Av livets största glädjeämnen är att sitta på åskådarplats och följa naturens gång. När asfalten sprängs och den spädaste blomman visar sig starkast. Livets växt som spränger sig igenom det svarta kompakta taket för att den bara måste se Ljuset. Uppåt!
Hon dök opp i vår mylla för sådär tio år sedan.
Lite osynlig. Alldeles i utkanten av gräsmattan. En högst ovanlig blomma. Jag skulle vilja säga – något av en blandning mellan Förgätmigej och Gullviva.
Gör inget väsen av sig. Vill absolut inte vara ivägen. Skriker ändå på ett ljudlöst sätt Förgätmigej.
“ifall jag får leva och utvecklas till den blomma jag är värd att vara så ska Du finna Gullvivan allra först nästa vår”.
Hon hade växt upp i karg mylla i Norra Värmland. Garanterat att hennes mamma och pappa ville det bästa. Alla gånger blev det inte så ändå. Mor o Far klarade inte bo i samma rabatt och Förgätmigej blev uppryckt med roten. Istället för en stimulerande uppväxt fick Förgätmigej bli mamma åt sin sex år yngre syster.
Detta blev hennes livsuppgift. Bredvid skola och plikter och kyrka så kände hon ett total-ansvar för späda Linnea som i alla livets skeden skulle skyddas.
En tuff tid och Förgätmigej längtade ut i det blå. Förbi varenda dags plikter. Och DÅ kommer fjärilen flygande. Lite övermogen kanske. Såg ut att var tre gånger äldre än Förgätmigej men hon var på väg att sprängas i sin puppa och tog där sin chans att komma ut i frihet.
En förgänglig frihet. Fjärilens vackra vingar omslöt Förgätmigej och han skyddade henne verkligen till att börja med. Och han stimulerade henne. En stimulans som långsamt övergick i maktmissbruk och utnyttjande.
En av Förgätmigej stora styrkor har varit hennes envishet. En god egenskap som kan ta död på en människa. I åtta långa år stod Förgätmigej ut i denna ska vi kalla – fångenskap. Efter åtta långa år finns Förgätmigej i Årjäng och hon tar det starka beslutet att gå ut i Frihet. Att spränga bojorna.
Såna bojor är inte lätta att spränga och Fjärilen som levt ett bekvämt liv villle fortsätta med det. Nu var envisheten och modet till stor nytta. Efter ännu ett år hade Förgätmigej suddat ut alla spår och hon hade bytt namn till Gullviva.
Under ett antal år försörjde sig Gullviva med att arbeta med de allra minsta i vårt samhälle. Där trivdes hon. Där kände hon sig hemma.
Å ändå inte alltid. Hon flyttade från Värmland ner till Småland. Eller var det Värstergötland. Vet inte riktigt. Gullvivan längs dikeskanten har alltid varit nyfiken på det som är på andra sidan gränsen.
Fortsatte att leva med de små även i det nya landskapet. Samtidigt närde hon en dröm. En dröm om att få ge utlopp för sina färdigheter i form av att forma bokstäver till en skön och meningsfull slinga.
När andra har sina drömmar så verkställde Gullviva sin dröm. Jobbiga chefer kanske blev utlösande faktor. När andra förundrar sig, nästan förfasar sig så helnjuter Gullviva på sin nya skola där hon utbildar sig till journalist. Där hon fortsatt drömmer. Drömmer om att få bli en grävande reporter som djupt nere i myllan dissekrerar huruvida jorden är fräsch.
Så lever Gullviva idag ett fint liv uppe på ett s k länsberg i ett sandhem inte långt från en mullsjö. Säkert har hon flera drömmar. Hon kanske vill pollinera sig. Hon vill alldeles säkert växa vidare. Hon vill vara beroende av solen och av frisk näring som gjort henne till det vackra i vår Herres hage.
,
Vi som likt H C Andersen följt metamorfosen gläds i högan sky.
,
