Det var verkligen en illuster samling jag hamnat hos. En större mängd gummor å gubbar……
Å så jag!!
Några propra gubbar i slips å kavaj – å några som ”kom som de var”. Gummorna var desto mera uppsnofsade med diverse manikyr, pedikyr å de vackraste klädesplagg.
Några såg riktigt gamla ut ändå. Andra såg ut som att de hamnat där av misstag. Unga fräscha tjejer som dock påstod att de en gång i tiden haft med mig att göra….
Jag kände mig verkligen malplacerad. Jag som är så ung till sinnet.
Dock…..
Under aftonens gång blev så den bistra Sanningen uppenbarad även för mig.
Dessa pensionärer var mina KLASSKAMRATER. För Femtio år sen ”tog vi Studenten”. Jag är onekligen lika ålderstigen som dessa goda klasskamrater.
Vad hjälper ett – i tanken – ungdomligt sinne när håret är borta sen tretti år tillbaka, när skägget är vitt å lederna giktbrutna. Med lite lomhördhet, vidsynthet, åderbråck å begränsat närminne som grädde på moset.
Helt tydligt att jag inte utmärkte mig som nån ungdom i detta celebra sällskap.
Men visst var det roligt att se dom igen Anita, Bjarne, Christina, Ewa, Ingegerd, Inger, Lena-Britt, Margareta, Marita, Mary
Visst kändes det rejält tragiskt att Leo o Lisbeth å Gullan redan försvunnit från jordevandringen.
Å visst saknade vi Bjarne, Bosse, Christina, Conny, Kerstin, Lola, Nils-Olof, Per, Tomas, Ulf, Jan å Jan åsse Olle ända från San Fransisco.
Allra mest imponera var jag att det slöt opp hela sju av vår årskurs gamla lärare. Minst sagt imponerande. Med tanke på att de var gamla redan på ”vår tid” torde de alla vara en bra bit över hundra år. Utifrån det så var de synnerligen fräscha.
Vi fikade lite lätt på Olssons Brygga i Arvika Hamn å vi åt en perfekt trerätters på ärevördiga Statt.
Vi pratade givetvis minnen ifrån tiden på Solbergagymnasiet. Vi blev även lotsade på en intressant stadsvandring guidade av den allvetande Göran Bryntesson. Han pratade gamla hus och människor och han berättade om Fågelmannen som så totalt chockade Arvika-borna. En försigkommen herre smög dit första natten och trädde på en kondom ”så att det åtminstone aldrig ska bli några flera fågelmän”.
När jag stilla åker hem över Finnskogen där i den vackra försommarnatten så vandrar en hel massa tankar. Så många fina människor. Så många Ingenjörer, Professorer, Undersköteskor , Biblotekarier å Börsmäklare.
Känner jag dom? Har jag nånsin känt dom?
Jag blev vuxen då runt 1968, med demonstrationer, FNL å allting…..
Å jag levde i en bubbla. Jag var allt väldigt sent utvecklad. Jag var inte alls engagerad i Livet. Minns några i klassen som pratade utanför bubblan. Conny hade förstås sina filosofiska funderingar å Nils-Olof dissekrerade årets budget. Å jag….
Jag var intresserad av fotboll, flickor å körka. Körka var viktigt, flickor vågade jag bara titta på på avstånd å fotbollen sparkade jag.
Därför lyser en enda mening från kvällen klarast och godast. En av klasskamraterna zoomar in mig och säger ”Du är annorlunda”
Jojo, det visste jag väl. Men den här gången var det en som sade så med värme i hjärta och blick. En blick som sa att jag idag vågar å vill tänka utanför boxen å bubblan.
TACK KLASSKAMRAT!
