Det är mycke nu.
Väldigt mycke ”Me Too” , väldigt mycke fotbolls-VM åsså lite Kim Jung Un å Donald Trump till det.
Inte helt enkelt att komma igenom i mediabruset. Men Svenskt Näringslivs Leif Östling å Drottning Elisabeth af England de lyckades. De läckte lite god information från sitt Paradis. Det fanns visst XXXX miljoner liggandes där som man inte hade nån lust
att skatta/skratta för.
Häromdagen satt jag på ett centralt beläget och populärt café å denna ort. Många är där och fikar. Skoj! Borden står nära varann och överhörningen blir oundviklig.
Bredvid satt tre män från orten – det kunde varit vilka som helst. Ingen känner igen sig och ingen ska hängas ut, det är inte poängen. Poängen är hur vi tänker i grottekvarnen.
Dessa tre män var skäligen överens om hur djupt orättvist denne Hr Östling var behandlad. Han hade ju inte gjort något emot lagen. Dessutom hade han betalat in nån miljon i skatt till svenska
statskassan. Snälla Han!
Så långt begriper jag resonemanget. Sedan kommer en krumelur – en obegriplig eftersläng. ”Varför ska bara dessa rediga människor jagas. När Mona Sahlin och andra kommunister(!) beter sig olagligt så får de aldrig nåt straff” !!!
Det där med att hänga ut vänsterspöken och högerspöken det båtar föga. Det är ju Sverigedemokraternas taktik för att slippa skärskådas själva. Vi lämnar detta med att solklart säga att fel som begås ska stävjas oberoende i vilket bås som kossan står.
Klurigare är det med rikemans-maffian som ”helt lagligt” dribblar bort ofantliga
summor av skattepengar.
Nej – jag kan inte acceptera detta. För mig är det stöld ifall Svenskt Näringslivs toppnamn gömmer pengar lagligt eller om Biltillverkare Volvo år efter år är noll-taxerare.
Det är lika mycket stöld som när den prydlige medelålders Årjängs-bon går på Second Hand-butiken och köper en fin leksak för 89 kr. 89 kronor i stället för 250kr därför att han var fiffig nog att byta prislapp mot ett billigare objekt.
Den prydlige Årjängs-bon luras bara på 160 kronor, men dessa 160kr skulle räckt till tjugo mål mat för ett skolbarn i Uganda.
Volvos, SCA, Electrolux, Sandvik, Securitas, SKF, Skanskas med många fler enorma skatteplaneringar kostar svenska samhället mångtusende sjuksköterskor, skollärare och inkontinensskydd.
Jovisst jag har drivit företag i såvitt förti år och inte jag heller vill slarva bort pengarna från min kassakista. Jag tittar oxå gärna på vilka skatteregler som gäller.
MEN!
Det måste finnas något som heter Sunt Bonnförnuft. Ifall inte vi som har pengar vill ställa opp och lägga vår del av kakan så kapar vi av grenen vi sitter på!
Jag är glad för att många företag och många privatpersoner verkligen betalar
en sund procentsats i skatt, men jag är minst sagt förtvivlad för resterande.
Vi behöver i nån sorts finansiell ”Metoo”-rörelse skrika högt att vi inte ställer opp på det här. Fortsätter denna egoism och egocentricitet så skär vi sönder landet.
Vi skapar så stora skillnader mellan rik och fattig i vårt land att det faktiskt blir förödande även för oss rika. Vem vill vara solidarisk med oss ifall vi gör allt för att hela tiden roffa åt oss hela kakan.
Fast……..
Solidaritet måste inte bara handla om pengar. Det kanske kan vara att utan anmaning plocka ur diskmaskinen.
Jag vill så väldigt väldigt gärna ansluta mig till Mahatma Gandhis Tro. Den Tro som säger Jag är övertygad om att våra framsteg i riktning mot målet kommer att stå i en exakt position till våra medels renhet
