Känner Du Dig onödigt gammal nån gång. Känner Du Dig gammal, stel, vesen och sådär lite allmänt negativ.
Eller Du hör till den goda, positiva delen av mänskligheten.
Då jag understundom kan anfallas av ett stänk utav svårmod så behöver jag tekniker för att lära mig kravla mig ur detta träsk.
Mitt bästa råd en dylik dag är – BLICKA UPPÅT!!
Som sagt jag sitter där i trädgården under morronsolens blida sken och läppjar på en kaffekopp medans dagens tidning studeras.
Jag upplever att det är väldigt synd om mej som är så förskräckigt gammal. Å stel………
Då Blickar jag alltså Uppåt.
Inte uppåt väggarna men väl uppåt gärdena. Vad ser jag? Högst opp i våran gård ligger två
hus med de signifikativa namnen Källarn å Gropa. Högst opp!!
Jag ser på avstånd några bekanta figurer. Vid uthuset går röjsågen för fullt å jag förstår att det är Janne som röjer sly. Skymtande bakom med ändan i vädret rensar Märta rabatter så att det ser ut som ett salsgolv.
Detta är i högsta grad balsam för min själ.
När jag ser hur oerhört pigga å ”spräka” som Märta o Janne är så inbillar jag mig att jag kan ha en respit på 25 år till. Jag är ju bara 67 jag. Nu i lördags så firade vi Märtas 90-årsdag. Å hennes make – faktiskt döpt till ”Jean” ligger 16 månader före.
Janne o Märta har ”alltid” funnits. De har ”alltid” bott i Gropa i Högelian. Mor Hanna å syster Tora finns med bland ingredienserna. Uppväxta i bygden bägge två och som familj har de drivit ett mindre familjejordbruk som så många gjorde ”för i vahla”. På det sätt som det inte skulle gå att överleva på idag. På ett sätt som inte var idylliskt i verkligheten men kanske naturligare – mitt i all slit – än det sätt som dagens samhälle lever.
De var ”såpass genomsnittliga” så när TV-serien Det Lilla Samhället spelades in på 1960-talet så var det med jordbruksbilder från Anderssonska bonde-livet.
Men Märta o Janne har även levt ett liv utanför Högelian. Under ett antal år så drev de bensinmack inne i Årjäng. Det var långa arbetsdagar ”men tänk så roligt med allt folk man fick träffa och hjälpa!”.
Det strävsamma paret ser inte alls ut som att de åldrats. De minns allt från förra veckan och från tider många decennier bakåt. Kör bil gör de ”fast man måste ju ta det försiktigt för man skulle aldrig få tillbaks körkortet ifall det hände en olycka”.
Friluftsintresset är kvar fast numera är det promenader på bygatorna och kanske längs den forna banvallen. Märta suckar lite och drömmer om alla goa skidturer i skogen. Janne orkar ju inte med älgjakten längre men är nöjd bara han inte missar de viktigare travloppen. Lajv i Årjäng eller annars på TV.
Visst finns det lite krämpor med benen och annat som krånglar – men inget som tar bort livslunken och livsglädjen.’
Vår familj är väldigt taxamma att få leva i närheten av en sån familj nu mer än fyrtio år. ”Det har bara varit roligt” Å det som inte var roligt har blivit roligt att prata om i efterhand.
Å tack vare panoramautsikten har man totalkoll över både Bison och Station.
När vi flyttade till Högelian 1974 var Lena redan halvt vuxen. Men Lars levde livet! Han byggde kojor med Johan å Staffan eller så testade de något fordon längs skogsvägarna. Mattiderna visste vi väl om härnere i dalen. Laaaaars!!!! Maaaat!! skrek Märta så det ekade fortfarande fem minuter efteråt.
Som när vi grävde ny avloppsanläggning å inte instruerade grävarn utan han placerade brunnen där den passade bäst. Det var på Jannes mark. Tänk att Janne skrattade då oxå.
Eller på den gamla tågtiden när Lasse fem år lyckades pilla ur växeln på vår gamla Ford så att den kanade baklänges över perrongen och ut på spåret. Den gång sprang jag fort upp till Janne å traktorn. Väldigt fort!!
Eller den natten – vi var inte hemma – och larmet gick på Bison så herrskapet i Gropa stod på balkongen å höll vakt halva natten. Morronen efter frågade de sin granne Harald i Lärarbostaden hur han hade klarat natten. Jag stoppade i proppar i öronen och somnade om sa Harald.
Janne o Märta – vi är gärna Grannar till Er i förti år till!!
