HÖGELIAN heter min lilla by.
Inte mer med det. En av typ trettitusen byar eller hemman som finns runtom i vårt land.
Städernas syre.
Det är inget särskilt med det, den är lika blek och intetsägande som alla andra.
N E J !!! Den är helt unik så som jag tror att det är i alla våra hemman. Typ Vadljungshed, Alllstakan, Nacka, Kårböle. Eller Snopptorp.
För 75 år sen var det högst livaktigt i vårt hemman. Det var bönder å torpare å hästar å kor i varenda hus.
Högelians Järnvägsstation var en knutpunkt med hela tre spår – på nätterna lastades det flottat timmer ifrån Silbodalsälven. Skolhuset var i full gång med sex årskurser och lärare som ingen glömmer. Det fanns t o m en manuellt styrd telefonväxel. Affärer fanns i närbelägna byarna Ström och Stenslanda någon kilometer bort..
I storstäderna hör vi nu om – No-Go-Zoner. Här fanns enbart Go-Zoner. Soplimmen framför ytterdörren markerade ifall man inte var hemma.
Idag finns ett helt annat Högelian och många pratar på hur det var förr och att landsbygden utarmas.
I nån mån kan jag hålla med. Den som säger risken att vi totalt förbuskas och ”förslyas”. När Per och våra månskensbönder inte längre orkar hålla fältena öppna då blir det riktigt risigt här!!
Men annars…. Jämfört med dazumal.
Problemet är att vi numera har bilar och fraktar oss för mycket och för fort långtbortistan istället för att hälsar på grannarna i Gropa, Källarn, Lärarbostan, Nolgål, Station, Larserud osv.
Det finns grejer här i Högelian.
Faktiskt en av de ledande tillverkarna av Musikinredning ”world wide”. Små men naggande goda. Å vi har numera egen kyrka ”Domen i Högelian” – med fantastisk akustik, klockstapel och allt.
Å vi har fortfarande folk i stugorna. I Gropa, Källarn, Nolgål, Station å Larsere.
Å så har vi Skolhuset. Ett stort rejält skolhus från anno dazumal, gott i ordning, med bredband å diskmaskin.
Bara det att vi har lite problematiskt å fylla huset med besökare. Vi har haft pingisbord och vi har haft ett maffigt biljardbord och vi har nog brett band för datanördar.
För Uppväxingarna.
Men det större Uppväxingarna är redan på skola i Arvika, Karlstad eller annorstädes. Å de mindre Uppväxingarna de har bara sju dygn i veckan å då skall de hinna med fotboll, innbandy, scout, slalom å karate. Å lite läxor kanske.
Vill vi ha nåt så får vi göra nåt för oss själva gamlingar sa Sven Hedfors klokt på årsmötet. Vi får göra lite hemvändaredagar för de som gått i skolan vår de senaste hundra åren, vi får samlas nån kväll i veckan för å spela, kort dricka kaffe å ljuga. Det som vi gjorde hemma hos varann förr i världen när stugorna var överbefolkade.
Göra nåt för att det är roligt å träffas å samtidigt få in några kronor till underhåll å drift av vårt fina hus.
Från dax dato har vi sådär ett år på oss att visa att vi vill ha kvar Högelians Skolhus. Sen tog pengarna slut om vi bara sitter å gnäller.
Vi har alltså ett val.
- Behålla huset, lägga ner lite krut å ha roligt
- Sälja huset avveckla föreningen å göra nåt bra för pengarna
Å i så fall får vi ett nytt delikat problem. I så fall säljer vi huset och får några hundra tusen i kassan. Vad ska vi göra med dem när vi lägger ner föreningen? Inte dela ut till medlemmarna ändå å få fjuttiga fem-tiotusen till varje hushåll.
Inte tycker jag.
Jag hoppas verkligen vi tar oss i kragen och vill bevara och låta vårt fina skolhus få leva vidare.
Skulle detta vara omöjligt tycker jag personligen att vi ska skänka pengarna till ”något bra” inom vår kommun.
Så nu har Du chansen att motivera ett gångbart käckt förslag att hur man på bästa sätt använder några hundra tusen kronor.
VarsåGod!
