När jag sätter mig och tänker på gamla minnen – då är det Morfar som dyker opp som min barndoms idol.
Självklart var Mormor jättebra (Farmor o Farfar döda långt tidigare). Mormor var som Bibelns Marta. Hon gjorde Alltid något nyttigt. Hon koka kaffe, hon sticka sockor, hon tvätta i dammen, hon…
Mormor hade en häftig egenskap. Hon gick aldrig. Hon sprang. Min minnesbild av mormor i köket på Nyback är hur vackra mormor gungande sprang mellan spisen å köksbordet.
Morfar var en filur. Nästan som Paradis-Oskar i Rasmus på luffen. Läsa böcker ingick inte i hans liv. Han arbetade med händerna. Sådde och skördade. Stod vid huggkubben eller så ”spika han stecker”. Helst i ”buserull å vammersböxer”. På helgen kunde det bli svarta västen med fickuret instoppad och förgylld klockkedja. Å bilden på mamma som liten
När han på äldre dar kom på besök så delade vi ofta sovrum. Han gick gärna å la sig tidigt. Det var bara morfar som kunde säga nu ska vi gå å lägge ôss å fise å ha roligt. Ingen annan. Just där i sovrummet hade vi den enda dispyten morfar å jag. Eftersom det var meningslöst att läsa så skulle inte läslampan vara tänd å störa morfars sömn. Å jag som inte kunde somna utan att läsa.
Morfar var en mästare att glädja med små medel. När jag va med Morfar Nyback-Nirs till byns affär Bua i Ahlgsta så kunde han bjuda mig på en tablettask. Ett tillfälle har bitit sig fast i 65 år. Jag kunde inte bestämma mig. Skulle jag välja Zigzag eller Pelle Svanslös? Kon mellan hötapparna. Jag bara stod där…. å Morfar säger Du får bägge två. Vilken makalös Morfar jag hade!!
Ibland utnyttjade jag det. Jag skulle få en apelsin där på Bua. Givetvis letade jag länge för att finna den allra största. Straffet kom när jag var tillbaka hemma. Jag hade valt en grapefrukt(!)
Det mesta glömmer man. Men två 25-öres tablettaskar för sextifem år sen sitter som gjutna i minnet.
Morfar bara fanns. Han bodde på Nyback i Solberga och ibland kom han gåandes halvmilen hem till oss. En gång hade han tagit kaffepaus i Väststuga å han kunde nästan inte bärga sig när han kom fram till oss. Lilla Maret där i Väststuga, tre år yngre, kanske sex år hade sagt att hon va ”ghla i Lennart på Östby”. Det kunde Morfar Nirs leva på å retas med länge.
Maret är är alltså vår nyss pensionerade byggnadsingensjör Marit S Andersson.
Morfar var en gamäng, men en blödig gamäng. Han hade kommit med i väckelse-rörelsen även han å va ”mischonare”. Men sluta å snusa kunde han aldrig till Mamma å Mormors stora förtret. Men den gång när han bjöd mig å jag tugga naivt i mig så jag höll på att spy. Då spruta mamma ner hela käften min med slangen där i mjölkkammaren. Å morfar fick hålla sig undan länge.
Att gamängen Nyback-Nirs var blödig fattade jag först i vuxna dar. När jag kom hem med studentmössan och vi fotograferades ihop då grät Morfar. Morfar kom ihåg gamla tider då bara vissa kom så långt som till den vita mössan.
Detta var sista året för Nils Andersson. Arbetsamma, lite nervösa Mormor Anna-Stina hade dött under våren. Då fanns inget mera att leva för, Tre månader efter mormors död så somnade Nyback-Nirs stilla in, några år och åttio.
Jag och Du och alla Vi som får bära med oss fina minnen med levnadsöden vi är rika. Från en assimilerad tid. Från en tuff och kärv tid men en tid då gamla och unga hörde samman.
Jag tror att gamla är viktiga idag med. Faktiskt.
Sitta barnvakt. Gå ut på äventyr i skogen. Läsa sagor.
Men även i det moderna samhället.
Jag tror t o m att man kan ha ett värde i politiken som ålderman. De grå hårens visdom.
För dom som har något grått hår kvar vill säga.
Det är roligt att va Dum. å Naiv. Jag tror att alla människor vill prata med mig. Jag pratar lika mycket med ungdomar. Jag fattar inte att dom ju inte vill prata med oss gamla töntar. Därför har jag roligt. Därför har vi roligt.
Visst är vi gamla å sega. Visst glömmer vi och visst går det långsammare. Men DU! Erfarenhet. ERFARENHET. Erfarenhet ger ganska många pluspoäng.
Utnyttja ungdomens drivkraft och energi, utnyttja medelålderns engagemang och utnyttja ålderdomens erfarenhet. Och vi bygger ett bra samhälle. Vi bygger ett Bra Årjäng.
Vill Du till slut ha ett ordspråk från ”di gamle” å suga på. Länge.
”Doppa tungan i hjärnan innan Du säger nåt”