Det är Brandrisk i Sverige. Hela världen reagerar. The Guardian har ett stort uppslag om den katastrof som drar igenom detta vårt land som i flera hundra år varit befriat från katastrofer. Å stora stora helikoptrar från hela Europa får göra nytta istället för att släppa bomber.
Inga naturkatastrofer har vi haft om man bortser från den emigration som skedde för drygt hundra år sen då halva befolkningen försvann i delar av vårt land. För att komma bort från missväxt, svält och missbruk. Men detta är lite farligt att lyfta till ytan för då kunde ju nån jämföra med situationen för de flyktingar som krampaktigt försöker få dela något av vårt nuvarande välstånd.
De som flytt från missväxt, svält, torka och krig.
Svenskar som flydde till USA fick klara sig själva – men de möttes med öppna armar och många fick resurser för att starta upp. Finländare som kom hit efter världskriget möttes med öppna armar. De fick budskapet att de behövdes.
Idag är det Brandrisk. När vi behöver invandring för att vi saknar arbetskraft, när vi behöver hjälpa de som har det svårast därför att vi mår bäst av det vi själv – då är det BRANDRISK.
Två gigantiska skuggor faller över vårt avlånga rike.
- TAR VI MÄNNISKAN PÅ ALLVAR
- TAR VI KLIMATET PÅ ALLVAR
Mycket av detta symboliseras av den Präriebrand som nu okontrollerat drar över vårt rike, ett land som stora delar av året suktar efter Sol och Värme och där vi idag kvider i hettan.
Långt under ytan – vi är livrädda för att släppa upp till ytan – finns den. Överlevnadsångesten. Har vi snart ingen planet att kämpa för? Har vi snart inga människor att värna om??
Professor Johan Rockström skriver i SvD att Klimatfrågan får absolut för lite utrymme i Sverige.
Jag behöver inte ha debatt huruvida ett ensidigt solsken i flera månader är en av naturens nycker ”men fullständigt naturligt”.
Självklart kommer regnet igen. Det kanske blir en fimbulvinter i November oxå, vem vet. Och självklart kommer de katastrofala skogsbränderna att släckas vare sig de höga politikerna och tjänstemännen slutar att tjafsa om tillvägagångssätt och ”vilkens fel det är”.
Men är det nån gång vi har chansen att ta tillbaka kommandot så är det väl nu när vi på riktigt och på nära håll ser katastrofala följder.
I realiteten ser vi att världen ”styrs av ett antal alfa-hannar”. I realiteten ser vi att vi förinta ont med ont det ger inget bra resultat. I toppen här är USA som bidrar med ofattbara 35% av sin BNP till försvarsbudgeten.
Att säga ”fred” skapar inte fred.
Kärlek är inte en känsla, Kärlek är ett Beslut.
Så som många fantastiska människor nu ger bort sin semester för att hjälpa till att stoppa skogsbrandskatastrofen, så borde vi bygga ”beredskaps-centra” för praktisk kärlek i varenda kommun i landet.
Så att det slutar med en Brandrisk istället för en Katastrof.
Detta är ingen allomfattande total livsvisdom. Det är bara det lilla konkreta för att vi ska överleva. Både Människor och Miljö.
Och så gör vi som han sa ”den som är utan synd kastar första stenen”
