Nej det stämmer inte. Såhär har inte lingonskogen sett ut denna höst.
Å ändå är det ett äkta foto. Taget på Sillerudssidan av Glaskogen. Det var verkligen så här mycket bär.
På en yta av kanske fem kvadratmeter. Sen var det tomt. Men det vet ju ingen…..
Jag är inget proffs. På det här heller.
Men man behöver inte va proffs. Jag tillverkade Musikmöbler i 35 år, totalt omusikalisk och oteknisk. Å jag köpte bär o svamp i tjugo år fast jag är färgblind. Det gäller bara att inte berätta det för nån…..
Samma är det i skogen. Lätt för att gå vilse. Å så det där med färgen på lingon å blåbär. Men jag har lärt mig ett knep av hustru Ingegerd. Hon brukar säga att hon går efter mig och plockar för jag har missat så mycket bär.
Så nu går jag efter mig själv och plockar. och – si – jag finner. Så får jag göra i flera varv, det är ju ont om bär i år.
Har ändå plockat ett par hinkar för eget bruk. Och några vänner som behöver. Någon släkting, någon granne som inte tar sig ut i skogen. Och så ytterligare en som ändå var riktigt roligt.
En meningsmotståndare, en riktig skogsmänniska, en sån som jag bråkat med en hel del med på FB. Vi har verkligen inte tyckt lika. Nu kom han å fråga lite lätt ifall jag kunde fixa en lingonhink. Håppssan!! Var det nån gång som jag ville plocka bär så var det nu!! Jag kämpade faktiskt en hel arbetsdag innan hinken blev full och kunde levereras.
Men nu så är vi goda vänner igen. Bra.
I torsdags hände nåt märkligt. En tillfällighet, men en märklig tillfällighet. Jag hade bestämt mig för att plocka en hink åt nån som inte hinner gå till skogen. Torsdagen var ännu en underbart fantastisk höstdag. Den sista på ett tag förstod jag. Lågtrycket låg på lur inför fredagen. Som min rutin är cyklade jag in för Rotary-lunch. Jag var även inne på kommunhuset och fick lite Regnbågs-gliringar innan jag hastade hem. Ryggsäcken stod packad, bara att dra iväg.
Då plingade mobilen. En högstadietjej skriver ”kan Du komma till Biblioteket kl 15 å hjälpa mig. Jag har matte-prov imorn”. Lite grand ”suck”men hon behövde ju hjälp. Ingen bil hemma så vi tar en ny cykelrunda. Efter ”biblioteks-lektionen” hastar jag hem. Lite irriterad bestämmer jag mig för att gå till skogen ändå. Där är jag strax före halv sex på kvällen. Bortemot idiotiskt. Går till samma område jag varit å skrapat förut. Bara på andra sidan bergknallen. Och…..
……här finns bären. Totalt rött. Tror jag. Jag som detta knala bär-år kämpat 6-7 timmar för en full hink fyllde den nu på en timma. Det är väldigt duktigt för mig som färgblind amatör. Jag vet att Du skulle plocka mycket mera mycket snabbare. Men visst var det märkligt. Rent Välsignat. Man skulle kunna göra en teologi av det hela att goda gärningar välsignar sig. Det tror jag nu inte. Det var en tillfällighet. Men det var en intressant tillfällighet.
(här är bild på ”guldgruvan” ifall Du är intresserad. Bara å komma)
det var såpass mycket bär i den lilla sänkan så jag gick och blev sniken. Jag tänkte ”varför har jag inte med en hink till?” Men då påminde bibelsprängde Lennart mig om Andra Moseboken kap. 16.
Du skulle faktiskt läsa den där boken. Där finns verkligen många intressanta, spännande och sedelärande berättelser.
Här i 2Mos. har Mose trampat ut i öknen med hela Israels folk. Efter att fått dem fria från slaveri i Egypten. Ett litet problem är bara att kommer Du med kanske hundratusen personer ut i öken så kan det bli kärvt få tag på föda. Men då löste Herren Gud det så att han lät det regna vaktlar och manna över lägret om natten. Och så fick folket gå ut på morronen och plocka detta manna som var ett sorts matbröd.
Miraklet var förstås stort och obegripligt, sensmoralen ännu häftigare. Det står att de som plockade lite fick nog och de som plockade mycket fick inget över. Och det står att en del snikna plockade mer än de behövde och när de skulle äta det nästa morron så var det förstört, luktade illa och var fullt av mask.
Detta tänkte snikne Lennart på där i skymningen när han suktade efter ännu en tom lingonhink att fylla. Men den där ”nån” behövde ju inte mer än EN hink.
Givetvis går det inte att tänka så. Men det är ganska intressant.
