Mortaza är glad.
Mortaza kom till Årjäng i samband med den stora flyktingvågen. Du vet då alla värdelösa människor kom som vi skulle underhålla från vår redan skrala ekonomi. De som bara ville leva på bidrag. eller hur dom nu sa….
Ni som har mött Mortaza vet att han är ett socialt geni. Inom tre månader pratade han bra svenska, inom sex månader – ungefär – kände han varenda människa i vårt samhälle.
M är geni på flera plan. Förutom sitt modersmål dari, så pratar han alltså perfekt svenska. Och engelska. Dessutom mandarin (kinesiska) på universitetsnivå. I Kina hade han kamrater ifrån Istanbul så han lärde sig turkiska oxå. Idag studerar han franska på universitet i Paris.
M har jobbat hela tiden han varit i Sverige. I skolan och på kommunen. Han har tagit körkort och köpt bil.
Efter fyra år så gav han opp. På bordet hemma hos vännerna/hyresvärd Lars o Gunvor låg ett meddelande att han drog. Att han hade förgäves krigat färdigt med Migrationsverket i Sverige.
Han drog till Paris – där är afghaner mer välkomnade, där tror man att det är krig i Afghanistan. så där tog det “endast två år” att få Uppehållstillstånd å Mortaza är jublande glad. Han är jublande glad för att han efter sex år får tillstånd att leva i Europa. Bara prata om ett dyrbart Migrationsverk.
Man klagar på invandringen till vårt land för att det finns någon procent som inte sköter sig. Jag tror jag har mött någon av dem. Men mest har jag mött Farid – som inte yttrade ett ont ord under det år han levde hos oss. F som Migrationsverket oxå tvingade att fly till Paris, F var duktigast i sin klass i gymnasiet. Eller Javid – sommarjobbaren som utklassar vilken duktig svensk som helst. Flydde hit som 13-åring, efter sju år fick han Botkyrka kommuns (90 000inv) kulturpris.
Eller Jafar. “vi kan väl göra nåt roligt, gå ut i skogen eller så” säger vi till J. “Nej jag måste jobba” blir alltid svaret. J hör till en av de suveräna som i denna pandemins tidevarv lyckats få en tillsvidare heltidsanställning. Den anställningen är han minst sagt rädd om.
Inte illa om man betänker bakgrunden. Suddiga s k fotot ovan är hans enda minne av sin pappa. Pappan sköts ihjäl. J levde med sin syster och mamma tills han var sex år – då dog mamma. Å J kom till ett “fosterhem”. En arbetsplats. Js äldre syster blev tvångsgift med en imam och hon får idag inte ha någon kontakt med J. J har inte gått en enda dag i skola i Afghanistan. J har idag heltidsjobb i Sverige. Prata om överlevnadsinstinkt.
Detta är verklighet i dagens Årjäng. Att möta sådant ger mig energi.
Det finns mera verkligheter i vår kommun fastän det luktar alltmera sommarlov.
Öppning av vår nya tullstation efter tjogtals krumeluriga år. En övergiven kiosk i Töcksfors är snart en fin rekreationsplats. En grusplan schaktas om för att bli en modern bussterminal. Där bredvid bygger vi hyreshus med förti lägenheter. Likasom i Töcksfors. Hotellet har sommarkläder på sig – byter fasad. ÅBAB, fastighetsbolagets duktige VD slutar efter bara ett år å vi jagar en Tillförordnad dito. Gränsen till Norge är INTE öppen. I Risviken Tegen blomsterguidar Martin torsdag kväll. Det är Varmt. Det är Hett.
Det är M I D S O M M A R G L Ä D J E
