Vad vill jag och – Vad vill jag innerst inne är ofta inte samma sak. Tror jag.
Vad vill jag göra? Vad vill jag uppnå? Vad vill jag innerst inne?
Faktum är att frågan om Livets Mening var betydligt enklare för 75 år sen.
För sjuttifem år levde här ännu Per-Albins dröm om Folkhemmet. Vi hade nåt att sträva emot. Den nya klänningen, den första bilen, det egna hemmet. Det var nästan ouppnåeligt men det var en dröm om att bli lycklig.
Precis när övergången kom kan jag inte säga. När det inte längre var fråga om en Amazon eller en Ford Taunus 12M med helt framsäte. När det gick över till husvagnar som sen blev husvagnshus å husbilar. När vi inte längre pratade om en klänning om året, eller träskidor med blå Swix.
Då – när vi hade alltihopa som vi ville ha, inte blev vi lyckligare. Nej vi blev inte det!!
Vi satt några vänner å spånade om vad vi sitter fast i.
Det är förstås prestation å stress, det är prylar och jämförelser, det är dator å det är Din kropp.
Vi kommer inte ifrån att det mesta cirkulerar kring begreppen Pengar o Makt.
Nån sa Va ska Du göra den morron Du vaknar opp tre miljoner rikare? Vi fick drömska blickar. Självklart skulle vi dela med oss. Våra barn skulle inte fara så hemskans illa. Å vi skulle resa å nån förening behövde nog nåt bidrag. Borti skymundan kunde man kanske oxå ana att det fanns fattigare människor på vår jord som vore mer betjänta av millena än vi som redan har mer än vi får plats med.
Jag berätta om en vän som verkligen fått möjligheten att bli miljonär. Jag tar emot kapitalet ifall jag får ge vidare sa han. Jag vågar/vill inte ha en sån ryggsäck å släpa på,…
Vi var överens i gruppen att det inte gav nån välsignelse alls att ge ifall man inte ville ge.
Vi var nog även överens om att välsignelsen var klart begränsad om man ville visa vad man ger. Alltså satte vi stora frågetecken för alla välgörenhetsgalor. Jo – det kom in mycke pengar men……..
Sen kom knivigare frågor. Nån kastade ur sig funderingen ifall vi alltid ger bort för att bli bekräftade. För att vi vill vara bra. Vi var nog igen överens om att vi verkligen inte ville att det skulle vara så.
Vi ville tro att man kan vara ärligt oegennyttig fastom än vägen dit känns oändlig.
Jag hoppas ändå vi har rätt i vårt hopp.
På nåt mystiskt sätt funderar vi på att där finns hemligheten, där finns skatten vid regnbågens slut, där nånstans kan vi få göra det vi vill.
Innerst inne vill.
Där kan vi komma till vår rätt.
Detta är inte Hela Sanningen. Men jag vill att det är en del av Sanningen.
En annan del av Sanningen är Relationer. Att mötas. Att ha nån att möta. Som det står i min kalender Att komma hem är inte vart utan till vem.
Den fantastiske munken Fransiscus skrev på 1200-talet
Det är genom att ge som man får. Det är genom att glömma sig själv som man finner sig själv. Det är genom att förlåta andra, som man själv får förlåtelse.