,
Just kommit hem.
Ligger faktiskt i badet och filosoferar över senaste dygnets upplevelser. Somnar skönt en kvart. Vaknar vilset igen. Lyssnar på regndroppar blandade med vindens våldsamma tjut runt stugknutarna.
Förberedelse inför Vasaloppet. Som snart forsar fram.
Jo, jag har varit på Budgetdagar med Årjängs kommun. Roligt och underhållande men ingen lekstuga. Tio timmars manglande under torsdag och halv fredag till det. Ingen lyx, men God Mat och Sköna Sängar och en vidunderlig Morgonutsikt där på Frykenstrand.
Inte bara förhandlingar o föreläsningar, Här ovan ser Ni hur Samhällsbyggnads-Peter kör ett gym-pass med oss. Eller rättare sagt – försöker köra med oss och vi ser bara normalt förundrade ut.
Budgetdagar innebär ett makalöst Musik-Quiz på kvällen med våran allra meste ekonomi-chef. Linda. Genom-möra i huvet lyckas ändå Tina, Henrik, Sandra med flera hålla huvet kallt och klart medans andra tuppar mest skriker svar som inte är särskilt rätta. Och så jag då. För en gångs skull får jag va tyst. Riktigt tyst. Det där med Musik är ju inte min genre.
Skulle möjligtvis vara Notställ.
Det är så roligt att notera när vi är på väg till hemåt-bilarna efter detta dryga dygn. Lite trötta, men glada miner, utrop av politiker som “jag som är ny i detta har fått väldigt mycket med mig”, verksamhets-chefer och andra som på FB skriver att “man är STOLTA över att jobba i Årjängs kommun”.
Dagarna startade med ett gnistrande tal av Kommunalrådet varpå pedagogiska Linda förklarade kommunens ekonomi resten av förmiddagen. Efter lunch kom dom i “Radräcka” Skolchef, Socialchef, Bas för Miljö o Hälsa samt Kultur o Fritid. Och Samhällsbyggnad, Kommunikation, Internet, Räddning, Fastighetsbolag o Nätbolag. Och säkert ändå nån mer.
Vi får lära oss, vi får ha åsikter, vi får fundera hur vi ska fördela kommunens sjuhundra årliga miljoner, vi får va kritiska och vi får va Väldigt Taxamma att vi bor i Årjäng.
Vi är inte några särskilt fullfjädrade människor. Vi är som gemene man, valda av Dig och mig eller anställda av kommunens förvaltning.
Då lägger Rådet opp en bild av vår gamle längste statsminister som en gång sammanfattade DE STIGANDE FÖRVÄNTNINGARNAS MISSNÖJE.
En förunderlig sats. Den som bygger på att vi människor , vi vill mer….. Vi Vill Inte va nöjda.
Vi kanske har det bättre än någonsin. Många – som jag – seglar runt som pensionär dagarna i ända och gör “bara det jag vill”. Och får betalt för det!!! Eller har ett stimulerande jobb, eller driver ett företag, eller studerar. Eller…. Eller kanske sliter ont i relationer, i sjukdomar, i bekymmer. Men trots allt i ett samhälle som värnar om oss, om den enskilde människan.
Det fanns en kille som hette Bruce. Han hörde till de där alldeles speciellt drabbade, han blir inte befordrad på jobbet, han får stryk på gatan och till råga på allt så blir han ovän med sin rara fästmö. Han far ut i otidigheter och åkallar den högste på ett vanvördigt sätt. Det bär sig inte bättre än att Herren Gud hör detta och svarar Bruce. Han erbjuder Bruce att själv få bestämma över sitt liv och sin omgivning. Vill Du veta hur detta slutar så får Du gå på bio och se Bruce den allsmäktige.
Inte alldeles säkert att det slutar gott för att man får allt som man själv vill.
Innerst inne tror jag faktiskt att kverulanter håller med. Men bara innerst inne . Ute på ytan vill man svära och förbanna och klaga och spotta.
Som Liten Politiker så klarar jag dessa mothugg. Men jag undrar till vilken nytta som allt detta sker. Alla dessa förnedrings-skriverier. Vad blir bättre?
Jag uppmanar just Dig att reagera . Tacka, Vara Positiv, Berömma. Eller gärna Kritisera – bara det är konstruktiv kritik. Med lösningsförslag som gör vårt land, vår kommun ännu bättre.
Så att vi alla, alla kan bli ännu ytterligare stoltigare.
Även vi (jag) som inte kan musik-quiz
I snålblåsten
,
