Högelians hemman är inte stort. Vi är ett 20-tal invånare fördelade på tio hus. Och till det kommer ett halvdussin fastigheter för sommarvistelse. Ingegerd å ja bor längst nere i dalen där järnvägssträckningen en gång gick. Resterande hus kravlar sig opp efter sluttningen .
Vi har socknens äldsta skolhus, numera brukat av den idéella Högelians Skolhusförening. Och vi har ett företag som tillverkar Notställ och ett företag som köper upp Bär o Svamp.
Och så har vi en ännu häftigare företeelse. Domen – Nordgårds Kapell.
Han kom som ett yrväder… inte Carlsson men väl Björn med sin Bente kom och intog Högelian. Under tio år så vände de opp å ner på det mesta i Högelians stillsamma hemman.
Han färgade av sig på hemmanets invånare 
Björn o Bente – ett par med visioner och projekt. Som vi alla så hade de drömmar. “Jag har i trettio år drömt om att bygga en kyrka” säger forne anglikanske prästen Björn.Och så GÖR HAN DET! På sin egen tomt!
Att de är kroppsligt sett “vinne å skakke” Björn o Bente, bryr sig bara andra om – inte de själva.
Efter något år står Domen i Högelian byggd efter amerikansk 
förebild klar för invigning. En söt liten “hattstuga” med lagom plats för 30-40 personer. Till och med en riktig klockstapel finns här! Kyrkklocka gjuten i ett ryskt kloster!
Gamla kyrkor å f.d. missionshus svämmar det över av. Men en Ny Kyrka – det är unikt. Det finns nog bara i Högelian.
Stillsamma Högelian blir sig inte likt. Vi har gudstjänster å konserter i Domen. Vi har “påskvandring” längs banvallen från Årjäng och vi har “Högstock-festival”. Jag säger “vi” för B o B inkluderade alla. ALLA.
Björn döper och Björn viger. På vår inrådan ansökte han t o m om att få anlägga en kyrkogård. Ni vet – så praktiskt – vi hade aldrig behövt vistas utanför vårt älskade hemman.
Tio år kan vara en lång tid med mycket händelser. Rullstolsbundna, alerta, pigga Bente fick cancer och dog ifrån oss (detta har vi mycket svårt att förlåta vår Herre för). Björns handikapp och sjukdomar och ständiga pendlande mellan Oslo och Högelian blev för slitsamt och tillsammans med nya sambon Kari och deras lilla Ida – å vovven förståss – flyttade de tillbaka till Norge.
I hemmanet var vi allt bekymrade. Skulle det bli en lekstuga eller skulle det bli verkstadsbod av Domen??
Resultatet blev att Domen nu heter Nordgårds Kapell och byggnaden och livet runt Nordgård får fortsätta att cirkulera friskt.
Nästa yrväder som flyttat in är Boel-Marie Lennartsdotter, präst från Karlstad och så udda som “retreatpräst” på Kumla-fängelset.
Ja Domen bara måste få en värdig ny ägare. Boel-Marie har nu under detta år acklimatiserat sig, blivit bekant med oss runtom-boende och fortsatt att rusta Nordgårds domäner. Björn var en mycket praktisk människa, en människa som ingenting var omöjligt för. Ibland gick det fort. De genvägarna skottar nu B-M igen.
Mycket arbete för en ensam 65-åring. Mycket organisation, mycket praktiskt arbete, sånt som en präst “inte brukar göra”. Men med frejdigaste mod och med entusiasm som den tuffaste har B-M startat resan till att göra Nordgård Kapell till ett Retreat-ställe, till en plats för det lågmälda Samtalet. Men förmodligen även platsen för den goda gudstjänsten och den fina konserten.
VI är så glada och stolta att vi bor i Högelian, den minsta lilla platsen ute i skogen, platsen där det unika Nordgård Kapell finns och lever.
Skulle Du misstro mig – misttro om Liv – så är Du välkommen nu på torsdag kl 17.30. Då är det Levande Julkrubba vid Nordgårds kapell med Bibelns Människor o Djur. ROLIGT!
I byalagets Skolhus finns det fullt kök och goda samlingslokaler. Hos Boel-Marie finns kapellet, den fantastiska knutpunkten. Dessutom så har B-M söta små sov-lyor för Dig som vill övernatta.
Å det är klart – ALLA vill ju stanna i Högelian!
