Några Du läste förra veckans blogg. Om Ångest. Då måtte det väl va mer än förmätet att följa opp me en blogg-rubrik som ovan….
Men jag har fått tag på en ny kompis. En Positiv kompis. Inte direkt levande idag, men blivit levande i mitt inre. En Dalén. Dalénarna/Dahlénarna är ganska fantastiska många av dem. En yngre släkting till den Gustaf Dalén jag här skriver om, nämligen Magnus Dahlén har nyligen funnits på dubbeluppslag i länstidningarna. Den blyge skolungdomen som inte gjorde något väsen av sig när han sommarjobbade hos oss på Bison blev en stjärn-möbelsnickare! En kille/ett par som vågar gå sin egen väg. Startar snickeriverkstad i Säldebråten utanför Högboda. Å fru Ida ska jobba på distans med web-design. Nästan mera avsides än Högelian. Hur allra ballt som helst!!
VAR POSITIV!!
Nu ska det alltså skrivas några rader om Magnus’ farfars fyrmänning, Gustaf född 1869.
Gustaf, pillig bondson från Stenstorp i Västergötland. Han skulle hjälpa far med skötsel av gården och gjorde nog det. Men det fanns alltid tekniska funderingar i huvet. Redan som 13-åring uppfann han en ”väckningsapparat”, något i stil med Storm Ps berömda tekniska teckningar.
”Ett gammalt väggur som han fått av sin far försåg han med en plåtbit och slagverk. Med fanns även en rulle klädd med sandpapper. En kvart innan klockan började slå så började rullen snurra och tände en fosforsticka. Tändstickan hängde öven en gasolinlampa och över lampan stod en panna med kaffe. När Gustafs väckarkolocka slog vaknade den unge uppfinnaren i ett ljust rum och kunde dricka varmt kaffe.”
Jag är absolut inte teknisk kunnig men det är intressant att följa Gustafs resa ut i Sverige och världen. Gustaf är berömd för många uppfinningar, allra mest för den s k AGA fyren.
Ute på ensamma havet var det givetvis svårt att drifta en fyr. Daléns revolution var fyrar drivna av acetylengas med tillförsel styrd av en solventil och där fyrarna kunde vara unika tack vare en fiffig klippljusapparat. Aga fyrens genombrott blev när den kom att användas i den nya Panama-kanalen. Gustaf Dalén växte enormt i rykte och rikedom.
Lycka eller hur?
Få människor trampar igenom livet oberörda. Samma gäller vår uppfinnare. 1912 drabbades Gustav av en fruktansvärd olycka då han miste synen vid en explosion. Blind de sista 25 åren av sitt liv jobbar han oförtrutet vidare.
Runt 1930 vid 60 års ålder stod Gustaf kanske vid toppen av sin karriär. Då kom Kreuger-kraschen och Dalén förlorade en förskräcklig massa pengar. Den blinde uppfinnaren och affärsmannen borde nu gå ner för räkning. Drabbas av ångest(?)
Här kommer det som jag finner allra mest intressant hos denne store vetenskapsman. Gustaf bara vägrar att drabbas av självömkan, av medömkan. Han är så oerhört drastisk att han låter tillverka nålar med texten ”VAR POSITIV”. När han möter en gnällspik eller en medömkande ”vän” så har han dylika nålar i fickan som han applicerar på den som klagar.
Läser vi om Gustaf så märker vi hela tiden hans positiva livssyn och hans tro på medmänniskan. Så ser vi redan 1912 när han får Nobelpriset i fysik så skänker han en stor del av prissumman till de anställda på Aga genom en utdelning av en extra veckolön.
Jodå, Livet är inte särskilt enkelt. Men det finns alltid något positivt. Jag ler alltid mot dem jag möter – jag tror att de blir glada då
Jag ska med nöje och nyfikenhet följa Gustafs släkting Magnus och hans fru i deras fortsatta verksamhet för en Levande Landsbygd. Jag kommer kanske aldrig mera träffa Magnus. Men jag är klok. Jag är stolt ägare av hans autograf sedan tiden då han var plankstrykare på Bison.
