LANDSBYGDEN

Det finns faktiskt beslutsfattare som bryr sig om Landsbygden.

I Valtider.

I Valtider är Landsbygden inte bara vacker, det är inte bara något för stressade Nollåttor att vila sina själar uti. I valtider är Landsbygden rent av användbar.

Tyvärr är det bara valtider några veckor vart fjärde år. Egentligen. EU-valet är så långt borti Bryssel så det kan man inte räkna med. Alltså resterande förtitvå månader fram till nästa val så finns inte Landsbygden. Förutom vissa floskelformuleringar.

Så politiker jag är så tycker jag att alla partier idag missköter denna fråga. Vissa partier har aldrig sett Landsbygden annat än som ett idylliskt sommarställe. Andra partier som tidigare värnat om Bönder å Torpare vänder sig idag åt annat håll. Bönder å Torpare finns inte längre. Nästan.

Ändå är vi många som bor på Landsbygden. Ändå är vi många som älskar Landsbygden. Ändå är vi många som fortfarande kan tänka oss att fortsätta att göda staden – bara den visade Någon Taxamhet.

Vi är många som är övertygade om att ifall vi bommade för Stockholms Ringmur så skulle det efter bara några dagar finnas klösmärken på dessa.

På Insidan.

Jag vill inte utrota staden. Den är väl bra. Där finns ju Kungliga Slottet å Kronprinsessan. Där finns alla möjligheter att få höga traktamenten och magsår för kapitalt orimliga boendekostnader. Kostnader för att titta på – betong. Staden är bra för där springer man. Inte för att vara effektiv, utan för att hinna med tunnelbanan, den gröna gubben eller för att finna en parkeringsplats som inte finns. Det är Inte effektivt.

Men visst skulle jag vilja göra uppror. Inte ett futtigt ”Bensinuppror” e dylikt. Nej ett riktigt LANDSBYGDSUPPROR!!

Vi plockar in Nils Dacke som härförare och som back-up använder vi Orsa kompani ”som inte lovar något bestämt”.

Jag tycker inte vi ska vara elaka mot staden. De förstår ju inte bättre. Vi kan väl hjälpa dem när de inte ser sitt eget bästa.

Vi kan till att börja med förbjuda alla biltrafik inne i städerna. Tänk så mycket lugnare det kommer att bli. å ren luft utan avgaser. Å inte behöver man springa å jaga efter ingenting. Det står faktiskt om dom redan i Bibeln. I Predikaren kan man läsa ”när jag nu såg på allt vad som händer under himmelen, se, då var allt fåfänglighet och ett jagande efter vind.”

Åsså kan dom plantera rabarber å potatis i sina trafikrondeller. Du ska se dom kommer att bli lyckliga och dom kommer förstås att tacka oss.

Å så kan dom få komma ut på landet å titta å då blir dom ändå lyckligare.

Vi måste bara skynda oss innan alla månskensbönder ha dött ut. De som slår gärdena och håller slyskogen i schakt så att storstadsbon ska fortsatt få nåt vackert att titta på.

Å så att vi som bor här får lust att överleva.

Det blir allt bra.

Fast vi behöver förstås fungerande Vägar. Å Poliser. Å allmäna Kommunikationsmedel. Å Försäkringskassa. Å Barnmorska. Å Snöplogar. Å Dagis. Å Arbetsförmedling. Å Lantmäteri. Å Mataffärer. Å Bensinstationer. Å Äldrevård. Å Sjukvård. Å Skolor. Å Bredband.

Alltså bara det där vanliga. Vi behöver inga Tunnelbanor å Gatljus å dylika stress-stationer. Bara det livsnödvändiga.

Du kan väl ändå inte tycka att det är förmätet av oss på Landsbygden att vilja överleva. Det är ändå vi som står med varenda naturresurs. Med Skogen, Med Fisken. Med Jordbruket. Med Gruvorna. Med Vatten- o Vindkraften.