Jag har blivit med garage. Å förråd, åsså ett loft med ett par sängar.
Det har varit en segdragen historia. Vägfarande förbi har under ett helt halvt år haft vådligt schå med att se om det NÅGON GÅNG ska bli mer än en markbädd.
Nu när väggar å tak kommit opp på bara två dagar är det väl dags att berätta historien.
Historien som började hur länge sen som helst. Ett uthus tillhörigt Silbodals Järnvägsstation byggdes 1929 och nittio år senare var den dagliga frågan om det skulle ramla ihop eller om jag skulle hinna riva det.
Jag vann. Förutom all bäver-ved så har jag nu oxå ett helt nedplockat och uppkapat Järnvägsstationsförråd.
Vi sa det Ingegerd o jag att det gäller att vara ute i god tid, de kanske har mycket att göra där på kommun. Visserligen skulle inte Jan-Anders snickare å Byggherre inte hinna koma förrän på försommaren men för att vara på den säkra sidan så lämnade vi in bygglovsansökan i början av mars.
Det var allt tur det.
Efter SEXTON veckor så hade vi fått bygglov. Byggare, Grävare å VVS-folk fick vi skicka hem så att det inte skulle bli ett svartbygge av det hela. Underbara hantverkare som anpassar och koordinerar våra liv så att de kom tillbaka när de var “lovliga”.
Det var strandskydd, det var jätte-högar på handläggares bord och det var markberedningsplan. När vi var i hamn så fick vi ändå allt precis som vi hade önskat. Sådeså.
Så det Du såg i månader när Du passerade Högelian var bara en markbädd. Och efter det under en tid en gjuten platta.
Man kände på sig att grannar o vänner tyckte att de händer “ingenting”.
Jag som i sådana ärenden inte kan nånting. Inte här heller. Jag är bara imponerad. Så mycket schaktning, så mycket dränering, så mycket grus, så mycket avvägning, så noggrann gjutning, så oändligt med slangar i form av el, värme etc. Det är så viktigt att man har riktiga underlag, noggranna ritningar.
Att sedan själva huset kom upp på ett par dagar är verkligen inte hela sanningen.
Jag är sannerligen imponerad av att Jan-Anders och gubbarna fixade å lägga puzzel, att de med kranbil passade in väggar, fronter och takstolar så att det hux flux blev ett färdigt hus. Det är imponerande hur Jan-Anders hemma i sin verkstad lyckats mäta, spika och såga alldeles precis rätt.
Ändå.
Ändå hade det inte spelat någon som helst slags betydelse med ett vackert ovanmäte ifall inte grunden varit riktigt tillverkad.
DET SOM INTE SYNS.
Va roligt. Nu har vi vårat garage. det är bara å tapetsera säger snickarna.
