Om Du ska skulptera en häst i marmor. Skaffa ett marmorblock. Ta sen bort allt som inte ser ut som en häst.
Livet är inte till för amatörer.
Häromkvällen sysselsatte jag mig med min favoritidrott. Jag var på Stora Valla och tittade på de Rödvita Kamraterna som krigade till sig ett oavgjort resultat.
Som alltid vid idrottsevenemang är det liv i luckan. Bakom oss står supportergänget Vulkanerna och hejaropen om Degerfors skallar. Tyvärr har även de lärt sig lite huliganspråk och när motståndaren måste slå till inkast så skallar det märkliga “Fotbollsdödare”.
Å så finns det förstås en massa förstå-sig-påare. Tyvärr inte så ofta de gamla kluriga äkta fotbollskunniga gubarna från förra seklet utan mer av gnällspikar när allt inte går som VI vill.
Bredvid mig vid rinkside står en sån stjärna. Förutom att han gnäller över att VI gör alltför lite mål och släpper in alltför många etc, förutom detta så måste han briljera med att hela tiden berätta vilken DIF-spelare som har bollen för tillfället. Precis som ett radioreferat. Utan respons kommenterade jag halvhögt att “nu kan jag alla spelarna – det räcker”.
Jag ångrade mig när matchen var slut och vi skulle lämna arenan. Vid “stjärnans” sida går en lika gammal man – han håller honom i armen så jag förstår att denne är blind och bara upplevt matchen genom sin kamrats referat. Livet är inte till för amatörer.
Varje dag är vi utsatta för problem.
Det kanske regnar när vi ska se på fotboll. Nån annan har lyckats köpa lika fin festblåsa som jag. Jag har förkylning fast det är semester. Badtemperaturen går knappt över tjugo grader.
Eller tänk om strömmen skulle gå precis när Ernst visar sig i TV-rutan…..
Livet är inte till för amatörer.
Skrapa på ytan och Du finner garanterat mera trauman.
Du finner någon nära Dig som utsatts för övergrepp under sin uppväxt.
Du finner barn som fasar för Midsommar och Jul för då är deras festande föräldrar allra mest störiga
Du finnes nån som kämpar för sitt liv i en cancer- eller hjärt/kärlsjukdom,
eller
Pengarna som är så väldigt mycket färre än räkningarnas storlek.
Vågorna som är å hemskt höga för flyktingen på gummibåten,
Mormor som känner att hon inte längre greppar verkligheten – demensen kommer krypande
eller
Han som har fått precis allt – utom Meningen med Livet.
Livet är inte till för ensamma amatörer.
Livet är inte till för ensamvargar. Inte ens om dom ylar vasst.
När vi skrapar på varandras yta så förstår vi helt plötsligt att – VI BEHÖVER VARANN.
Egentligen behöver vi ALLA varann i vårt klotrunda fosterland.
Eftersom ingen är proffs på att leva. Själv
