Jag kommer inte definitivt ihåg.
Du kommer definitivt inte ihåg.
Tror vi har mötts i blogg med denna rubrik förut. SåBra! Då förstår jag att vi behöver påminna oss varandra.
Det handlar om OMSORG. Om Glädje och Om Sorg.
I den Gamla Tiden. I den s k Gamla Goda Tiden. Den Tid då det ändå fanns Tid och Plats att Se Varann.
Då fanns detta uttryck Ryker det ur Din grannes skorsten.
Du förstår – Din granne därute på bygden kanske är gammal å ”vesen”. Kanske allt funkar som det ska bara ibland. Din granne är ändå en betydelsefull pusselbit av granngemenskapen.
Du Ser om Det Ryker Ur Din Grannes Skorsten – DU BRYR DIG. Ifall han inte har tänt i spisen nu när det är minusgrader och surkallt – då bara måste Du gå till Din granne å kolla. Soplimmen står för dörren som är olåst. Du trampar in med storstövlarna på. Det blir ännu lite mera skräpigt, men det är. OMSORG.
Detta är min vision av det goda livet. Kanske kaksmulor på golvet å odiskade kaffekoppar, men en Levande Gemenskap.
Fast mIn vision är otidsenligt naiv.
Jag förstod det häromdagen när jag sitter på ett möte. Det har kommit in en förfrågan om vi i bostadsområdet ska sätta opp klisterlappar som talar om hur vi ska bete oss om vi upplever oss otrygga i en situation. En kvinna skriker i grannlägenheten, det luktar brandrök eller någon har halkat på den första isfläcken.
Det fanns ett alternativ ytterligare. Att vi skulle anställa en ”gårdvar” som skulle ta hand om problematiska problem i vår närhet. Så att vi slipper vara rädda, så att vi slipper lorta ner våra händer.
Vi kan väl säga att jag ”gick igång” på denna ärende-punkt. Jag är verkligen ingalunda nån fullfjädrad medmänniska men jag menar, ifall jag hör typ ett kvinnoskrik som indikerar våldtäkt eller annat illasinnat – ska jag då gå ut i vestibulen och läsa på klisterlappen hur jag ska gå tillväga. Eller ska jag leta opp mobilnumret till gårdvaren ex avstånd bort och göra min medmänskliga plikt att meddela en pågående våldtäkt.
Min reaktion var kanske för stark och för dåligt formulerad. Åtminstone fick jag inget gehör. Mina absolut goda styrelse-syskon runt bordet förstod ingenting. Tycker Du verkligen inte att vi ska ställa opp sa dom. Här kan vi betala en peng å freda vårt samvete (sa dom inte). Jag tror verkligen mina styrelsekamrater vill väl och tänker väl. Bara att vi tänker så olika.
Min tanke gick till Gunno. Han stod i ett gammalt stall och klappade seldon till gamla arbetshästar och så sa han Jag är född en generation för sent
NEJ jag tror inte automatiskt att det var bättre förr!!!
Men ska vi å våra barn få leva i ett mänskligt samhälle, i ett samhälle där inte ”Juridik ersätter Etik”, då bara måste vi
KOLLA OM DET RYKER UR VÅR GRANNES SKORSTEN
Å tänk……den finns i verkligheten. Med Värme upplever jag den dagligen.
