Kenneth tycker jag är väldigt slarvig. Och många många med honom.
Jag missar knäppa en knapp i skjortan och – ve o fasa – även gylfen kan va glömd. Den goda marmeladen på smörgåsen vill väldigt gärna förvandlas till en syltfläck. Å jag kanske inte fattar att jag gått in På damernas toalett.
Men jag har Kontroll. Organisation å Struktur. Eller hur? Annars kunde jag faktiskt inte ha drivit ett – förhållandevis – framgångsrikt företag i 35 år. Annars kunde jag inte varit ordförande i alla dessa – förhållandevis – viktiga föreningar.
Jag vill gärna planera, ja jag vill gärna HA KONTROLL. Jag vill veta hur mycket pengar som går åt. Jag vill ha ordning på almanackan. Jag vill gärna komma i god tid till möten å sammankomster. Så mycket roligare då för mina vänner när jag missar. Fråga Daniel å Anette om Ni känner dem. De vet.
Med ovanstående sagt så har jag genomlevt en den mest turbulentasteste vecka.
Många Du vet vad jag/vi gjorde veckan som gick. Vi åkte till Paris Farid å jag för att söka asyl. F är inte önskvärd i Sverige nämligen.
Bara att göra en bussresa trettio timmar genom Europa med ett pass som många gränsvakter inte godtar är ett äventyr med hjärtor i halsgroporna.
Kommer man sedan till en storstad som normalt har hög puls och Nu har kastats in i en strejk som lamslagit de allra flesta allmäna kommunikationer – bussar, tunnelbana å tramway, då kan man på 160 mils avstånd bara förfasa sig……
Vi hade rejäla dueller därhemma i Högelian förra veckan. Vad Varför å Hur. Å då vill jag direkt förklara att F är en klipsk kille. Han tänker bara lite annorlunda än Lennart. Å han har ofta inte behov eller anledning att berätta hur och vad han tycker å tänker.
Resultatet blev alltså att den slarvige, strukturerade reste 160 mil helt UTAN KONTROLL.
Ingen kontroll hur vi skulle ta oss förbi övernitiska tulltjänstemän. Det började allaredan i Örje……
Det enda jag hade kontroll över var busstidtabellen. När vi startar från Årjäng, Oslo å Köpenhamn å när vi skulle vara framme i Paris. Å här sket det sig allra mest. Fantastiska Flixbuss! Kasta ut oss mitt i natten i Hamburg för ”den här bussen går inte längre än hit”. Efter nitti minuter kom ett utslitet skrälle. Den höll fram till Bryssel å så vart den ”broken”. Vi fick kosta på oss tåg de sista trettio milen – för att inte förlora ett dygn till.
Med detta i minne och sinne, hur skulle det då gå med allt som inte var planerat?
Jo vi hade utan Fs vetskap bokat två nätters boende. Men hur skulle vi ta oss dit?
Vi har kanske räknat ut ett sätt (planerat) att ta oss där ifrån Bercy Busststion, men nu landade vi på Gare du Nord tågstation i strejkkaoset.
Å detta språk. Karin Bergkvist på Solbergsskolan – Du lärde mig alltför lite 1967. Å härnere låtsas de inte begripa engelska. Å inga gatuskyltar. Å hur ska F bete sig för att bli ”fransman”. Var ska han bo när två nätter har gått? Hur kallt är det? Regnar det? Har F packat långkalsonger å paraply?
Det var tre dygn å Utan Kontroll. En värdelös resa eller hur?
Nej absolut inte. Vi löste ju problemen allteftersom de kom. Det funkar!! Man måste inte alltid ha kontroll. Så fint att lära sig.
Vi tar avsked där vid Asylpolisen och jag är ensam. En mil ifrån Busstation. Det går spårvagn halva vägen. Kanske. Det litar jag inte på. Jag knatar iväg till fots. Fasan att batteriet tar slut i mobilen så jag inte har nån gps att lita till. Då skulle jag stelna till i förfäran.
Jag kom fram till Station tre timmar före avgångstid. Med 71% kräm kvar i telefon.
Det var det för med att ha kontroll……
