Undertecknad fyller just denna dag sjuttio år, fyra månader o fyra dagar
Onsdagen den 17 Mars Anno Domini 2021. Klockan är 07.15 på morronen. Det är en sån där underbar morron som det bara kan vara mittemellan vinter o vår.
Klockan är kvart över sju, jag har pälsat på mig och cyklar längs 172 in mot Årjäng. Solen stiger bland trädtopparna och skiner retsamt vackert men värmer inte ett enda dugg. Småfåglarna sjunger upp sig lite lätt inför vårens serenader.
Snart får vi höra Lovsångarens drill. Sveriges vanligaste fågel som de flesta av oss aldrig sett. Men i en buske väldigt nära så drillar den tll naturens ära. Den heter förstås Lövsångaren men när Du betänker att den tunna varelsen på 8,5 gram har flugit dryga 1000mil från Serengeti eller nån annan stäpp i Afrika just till Din buske för att vackert lovsjunga – då är man benägen att plocka bort prickarna från Ö. Eller hur?
Termometern visade på minus sex när jag stängde köksdörren. Regnbyxor som långkalsonger, extratröja, vantar å hopdraget runt ansiktet. Det blåser ju!
Jag kommer bara en kilometer, Möter morrontrötta bilar, konstaterar att det är nästan snöfritt på gärdena.
DÅ. Precis då ser jag det som de förbi-ilande plåtlådorna inte har en chans att notera. Ute på gärdet ser jag några fåglar i morrondimman. Och något obestämt. Parkerar cykeln och går dit. Mitt på gärdet en märklig syn, Där ligger ett rådjur utan huvud och utan framben. I övrigt intakt. Fantasin skenar iväg. Det måste vara ett större djur som åstadkommer detta. Typ varg eller lodjur. Spännande…….Dagen efter när jag får kontakt med eminente vargspårare Martin berättar han att det är faktiskt räven som beter sig så. Den lilla räven klarar att oskadliggöra ett decimerat rådjur nu i slutet av vintern och plockar sen med sig bit för bit av det. dödade djuret. Och mycket riktigt – dagen efter var det tomt på åkern.
Tänk att få leva så nära Naturens verkligheter.
Efter en halvtimme finns jag inne på kommunhuset för dagens jobb. Eller fritidssysselsättning. Hobby?
Vi samlas för Kommunstyrelsens Arbestutskott. KSAU-möten duggar tätt i mars. Allra främst beror det på att Budgeten ska färdigmanglas. Daniel (S), Anette (C) åsså jag (MP). Från Oppositionen Jonas (KD) å Robin (M). De flesta är närvarande digitalt. Från staben finns kommunchef Birgitta samt Sandra som sekreterare. Vid byggärenden även Peter och budgetmangling givetvis Linda.
Ska man tröska sådär 700 miljoner och kika på Simhallsbygge för 180mkr men även en blandingsmaskin till Svensbyns skolkök för 75tkr då blir det allt till slut snurrigt.
Som vi många gånger sagt så tynger våra stora investeringar men vi är såå taxamma att vi har goda resultat och god soliditet i ryggen. Vi har ju även sagt att våra investeringar inte ska påverka de olika nämndernas drift. Vi sätter alla verksamheter under lupp och vi letar efter effektiviseringar men vi ska INTE sänka standarden på vår välfärd. Bygg o Miljö samt Kultur o Fritid har relativt enkelt att förutse sina kostnader medan det kan vara svårare med stora Barn o Utbildning och framför allt Stöd o Omsorg där kostnader snabbt kan skena faktiskt oförutsebart.
Vilket spännande å häftigt arbete. Tänk att få finnas i denna smältdegel, försöka förstå och försöka tillgodose. Jobba positivt men inte vara naiv. Leva med en ideologi men jobba pragmatiskt.
Inte bara budgeten dock. Vi tuggade uppfräschning av busstation i Töcksfors likasom vi gjort i Årjäng. Vi får bidrag ifrån Region och allt är positivt men – läget i Töcksfors är mindre än optimalt. Det är inte bra när de privata fjärrbussarna avstår från att gå in i Töcksfors. Vi bordlägger frågan aktivt, Vi ska göra något bra, var är den bästa placeringen?
Dessutom hade vi halvannan timmes digital audiens hos Trafikverket. Väldigt väldigt viktiga frågor, som planfri korsning vid kyrkan i Töcksfors och upprustning av Rv 172, där framför allt blåljustrafik far illa. Nästa övertrevliga damer tar hand om oss – digitalt förstås. De lovar verkligen och göra sitt yttersta för att vi ska komma med i nästa utredning…….. Dessa damer är garanterat snälla, de skulle göra succé på vilket symöte som helst.
Men när vi vill ha verkstad då blir vi frustrerade. Minst sagt.
När vi så hade tuggat genom drygt halva dagen satt vi kvar och pustade, Daniel, Anette å jag. Fastän lite lätt utpumpade kastade jag ut ännu en brandfackla. – ”ett år kvar till valet” säger jag. ”Hur ska vi ha det nästa år?” Självfallet orkade vi inte svara konkret. Kardemummans summa vad dock att vi är klart nöjda med ett gott samarbete under mandatperioden hittills och vi kan vara glada att mycket har uträttats. Visst vore det roligt med ett fortsatt samarbete.
Sedan cyklar jag hem i den ljummare eftermiddagen. Hem för att elda i spisen, spela wordfeud, titta på hustruns idoga pusslande och lite allmänt glida runt.
Ännu en av mina tjugofemtusensexhundranittioen levnadsdagar har gått till ända
De flesta är vanliga. Och alla är de unika. Tack Gode Gud för det!
Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer,
och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner
