Fullt möjligt att jag är tjatig. ”Dä e inga rå”
Det hjärtat är fullt av det talar munnen. Å dä ä sprängfullt nu. Hjärtat.
Jag börjar som omväxling med två långa citat. Först en femtio år gammal dikt av Gunvor Anér och sen ett citat jag funnit ”nånstans”
Te väre anschless
Di går på bete der i sômmerhagen å tyr säj för de mäste te varann. Dä syns att di e vänner, våre häster. – Men hôrt e store vite Hanseman?
Ja vesst. Du e ju vit, di annre brune. Gå itte dit, da får du däg en spark. Du e ju anschless. Dä tôhl di itte. Da hjûlper dä itte du e stor å stark.
Te väre anschless än alle annre, di ohla har ingen vacker klang. Du stackars Hanseman, her ska du höre: Dä e itte lätt för mänsker en gang…..
En fundering….. Hur kan vi vänta på en sällsynt fågel, men vända bort blicken när vi möter en udda människa? Hur kan vi värdera ett feltryckt frimärke till flera miljoner, men en kantstött människa till ingenting? Varför behandlar vi ömtåliga glas med silkesvantar, men låter sköra människor hamna på gatan?
Innan Kommunfullmäktiges möte i veckan så hade vi en ”utbildning”/ett samtal om kommunens värdegrund. Först några -förmodligen bra betalda damer – som strödde ut floskler i en halvtimma. Sedan fick vi sitta i grupper och prata om kommunens fina värdegrund ”Vi tar ansvar, har ett respektfullt bemötande och levererar hög kvalitet” Är detta Värdegrund eller Uppförandekod med vackra värde-ord???
Gruppsamtalet var dock högst värdefullt. En Centerpartist, en Kristdemokrat, en Socialdemokrat och en Miljöpartist som lågmält och seriöst just samtalade om att mötas som människor. Med kommunens bästa för ögonen.
Därefter fortsatt gemenskap över en bit paj och sedan Fullmäktige-sammanträde.
Hur bra som helst.
Ändå var det något annat som etsade sig fast i mitt hjärta och vägrade att lämna detsamma. Innan utbildningen startade småpratade vi som man alltid gör. Då gör en ledamot ett utspel där i korridoren som får mitt hjärta att stanna.
”Hen” tog upp situationen ”på gatan” i Årjäng. Något ofog som varit nere vid hamnen, de ledsamma sabotagen vid slalombacken etc. – å så sa ”hen” ”di där svarte”…………….
Jo jag vet att svart hud kan innehålla ett svart hjärta och jag vet att invandrare är en del – men BARA EN DEL – av bekymmer som uppstår.
Här står vi alltså i korridoren till ett möte som ska handla om Värdegrund…….
Jag har en bred käft, men denna gång blev jag faktiskt helt stum. Först efter en halvtimma – mitt inne i Värdegrundsarbetet – återkom jag till verkligheten. Jag bara upplevde att här hade jag någon dag tidigare återkommit från en månad i svartaste Afrika, i ett land där de med all rimlighet borde hata allt vad vita heter – och jag har hela tiden känt mig älskad och värdefull.
Och så kommer jag hem till vår lilla gryta………..
Medan jag skriver tänker jag på att jag under dagen idag fått två telefonsamtal av såna ”svarta”. Mortaza som bor här i Årjäng och Vincent som bor i Kongo.
Jag blir glad när de ringer mig. Jag tycker att de mer än de flesta berikar mitt liv. 
