Årjängs kommun är helt unikt fastän vi ligger MITT i Världen.
Årjängs kommun är enda kommunen i Sverige där skolbarnen har älgjaktslov. I resten av landet så har man höstlov vecka 44, men här har vi älgjaktslov vecka 42 (!)
En kvarleva ifrån gamla tider……… För x år sen skedde ett “paradigmskifte” i konungariket Sverige. Ett skifte där vårt land förändrades från ett jordbrukarland till ett “stadsland”.
För hundra år sen var flertalet av oss sysselsatta med skog o jord. Industrialisering och mekanisering förvandlade samhällsbilden. Under ett decennium i mitten av 1900-talet minskade lantbrukarna med 35% (!) och så har det fortsatt. Idag – år 2020 är endast 1,2% landets invånare sysselsatta med jordbruk.
Ändå.
Ändå är Landsbygden VIKTIG, åtminstone för oss som bor i Årjäng.
Många av oss bor fortfarande ute i landsbygden. Och i princip alla vistas av och till ute i naturen. Och färdas igenom den.
Vi bara måste alltså värna om och levandehålla den viktiga Landsbygden.
En av relikerna som fortfarande sprattlas och lever är just Älgjakten.
Jag är ingen jägare, men under ett kvarts sekel var jag med som drevkarl på älgjakten hemma i “Köla Mellersta Jaktvårdsområde”. Ingen farlig incident har inträffat, men jag är faktiskt såpass gammal att jag varit med om att “bära” ut en skytt ut skogen för att han fyllt sitt innanmäte med alltför värmande drycker. Sånt ofog finns absolut inte numera.
Istället hade man kanske fröjden att få se den vita älgkon som kamperade i vårt jaktområde. Kanske med en eller två bruna kalvar i släptåg. Som en stor vit hingst kom hon majestätiskt seglande igenom skogen. Den jägare som hade fällt henne hade förmodligen fällt sin sista tår.. Vi hade faktiskt med henne i kanske femton år. Ståtligt!
Jag har varit med när Väste-Nirs i Grannre sm jaktledare dela ut dagens order. Me ett skratt så att hela den stora magen dallrade. Eller när Mats på Mellagårn förmana oss med orden “ta dä nu lognt, vi ska elle möe, prata å ha trivvle, Älg-tedelninga ska räcke ända te torsdan”.
Det var roligt. Många var vi som möttes bara på älgjakta. Eller kanske på julotta. Mycke prat, mycke sanslösa historier, mycke frisk luft med vandringar i oländig terräng. Naturupplevelser. Lite grand slit med att dra fram älg, flå och stycka.
Fina Minnen!
För många ungdomar – främst grabbar – var detta steget in i vuxenvärlden. Många gånger har jag med nöje sett dessa killar som nu med bössa på axeln höjt sig flera decimeter ytterligare från lingontuvan.
Idag – i den “nya världen” jagar fortsatt de gamla gubbarna. Å några damer. Ungdomar är det mer ont om. Dels splittrade intressen, men oxå så mycket besvärligare att få jaktmöjligheter. Tycker därför om en motion från vårt Center-parti som förespråkar att den skogsmark kommunen äger ska i jakträtter fördelas på just ungdomar. Det är dock 300 ha om än inte allt “av jaktlig betydelse”.
Skillnaden land och stad har minskat men är fortsatt rejäl. För att kunna pinka revir i trånga tätorten så måste man mer eller mindre låsa in sig. Jag har skräckminnen från 1970-talet när jag en kort tid bodde i lägenhet i Göteborg. I huset utan hiss märkte jag snart att mina grannar väntade tills jag gått förbi i trappan innan de öppnade sin egen dörr. Jag förstod verkligen ingenting.
Jag kommer ju från landet.
Helt visst finns det även här nackdelar. Grannskapet kan veta intill förbannelse allt som har gjorts och sagts. Och mycket mera därtill ibland.
Det kan va en plåga.
Men Solidariteten. Hjälpsamheten. Tryggheten…. I gamla vedeldningens tidevarv fanns ett tänkespråk som sa ser Du om det ryker i Din grannes skorsten. I den genuina landsbygden blir ingen liggande ensam och sjuk. Tryggt!
Och som amerikanske författaren tim Hutchins skriver We need neighbours, not only just friends.
Oerhört viktigt påstår jag. Vi måste inte vara “close friends” med alla, men vi behöver mötas. Vi behöver resonera “över gärdsgårn”. Utbyte är bra. Dialog löser de flesta knutar.
Som Ni kanske förstått så har jag allra svårast för de som har åsikter men inte klarar att stå för dem. De som – främst på sociala medier – spyr över över vårt samhälle “men aldrig skulle förnedra sig å bli politiker”.
U va bra med åsikter! Även negativa. Men snälla Du, stå för dem. Kom med alternativ. Var konstruktiv. Vi politiker behöver Dina åsikter.
Det är inte fråga om “DOM”, det är fråga om “VI”.
Så kan vi spotta ut snusen i jaktlaget eller ta en fralla runt bordet i Kommunstyrelsen. Bara vi är jordnära.
Faktum är att när jag tittar på mina kompisar runt Kommunstyrelsebordet så slås jag av en märklig upptäckt. Åtta(!!) av elva ledamöter i KS är företagare. Aktiva eller passiva, dock företagare.
Säga vad Du vill om företagare. Men på samma sätt som Jaktlagets storstövlar så har Företagare fötterna i myllan. I den konkreta myllan.
Borde gå å prata med oss. Vi borde begripa.
