När blir Du glad?
Vad gör Dig glad?
Stort eller litet, Nära eller fjärran?
VAD är stort – vad är litet.
Vi satt på en fest, Ingegerd o jag. Visst kände vi oss udda. Vi kan väl säga att vi kände oss Stolt Udda. Vi är åtminstone tjugo år äldre än resten av gemenskapen runt borden. Inte en enda av dessa våra vänner möter jag i kyrkan. Tonen är rå och hjärtlig. Lagom hjärtlig och på gränsen till obekvämt rå. Det finns flaskor på borden av diverse valörer. Man är inte buskablyg. Men alla är bara trevliga och ingen otrevligt onykter. Vi bjuds på en överväldigande buffé. Middag av finaste sort.
å här får vi va mä!!
Tittar mig omkring. De flesta känner jag mest som sporadiska elever när jag vikarierade i skolan för trettio år sen. Eller som stammisar på Fritidsgården. De passar inte in på Fritidsgården längre. Några har redan blivit skalliga, en del har krämpor både här och där. Å tänk de har barn som håller på att lämna boet. De som var så små när jag satt i samma skolsal som de.
Vi kan kalla honom Kalle för det heter han ju inte.
Fast det nu är över trettio år sen jag vikarierade i Kalles sjätte-klass en dag i veckan så har jag gnisterklart minne av honom.
Han satt långt bak till vänster. Där de tuffa grabbarna satt. Det var en duktig klass men samtidigt en krävande klass. Körde man hårt med dem så fungerade de jättebra, ifall man var snäll så klättrade de på väggarna. Kalle ville visa sig, gärna vara tuff – men det funkade inte. Kalle var alldeles för snäll. Han var den som hela tiden fick stå till svars när något fuffens hade skett. De coola killarna trodde inte att jag såg det.
Sen har vi möts många gånger under åren. Oftast som hastigast. Ofta på Parken eller utanför Hotellet när jag varit där någon natt på våran ”Bullkyrka”. Så som kulturen är i vårt lilla samhälle så nästan måste man dricka/supa när man går ut på fest.
Alltså har Kalle ofta varit dragen när jag mött honom. Men aldrig dum eller otrevlig. Å alltid har han kommit å pratat med mig. Fast ibland kanske jag känt som att jag pratat med väggen…..
Kalle var förstås med på festen. När gammelmor å gammelfar skulle gå hem och sova kom Kalle å pratade. Pratbart nykter. Han tog tag i min axel tittade mig stint i ögonen och sa ”Jag skulle vilja säga en sak – Jag Kommer Inte å Torska!”
Här finns två vägar å välja….
* . Kalle är alkoholist och förnekar i vanlig ordning sina bekymmer
* Kalle har hört vad jag pratat med honom om!!! När jag har tyckt att Kalle var dragen och inget att prata med så hade han hört att jag var bekymrad för honom.
NU kom han å sa att ”JAG SKA INTE TORSKA”.
U va gla jag bara blir!!
Självklart, kommer Du inte å torska Kalle!
Jag är så glad för att Du vill ta hand om Ditt Liv och allt och alla Du har runt om Dig.
……….å tänk att gammelfarfar å gammelfarmor fick va mä på festen…!!!
