tre partierna S och C och MP förhållandevis nära varann. Vi har inte svårt att resonera. Visst har det bränt till några gånger, men då har vi låst in oss och pratat ut. Jag har respekt för mina parti-kollegor.
Ska vi sedan se till verkligheten nere på gräsrotskommunal nivå så är denna verklighet tämligen pragmatisk. Inte pratar vi eller ens tänker jättemycket ideologi. Verkligheten är oftast sifferkombinationer på ett papper.
dvs – hur ska vi få vår budget att vara i balans och hur kan vi bruka ”våra pengar” på allra bästa sätt för kommunens invånare. Detta har upptagit mest av den politiska tiden de senaste två åren.
Helt visst har vi gjort politiska inspel. Vi har certifierat kommunens skogar, vi har initierat om kolonilotter för tätortsboende. Men mest har det varit siffror. Skola, Vård och Omsorg. Investeringar i bostäder och skolor. Och Simhallen givetvis.
Men så kom vi till ärendet där våra åsikter tydligen går isär på riktigt.
Jag menar då nytt lagförslag beträffande Strandskydd.
Lagar om att skydda stränder och dess närhet har funnits de senaste dryga femtio åren. Från början ett hafsverk som efterhand har gjorts om, tillagts och ändrats åt alla håll. Denna gång trodde vi att nu tar man ny-tag och gör ett riktigt arbete.
Tji fick vi. Lagförslaget är tyvärr 428 sidor luddighet. Luddigheter där man kan läsa in många ”sanningar”, vilket oxå remissorgan gjort. Alltifrån SKR (Sveriges Kommuner o Regioner) till LRF eller Naturskyddsföreingen. Som alltså läst in totalt olika Sanningar och är synnerligen kritiska från olika utgångspunkter.
Internt påstår vi att det är – DET MJÖLIGAS KONST.
,
,
,
,
Miljöpartiet i Årjäng har en grundsyn som samstämmer med den remiss som vår kommun författat. Alltså – vi ska gynna attraktivt strandnära boende på ett sätt som inte skadar vår natur. Vägen till denna slutsats är däremot olika.
Främst gäller detta skydd och kontroll. MP tycker liksom kommunen att beslut ska decentraliseras så långt som möjligt, men vi menar att det måste finnas en garanti att detta självstyre inte missbrukas. För att överdriva säger vi ”kommunen får inte bestämma att vi ska gå över till vänstertrafik på vägarna”.
Och så värnar vi konkret själva strandremsan. Inom 30 meter från strandkant – upp på land och ner i vattnet – är det allra mest känsligt för biotopen att överleva och frodas. Alltså måste vi värna den med exvis 100-meters gräns till fastighet, fri passage etc.
Konklusion – vår kommun har många många mil attraktiv strandremsa som kan hjälpa vår kommun att växa. Det är vi överens om, men inte hur. Det är då man ska lära sig Det Möjligas Konst
Fast denna gång blev det – Det Omöjligas Konst.
På torsdag tuggade vi Kommunstyrelse i fem timmar. Tuffa timmar. Speciellt ”ärende 14” för en Miljöpartist som vill försvara sina Strandskyddstankar mot en enad front av de sex övriga partierna.
Så tom i huvudet, hjärtat och magen och …..vasmhelst som jag kände mig hemma i TV-soffan den kvällen har jag högst sällan känt mig. I mörkaste stunden ifrågasatte jag meningen med att jobba politiskt.
Vi Miljöpartister vill verkligen värna vår kommuns växtkraftmöjligheter. Vi kan säkert tänka att bygga kanske 100 bostäder längs våra stränder. Alla bostäder kan vara av intresse, ska vi prata om att gynna vår kommun så är det förstås permanentboende som är intressant. Här är inte problemet. Problemet är att vi måste garantera att vi bygger med förstånd så att vi varken hotar miljön eller att vi gör det omöjligt för ett gott friluftsliv.
Och detta ville inget av de andra partierna ens prata med oss om. Inte ens att vi skulle få till en dialog om möjligheter och svårigheter. Nu och i framtiden.
Där jag sitter klubbad hemma i soffan är jag trots allt lite stolt. Stolt över att jag, om ock på ett simpelt sätt, klarade att stå opp får vår åsikt att verkligen behålla en levande landsbygd.
Jo jag gjorde en reserveration. Jag måste ha rent samvete. Fast jag hoppas verkligen att jag inte ska tvingas säga ”vadvardetjagsa”
Jag känner mig fortsatt reserverad när en av mina kombattanter plötsligt knackar på i kvällsmörkret. Han frågar hur jag mår. Han har fortsatt åsikterna tvärtemot mina – men han frågar hur jag mår.
Livet går allt vidare. Solen skiner imorron oxå.
