Lennart Bryntesson - Banvakten

Tänker, filurar, orerar, funderar, provocerar, förändras, förundras.

mars 12, 2018

U N O

Vid min ålder så läser man nekrologer. Döden håller på att trampa in i vår åldersskategori. Och det skrivs de vackraste runor om de godaste människor som inte längre finns här.

Bara besvärligt för dem själva att kunna höra berömmet.

Därför skulle jag vilja skriva en runa om en Levande människa. En i högsta grad Levande Människa. Nils Fredrik UNO Fredriksson, Slämtegen -snart 93 år fyllda.

Jag påstår att Uno är min vän och det är jag stolt över.

Uno har levt det liv som många skulle önska att få leva.

Hans historia var riktigt jobbig, där farfar dog i skogsarbete i slutet av 1800-talet och farmor verkligen fick slita för att familjen med tre barn kunde överleva och hålla ihop utan att barnen skulle utauktioneras. En stark kvinna fixade detta.  “och goda hjälpsamma grannar” brukar Uno påpeka.

Uno är född i Dalsland men har under många år levt i vackra Slämtegen söder om Årjäng. Med vidunderlig utsikt över Silen.

Unos liv har kretsat kring Skogen, Familjen, Församlingen och ett rikt Socialt Umgänge. Och det Uno har gjort det har han gjort med hela sin själ.

När unga Lennart kom till Årjäng så tyckte allt Uno att jag var bra flummig. Jag var “nästan kommunist” i Uno sinnesvärld. (när jag kommit såhär långt i korrekturläsningen för Uno så skrockar han högljutt och nickar instämmande) Så började vi prata med varandra. Att prata om siffror var enkelt för oss bägge. Riktiga vändningen kom när jag var med på en skogsplantering för vår Missionsförsamling som Uno stod för. Jag kunde alltså arbeta på riktigt!

Så fick jag på halvt avstånd följa Unos liv som bonde, skogsägare, virkesmätare och fabrikör på Bugano

Vi har haft respekt för varandra. I åtta år var jag ordförande i Årjängs Missionsförsamling. Ibland behövde jag en mentor att stångas med. Då pratade jag med Ingmar Danielsson eller Uno Fredriksson.

Ibland var det rent skrattretande. Jag hade som alltid mina vilda idéer. Dock – Uno analyserade och såg att det fanns verklighetsbakgrund. Vi blev överens och jag kände mig stärkt. Jag återvände till min styrelse och ibland fick jag totalt tummen ner. Det som en 85-åring såg med friska visionära ögon, det fixade inte alltid den ordinära styrelsen att se.

“friska visionära ögon”. Sedan ett antal år ser Uno inget längre. Egentligen har livet blivit inskränkt. Hans kära Margit som han levde ihop med i så många år tynade bort och har lämnat jordelivet. Och skogen den kan han bara drömma om och minnas hur det var.

För minns det gör han!!!!

Jag tror han kan varenda rågång i skogen söder om E18 ända ner till Gustavsfors. Det är en ren fröjd att dela den kunskapen.

Vi hade årsmöte i Equmeniakyrkan (=Missionsförsamlingen), någon tyckte att jag borde gå till Kvarnåsen och rapportera för Uno. För på Kvarnåsen sitter nu Uno, ännu mera inskränkt. Kunde va bitter. Sjukdomar har sparkat på hans kropp och runt om Uno finns det väldigt få att föra ett samtal med.

Jag kommer till Uno, han sitter och dricker kaffe i sitt mörker. “Det är Lennart”  säger jag, “vi hade årsmöte igår”.   HUR GÅR EKONOMIN?  är det absolut första som Uno frågar – och vi skrattar hjärtligt.

Jag visste detta och hade förberett mig med årsredovisningar, balansräkning, kollektstatistik etc. En fantastisk timma följde där jag gjorde mitt yttersta för att följa den blinde 93-åringen i alla hans funderingar.

Livet blir rikt när man får känna människor som UNO. En kraftkarl som många gånger gått rakt fram och med krafter som försatt berg. “Dä gär inge å schlite ont” säger Uno. Men likafullt en mjuk människa som ser sin omvärld med omtanke.

Som ser och älskar Skogen. Som ser och älskar sin församling. Och allra mest Missionshuset i Låbbyn. Som älskar sin familj. Som saknar fru Margit mycket men gläder sig över alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Som i omsorg håller stenkoll på alla grannar och vänner.

Jag är stolt att få vara Unos vän.

Vill Du lära känna Uno och hans kunskap ännu mer? I höst kommer faktiskt en redigerad film där Uno och Ingmar berättar om vårt samhälle och vår kyrka. Nils som filmat råmaterialet skrattade när han berättade om filmningen. ” De var lite sura för att de inte fått några frågor i förväg. Jag satte på mikrofonen och de pratade oavbrutet i fem timmar”

 

Dela det här:

  • Klicka för att dela på Twitter (Öppnas i ett nytt fönster)
  • Klicka för att dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster)

Relaterade

Article by lennart / Uncategorized Leave a Comment

Vem o Varför?

bison lennartLennart Bryntesson, långtborti skogen i Högelian utanför Årjäng.

Tillbringat mitt liv med att fundera varför o hur.

Nu delar jag mina funderingar med Dig i ett hopkok filosofiska funderingar och företagstänk.

Senaste kommentarerna

Vad jag skriver om

  • BISON (82)
  • bisonbloggen (74)
  • Företagande (17)
  • Hemmaplan (106)
  • politik (59)
  • Uncategorized (72)
  • Utflykter (3)
  • Utmaning till dig (80)
  • Vänner (19)
  • Värderingar (142)

Banvakten – i historien

  • januari 2021 (4)
  • december 2020 (3)
  • november 2020 (4)
  • oktober 2020 (5)
  • september 2020 (5)
  • augusti 2020 (4)
  • juli 2020 (5)
  • juni 2020 (4)
  • maj 2020 (4)
  • april 2020 (6)
  • mars 2020 (6)
  • februari 2020 (8)
  • januari 2020 (9)
  • december 2019 (8)
  • november 2019 (4)
  • oktober 2019 (4)
  • september 2019 (4)
  • augusti 2019 (3)
  • juli 2019 (4)
  • juni 2019 (5)
  • maj 2019 (4)
  • april 2019 (5)
  • mars 2019 (3)
  • februari 2019 (4)
  • januari 2019 (4)
  • december 2018 (5)
  • november 2018 (4)
  • oktober 2018 (3)
  • september 2018 (4)
  • augusti 2018 (4)
  • juli 2018 (5)
  • juni 2018 (4)
  • maj 2018 (4)
  • april 2018 (5)
  • mars 2018 (4)
  • februari 2018 (4)
  • januari 2018 (5)
  • december 2017 (4)
  • november 2017 (4)
  • oktober 2017 (2)
  • september 2017 (4)
  • augusti 2017 (4)
  • juli 2017 (5)
  • juni 2017 (4)
  • maj 2017 (5)
  • april 2017 (4)
  • mars 2017 (4)
  • februari 2017 (4)
  • januari 2017 (5)
  • december 2016 (4)
  • november 2016 (4)
  • oktober 2016 (5)
  • september 2016 (4)
  • augusti 2016 (5)
  • juli 2016 (4)
  • juni 2016 (4)
  • maj 2016 (5)
  • april 2016 (4)
  • mars 2016 (4)
  • februari 2016 (5)
  • januari 2016 (4)
  • december 2015 (4)
  • november 2015 (5)
  • oktober 2015 (4)
  • september 2015 (4)
  • augusti 2015 (5)
  • juli 2015 (4)
  • juni 2015 (5)
  • maj 2015 (4)
  • april 2015 (4)
  • mars 2015 (5)
  • februari 2015 (3)
  • januari 2015 (5)
  • december 2014 (4)
  • november 2014 (4)
  • oktober 2014 (4)
  • september 2014 (4)
  • augusti 2014 (4)
  • juli 2014 (4)
  • juni 2014 (5)
  • maj 2014 (4)
  • april 2014 (4)
  • mars 2014 (5)
  • februari 2014 (3)
  • januari 2014 (5)
  • december 2013 (5)
  • november 2013 (3)
  • oktober 2013 (5)
  • september 2013 (5)
  • augusti 2013 (4)
  • juli 2013 (4)
  • juni 2013 (5)
  • maj 2013 (4)
  • april 2013 (6)
  • mars 2013 (4)
  • februari 2013 (4)
  • januari 2013 (4)
  • december 2012 (5)
  • november 2012 (4)
  • oktober 2012 (5)
  • september 2012 (4)
  • augusti 2012 (4)
  • juli 2012 (5)
  • juni 2012 (4)
  • maj 2012 (4)
  • april 2012 (5)
  • mars 2012 (4)
  • februari 2012 (4)
  • januari 2012 (4)
  • december 2011 (5)
  • november 2011 (4)
  • oktober 2011 (5)
  • september 2011 (4)
  • augusti 2011 (4)
  • juli 2011 (5)
  • juni 2011 (4)
  • maj 2011 (5)
  • april 2011 (4)
  • mars 2011 (4)
  • februari 2011 (4)
  • januari 2011 (20)
  • december 2010 (4)
  • november 2010 (5)
  • oktober 2010 (4)
  • september 2010 (4)
  • augusti 2010 (3)
  • juli 2010 (1)
  • juni 2010 (2)
  • april 2010 (2)
  • februari 2010 (2)
  • januari 2010 (1)
  • december 2009 (1)
  • november 2009 (1)
  • oktober 2009 (1)
  • september 2009 (1)
  • augusti 2009 (1)
  • juli 2009 (1)
  • juni 2009 (1)
  • maj 2009 (1)
  • april 2009 (1)
  • mars 2009 (1)
  • februari 2009 (1)
  • januari 2009 (1)

Copyright © 2021 · Education Pro on Genesis Framework · WordPress · Log in