Tillbaka i Vardagen.
Förra veckan var sagolik för en liten skogsmulle i Högelian.
Efter 37 år hade alltså Ingegerd o Undertecknad förmånen att få överlämna BISON till en Ny god Generation. Detta i sig är förstås omvälvande i högsta grad för en Vitryggig Hackspett. Men som grädde på detta mos blev följaktligen förra veckans blogg “VIDARE” som spreds rent osannolikt.
Nu är vi Tillbaka i Vardagen. Nu har jag mina trogna Kjell å Lars-Olof å Gunnar å några , några fler trogna läsare. Tacktack Ni gör en god insats för mänskligheten. å för mig.
Jag har just läst en bok av Jonas Lundström, en bok som heter “Batongerna slår neråt”. Lättläst, skarpt och initierat spyr Jonas ut sin ilska över Maktens Missbrukare. Som den sanne anarkist han är.
En hel del av hans funderingar köper jag. Annat klarar jag inte av. Men en institution i batongernas värld fastnar i mitt sinn.
Som alla progressiva rörelser så har även Kriminalvårds-styrelsen en devis – “en slogan”. BÄTTRE UT är deras klämkäcka slogan..
Låter bra eller hur?
1972 var jag ännu yngre å grönare än nu – jo faktiskt det är så -, å då gjorde jag mitt allra första förtjänst-arbete (höhässjning å slåttanna räknades inte på den tiden) . Mitt första arbete var alltså som plit – fångvaktare – på Härlanda fångvårdsanstalt i Göteborg. Jag skulle frälsa världen och då börja med de på lägsta samhällsstegspinnen.
Hujamäjen vad jag bedrog mig!
Vi gick en tredagars-kurs som hette “Vård o Vakt”, sedan blev vi utsparkade i Verkligheten. Vi fick reda på att vår ENDA uppgift var att se till att Tjyvarna inte rymde. Vi blev nedlusade med nycklar, batonger å överfallslarm.
Den naive, fromme bonnpojken såg Verkligheten grina i ansiktet när han tvingades vara med i att låsa fast en fånge i tvångströja sedan denne fått spel.
Denna fånges ögon har följt mig genom livet där han bokstavligen låg fjättrad.
Efter denna halvårs-sejour i storstads-ghettot fick jag återvända till lantidyllen, göra statistik bakom ett skrivbord och åter bygga upp min bild av “verkligheten”.
När jag nu läser “batongboken” så flyter den gamla Verkligheten upp i mitt inre.
BÄTTRE UT. Det låter mer som “Vård o Vakt” än “tjyvdj-rna ska inte rymma” men
VARFÖR – HUR – TILL VILKEN NYTTA å förresten TILL VILKEN KOSTNAD
Varför Sitter Man I Fängelse?
För att sona sitt brott……För att bli en bättre människa…..För att vi rätt-trogna fariséer ska känna oss trygga i friheten…. För att dödsstraff inte används i vårt land……..
Det ser nog BÄTTRE UT ifall man pratar vackert och har fina deviser……. men vad vill vi.
Dels ska vi bara veta att alldeles för många sitter orättvist dömda i våra fängelser.
Dels ska vi veta att själva samhällsstrukturen gör att vissa grupper löper mycket större risk att hamna i fängelse. Bara ett enda exempel – var fjärde person som sitter i australiensiskt fängelse tillhör urbefolkningen. en urbefolkning som utgör två procent av den totala befolkningen!! Låter de logiskt rimligt!!??!!
Dels blir vi inte bättre och får det tryggare av att fängsla människor. I USA sitter över en och en halv miljon inom lås och bom och ytterligare sju miljoner amerikaner står under någon form av utdömd övervakning.
MEN om vi ändå skulle må bättre av att dumma människor sitter inspärrade.
Om vi skulle inbilla oss att vi känner oss tryggare ju fler som sitter inspärrade
………….vad händer sen.
Sonar en fånge sina brott och kommer sedan ut till en välkomnande värld som vill hjälpa tillbaka honom/henne till ett konstruktivt meningsfullt liv………??
NÄEJ
Fastän jag inte har det optimala alternativet så kan jag rent logiskt inte se det Goda, Verkningsfulla, Meningsfulla med dessa betongkolosser.
Vad Ska Vi Göra ?? Hjälp mig!!
Jag vet att det har något med Konstruktiv Kärlek att göra.
Jag Tror, Jag Vet att endast Konstruktiv, Praktisk Kärlek kan läka dessa djupa samhälls-sår.
Eller hur?
Den vädjande blicken från tvångströjan förföljer mig.
