Det som Du har missat att göra år 2017 det har Du missat att göra år 2017.
Nu, idag är det bara nya fantastiska möjligheter att lyfta upp eller förstöra. Det där oskrivna bladet….
Det var året med Nyord som DIREKTARE och DÖSTÄDA.
DIREKTARE ger mig mycket kalla rysningar. Den som enligt egen önskan eller på grund av omständigheter begravs helt utan någon ceremoni. Livet härnere är förstås slut när begravningen äger rum, å begravningen kan vara en plågsam tillställning för de närmaste. Ändå ett minne att bära med sig när minnet svider. Å jag som är från landet och än idag får uppleva 80-åringar -vars alla ”kompisar” redan dött – som går bort (hem) och kyrkan fylls med folk. Jag tycker det är häftigt.
DÖSTÄDA är desto mera konkret positivt. Att jag (å Ingegerd) rotar runt och plockar bort alla pryttlar, papper å skrot så att Sara å Nils en gång åtminstone ska slippa det. Ett mycket positivt ord! Såsom pensionär med två månaders erfarenhet har jag gjort en uppstart. Inom något år ska jag va färdig……
Jo, vid 67 års nyfyllda ålder har jag alltså tagit pension på riktigt. Dryga året efter hustrun. Jag sitter vid mitt sovrumsfönster med den vackra utsikten av vinterlandskap och BISONs byggnader. Lite sorg och mycket glädje och enorm taxamhet fyller mina lungor. Jo tar det tid att ändra på lunken – under trettiosju år så har jag varje morron klockan sju pip traskat över till företaget å bläddrat i papper.
Självklart är det vemod. Vemod över att åldern tagit ut sin rätt, vemod att jag inte längre finns med i arbetslaget, vemod över att sakna spänningen i allt vårt arbete internt och externt. å samtidigt med detta en extrem taxamhet att få sitta där jag sitter och vara glad att det fortsatt finns en liten industri här ute i ödsliga Högelian med tentakler i alla världsdelar, med produkter som exponeras på TV-bilder från Nobelfesten från BBC eller från Marinskijteatern i Petersburg.
Jodå – lite stolt är jag allt oxå.
Det kostar jag på mig.
Det är så skönt att få se bakåt med ett stort Tack. Taxamhet för stora fina saker som skett med Sara o Nils. Taxamhet för allt vi fått uppleva. Taxamhet för snöstormar som sopat bort spåren från de saker man misslyckats med.
Jag sitter här vid sovrumsfönstret och tittar. Jag har varit nere i pannrummet och fyrat för dagen. Jag rotar lite med mina leksaksbolag Högelian Station HB och Banvakten AB. Om det är vardag kanske jag tar någon timme i vedskogen hundrafemtio meter bort. Städar efter nattens skogsarbetare. Bävern. Kanske sätter mig på cykeln å trampar milen ner till 
stora lilla samhället. Årjäng.
Åsså umgås vi med folk. Mail-ledes, telefonledes och öga mot face.
En hel del. Å det tycker vi är roligt både herr o fru Pensionär. Vi har ju tid. Vi har faktiskt tid fastän vi blivit pensionärer!!
Å vi tror att folk vill dela sin tid med oss fortfarande. Inte alla men nog många. Det händer t o m att man kan få synliga bevis på det.
Jag köpte en pryttel på nätet. Åkte och hämtade prytteln. Träffade vänner jag inte mött på åratal. Mamman i huset skicka ett sms till mig efteråt att när jag stängt ytterdörren hade tonårs-tjejen sagt att ”den gubben va så nedra rolig”
Då blev jag stolt igen. Så dum är jag. Pensionären.
Nu tar vi sats mot ett nytt friskt år. Hur mycket behöver vi korrigera för att det ska bli positivt…..
