Vintern är den fina årstiden. Den rena vita, fina årstiden. Den tid på året då man får frisk luft, fryser lite, får glädjas över vacker natur.
Den tid på året när man VÄNTAR. Man väntar på ljuset, på att solen ska skina lite längre dagar och aningen varmare dagar.
Den tid på året då det kan vara ett visst nöje att frysa lite. Att få känna på naturen -den riktiga naturen.
Kung Bore.
Kanske hugga julgran, kanske hugga mycket mera ved som värmer.
Åka skridskor och Åka skidor. Åka pulka. Pulsa i vinterlandskap
Se till att man har mycket ved och torr ved för vintern suger.
Tjusningen.
Tänka att det ska vara så roligt å ha det ”lite besvärligt”.
MEN
då är det viktigt att vi fortfarande har vinter!!!
Vi har vinter nu. Men en himla märklig vinter. Abrupt pendlande mellan minus tjugofem å plus tio grader. Snö, is, regn o snålblåst i en osalig blandning.
Har vi något som vi tycker mycket om, något som vi vill att det ska vara kvar och inte gå sönder – då är vi förstås rädda om det. Det kan vara en sliten leksak ifrån barndomen, bäbisens första lockar, mammas vigselring eller farfar silverrova.
Då säger vi inte – ”saker har alltid gått sönder” och vi missköter inte våra klenoder. Nej, vi är så rädda om våra klenoder att de plockas fram bara för förevisning, bara för att visa opp det enorma emotionella värdet.
Ja detta gäller kanske inte bara gamla klenoder. Det kan gälla bilen i garaget. Nåde den som ger den klenoden en repa. Eller kanske huset, segelbåten eller motorcykeln.
Eller kroppen. Min kropp – den ska vara botox-perfekt skrynkelfri.
MEN så har vi det där med Klimat o Väderlek.
Då Helt Plötsligt spelar det ingen roll hur vi beter oss.
Då kan vi lorta ner, vi kan sprida föroreningar, vi kan kortsiktigt profitera.
Och så har jag Vänner och andra som säger Vi har ingenting med klimatet å göra. Det var mildväder även på Medeltiden, det var så å så så……..
Välutbildade, normalt sett riktigt kloka människor kläcker ur sig ungefär vadsomhelst.
Tydligt tränade i sann Fakenews-anda.
Istället för att tillbe den heliga konsumtionsapparaten behövde de flesta av oss blicka ett par generationer bakåt och se den seriösa vördnad som då fanns i samspelet med Naturen.
Naturen var en livsnödvändig Medspelare.
Jag tror att Naturen även idag är en livsnödvändig Medspelare fastän vi på konstgjord väg tillverkar det mesta av lycka.
Jag begriper egentligen inte ett dugg om koldioxid å ozonutsläpp, om fossil förbränning å växthusgaser.
MEN jag vill ha kvar min VINTER.
Jag vill ha en Riktig Vinter så att jag på riktigt kan glädjas åt Vår och Sommar.
I min enfald tror jag att då mår både Jag å Naturen å Klimatet bäst.
Detta är Politik för mig. Detta är Verklighet,
