Marknadsföring är svårt. Målet är att konsumenten ska längta efter min produkt.
Ett sätt är att på bästa sändningstid tjata sönder våra ögon och öron genom att placera produkten i de media som vi använder. Vi hatar detta och vi zappar – men vi handlar prylarna å kickarna … Faktiskt
Ett annat diametralt motsatt sätt av marknadsföring är att göra produkten mer eller mindre oåtkomlig. Ifall man skött marknadsföringen väl å rätt kan även detta bli en succé. Något som man jättegärna vill ha och inte kan köpa för pengar….
Det råkade hamna en tidskrift i min hand. Flådig är underdrift. Maximalt glassiga helsidesannonser i fyrfärg om värstingbilar. Å värstingklockor – vem nu skulle vilja ha det? Å exotiska resmål å klädstils-tips å vinkällare-besök.
Ett försök att krama ur det allra göttaste av kapitalismen å göda den som gödas bör. Connoissieur. Den skickas ut gratis till den enda procent som har en årsinkomst överstigande 1,9mkr och som man beskriver – ””kapabla människor som bygger upp verksamheter till nytta för andra. De besitter en unik kompetens eller skapar på andra sätt stora mervärden för samhället och sin omgivning”
Sidärja. Det var mäktigt.
Jo jag orkade inte hålla mig. Jag måste att bläddra runt där i tidningsboken. På allt det flådigt onödiga. Det frestar mig inte direkt med Chanel eller Cartier . Fast ……. det står att man kan åka på en tillställning på nåt slott oxå. Det Skulle Vara Intressant! Mingla runt där i hermelinsällskapet. Balansera ett champagne-glas å säga de rätta orden, byta visitkort innan man ansluter till nästa mingel-grupp.
Men jag skulle förstås inte klara att sköta mig. Ingegerd skulle inte kunna stå där på marmorgolvet å rätta till slipsen å borsta bort brödsmulorna. Å hur skulle jag kunna vara avspänd i de dresserna som där används.
Men spännande vore det!
Så bläddrar jag vidare . Plötsligt sätter jag hjärtorna i halskotan – jag har bläddrat fram till något som ser ut att vara en Ledare. En lång fundering med den i detta sammanhang fantastiska rubriken VEM SKA MAN TRO PÅ.
Vem Ska Man Tro På?
Som skicklig så snor chefredaktör Yvonne ihop en för magasinet brukbar text. Hon börjar med profeten Greta, klimatkrisen och förra sommarens ”magonts-bränder” och hon går genom fake-fönstret vidare till behovet av fakta och kunskap. Redaktörn klarar inte att förklara men ska detta vara nån sorts lösning…….??
Att ”modiga profiler” som tjänar mer än 1,9 mille ska nog kunna rädda världen.
Ursäkta…… nej jag är inte avundsjuk. Jag har nog med stålar o prylar. Jag har nog och övernog. Men nog säger Du Redaktör Yvonne att detta är inte lösningen.
V E M S K A M A N T R O P Å
