För dryga tio år sedan började undertecknad veckovis skriva en blogg, hela tiden med tanken att hamna inom spannet 4-600 ord. I de mest skiftande ämnen.
Jag påstår att jag tillbringat mitt liv med att fundera på Varför och Hur.
Det har blivit många VARFÖR och många HUR? Nu Femhundra bloggar senare sätter jag inte punkt, men helt visst ett komma.
Som FemhundraBloggsJubileum ”kastar jag helt enkelt pil.” Jag tar en gammal blogg i högen å frågar Dig vad Du tycker. Du kan näppeligen komma ihåg bloggen jag skrev i Januari 2011 – men kan det vara något av intresse att jämföra stil å innehåll…..??
Här kommer den i vilket fall som helst. Gammal blogg men nya bilder inlagda. För åtta år sen körde vi utan bilder.
= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =
L Y C K A Ä R E N K N U T
Vad är Lycka?
Att människor slår knut på sig själva för att finna lycka ser vi. Men vad är egentligen Lycka? Är Lycka enbart roligt eller kan det oxå gränsa till något tungt? Mina tankar går till Karin Boye som skriver att ”Det gör ont när knoppar brister”. Ja det kan göra ont, så ont att hela livet brister, så som det gjorde för skalden..
Det kanske ändå måste göra ont för att bli Lycka?? Oxå en märklig teologi.
Sådana tankar kommer till mig i Midvintertiden. Lycka är väl ändå inte grådaskig snöslask och dimma. Lycka är närmare decembernatt i klart månsken. Det gnistrar och det gnirkar och det knarrar och det är så grant ute i skogen att det gör nästan ont. Ont gör det oxå på nästippen när den tjugo-gradiga kylan skrapar i ansiktet och effektivt söker sig inom schal och långkalsonger.
När jag personligen analyserar mitt livs vandring fram till en ”lyckosam företagare” så finner jag märkliga saker i ryggsäcken. Jag ser revanschlusten hos den lille killen som blev så mobbad i folkskolan därhemma i Tömte. Han som var så märklig att han både hade glasögon och trodde på Jesus..
Men nog är det så att när det största i livet händer, när knopparna brister, när ett nytt liv föds fram – visst gör det ont. Och visst är det farligt och förrädiskt att aldrig möta motstånd. Livets resultat för en sådan människa kan bli totalt förödande.
Revansch att få fram att den lille udda typen – det är jag . å Jag Duger.
Att stanna tiden, att se det lilla, att se den lille och att se att Du Duger – det är Lycka. Då är lycka inte längre en olöslig knut.
I vårt samhälle är vi uppskruvade och vi tror även att vi är långt utvecklade. Inte helt fel att titta sig omkring. Nån före oss kanske oxå har tänkt vist. Vad säger Du om att tänka klassiskt österländskt? ”Livet är tufft så gläds när du har möjlighet”. I motsats till det västerländska synsättet ”där vi förväntar oss att lycka är normaltillståndet och är olyckliga över att vi inte ständigt är lyckliga”!!
Gräver vi oss vidare i gammal visdom så finner vi i Havamal i gamla Eddan att mycket ändå ankommer på oss. Att det är viktigt att vi ansar och sköter Lyckan. Att Lyckan i mycket beror på kontakten med vår omvärld. Läs, smält och begrunda. ”TALLEN TORKAR SOM PÅ TOMTEN STÅR OCH EJ SKYDDAS AV BARK ELLER BARR SÅ OCK EN SOM INGEN ÄLSKAR. VI LÄNGE SKA HAN LEVA?”
Tufft för oss att betänka.
På min 60-årsdag stod det på ett gratulationskort (även det ur Havamal)
VET OM EN VÄN DU HAR, SOM DU VÄL TROR, FAR TRÄGET ATT HONOM TRÄFFA. TY AV RIS HÖLJES OCH HÖGT GRÄST DEN VÄG SOM INGEN VANDRAR.
Ja – tänk – så skrev man 2011. Så långt hade man utvecklats då……..
JAVISST GÖR DET ONT NÄR KNOPPAR BRISTER. VARFÖR SKULLE ANNARS VÅREN TVEKA?